Hvilan

Sitter här nu och skriver mitt sista inlägg för dagen. Tänkte på det att snart är min tid slut här på Hvilans Folkhögskola i Åkarp. Det är ju hemskt vad tiden går snabbt! Det går för snabbt.

Det kommer kännas väldigt tomt utan alla lärare och elever som man har lärt känna under dessa två år. Alla de människor som jag har lärt känns, både lärare och elever har varit underbara och jag trodde aldrig att jag skulle utvecklas så mycket under dessa två år som jag har gjort. Min personlighet har utvecklats framåt i rask fart och det är tack vare Hvilan och alla som har varit där. Men vad händer sen då?

Alla kommer skiljas åt och det kommer kännas sjukt tomt. Sen ska man till en ny stad och universitetet som väntar och där väntar ju naturligtvis nya människor också, men kommer det vara samma sak? Samma sak som på Hvilan?

Nej det tror jag inte, men nog kommer det att bli bra även om det kanske aldrig blir desamma som dessa två åren.

Efter sommaren väntar Uppsala och en helt ny miljö vilket innebär att jag för första gången kommer flytta hemifrån, 80 mil härifrån. Det är ganska långt när man tänker efter. 

Den första tiden kommer att bli tuff och det kommer att finnas massor av hemlängtan. 

Dock kommer det att bli en upplevelse och det är ju detta som livet går ut på att ta en utbildning och vill man det så måste man ju faktiskt vara beredd på att förflytta sig dit utbildningen finns, och det är jag!

Det kommer nog att bli underbart men en sak är klar, jag kommer aldrig att glömma dessa två år på Hvilan som har gett mig så otroligt mycket.

Mors Dag idag

För alla er som läser detta så vill jag bara säga;

 Glöm inte bort din mamma idag när det är mors dag. 

Man har bara en mamma och henne ska man ta vara på så mycket det bara går.

Grattis på mors dag 

Dem som alltid funnits och alltid finns, dem släpper man inte

Visst måste det kännas lite underligt konstigt när ens barndomskompis helt plötsligt kommer och säger att hon är med barn. Den kompisen som alltid har varit en av dem som man vet var man har! En av dem som alltid har funnits där och då helt plötsligt bryts ribban och man vet inte riktigt var man kommer att stå den dagen lilla krabaten kommer till världen. 

Så var det för mig. 

Jag visste inte riktigt hur det skulle komma att bli, skulle hon ha tid eller skulle det bli "långdistans" vänskap? Det blev det ett tag faktiskt innan  jag började inse att hon är fortfarande min kompis trots allt och jag älskar henne fortfarande lika mycket.

För 19 dagar sen kom den lilla pojken till världen :) och nu är det bara för mig att älska henne för två personer.

Var och hälsade på henne igår och han var så sööööööööt, det bara pirrade i hela magen när den lilla krabaten tittade på mig med sina bruna, helt underbara ögon. Det kommer bli en fin grabb när han växer upp kan jag lova.

Sen så var det ju ett faktum också att jag hade mycket att göra i skolan vilket blev att vi gled ifrån varandra, men samtidigt inte.

Nu hoppas jag i alla fall att vi inte glider ifrån varandra för en sådan kompis som alltid har funnits och alltid kommer finnas, dem släpper man inte i första taget.

Grattis till din lilla bebispojke!

Skatt hittad

Tänk vad man kan hitta bland sina saker när man verkligen börjar titta igenom allt skräp man har. Det är ju rena rama skatten. Jag satt och tittade igenom mitt CD-ställ för att se om där var några tomma CD-skivor som kunde vara användbara och tänk vad jag hittade.

Hittade en DVD-skiva från min studentavslutning 2007 där jag spelar piano inför hela skolan i S:t Paulis Kyrka. Haha det var lite komiskt att hitta denna CD-skiva faktiskt för många tankar slog mig.

Jag har alltid haft en klump i magen när jag ska redovisa något inför en grupp/klass men jag har aldrig riktigt förstått varför och ännu mindre vetandes blir jag nu när jag tittar på denna film. Jag menar bara för att ta ett exempel. När vi hade redovisning i Engelska C, då var jag hypernervös och ändå hade jag inte särskilt många repliker men det sa fortfarande stopp i magen när jag skulle äta frukost den morgonen.

Morgonen 2007 när det var studentavslutning, då visste jag att okej nu har jag ett helt klassiskt stycke av beethoven som jag ska ta mig igenom om två timmar, framför HELA skolan. Då måste jag ju äta något rejält så att jag inte blir trött och hängig.

Det finns ingen logik i det hela egentligen för man borde nog vara LITE mer nervös när man ska sätta sig och spela ett känt stycke som alla vet hur det låter än när man ska ställa sig och prata om Raw Food som knappt någon vet någonting om.

Det kanske kan ha att göra med att under redovisning vet jag om att jag kommer prata, och kanske säger fel, stammar, tappar bort mig eller dylikt medan jag, när jag sätter mig vid pianot bara ska använda mina fingrar och vara koncentrerad.

Men samtidigt så kan man ju även spela fel och tappa bort sig även där, vilket i princip kan leda till att allt blir fel, att det låter dumt och att man bara blir röd i hela huvudet och det känns som att världen ska gå under.

Det finns som sagt ingen logik, jag vet bara att jag klarade mig igenom stycket felfritt och fick massor av applåder och det är jag stolt över.
Jag är väldigt stolt över det som jag verkligen är bra på här i livet, även om redovisningar kanske inte helt är min grej.

Vem vet, om 10 år kanske jag älskar redovisningar, Haha.
Här är i alla fall klippet där jag spelar Für Elise av Ludwig van Beethoven:

Fishschool

Vi hade ett kul projektarbete i skolan där vi skulle lära våra fiskar att göra lite roliga trick.
Här kommer videon på det färdiga arbetet så ni kan se hur det gick.

Hoppas det smakar :)

"Duktig fisk äta mask på tvären"

En helt vanlig & underbar dag - This is life

En helt vanligt dag idag, där man kan vakna precis när man vill. En vanlig dag när man känner sig riktigt utvilad, nästan så utvilad så att man känner sig trött på fel håll, just bara för att man har sovit för länge.

En helt vanligt dag, när man tar på sig morgonrocken för att dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro ute på balkongen, i solen, utan att ha en speciellt viktig tid att passa.

En helt vanlig dag, när allt tar extra långt tid. När man känner sig riktigt slö och aldrig vill klä på sig. När det tar 10 min extra innan man kommer till en slutsats.

En helt vanlig dag, när man har på sig vad som helst, hur som helst utan att någon kan kommentera. Inte för att man bryr sig om någon kommenterar, men just bara för att ingen kan.

En helt vanlig dag, när håret får ha sitt eget liv, gärna forma sig till en trollfrisyr. När man går helt osminkad eller med gårdagens smink så att man nästan ser lite bakfull ut.

DETTA är jag en gång i veckan :)

Varför är det så?

Vet inte riktigt om det bara är jag som tänker såhär, om det är jag som bara kretsar i dessa tankar eller om det finns fler men varför är Sverige som det är?

Hörde här om dagen, precis innan fysik lektionen att SJ hade anlitat ett privat ekonomiföretag som skulle göra undersökningar om varför folket inte åker mer kollektivt. Hmm, tänkte jag men det kanske, bara KANSKE :P handlar om att det är billigare att ta bilen och köra dit man vill. Efter fyra månader hade detta företag kommit på att om man sänker priserna så hade folket åkt mer kollektivt och åkt mer tåg. Hmm, måste jag då säga att då hade dem kunnat anlita vem som helst av det svenska folket för att tala om det för dem. Det är ju helt sanslöst!

Att slösa en massa pengar på sådana undersökningar är ju katastrofalt. Så då är min enda slutsats att: "Jaha, där rök en j*vla massa pengar".

Sen kan man ju även gå in på varför man i exempelvis Malmö kommun lägger ned så mycket pengar på att bygga ut de "finare" områdena. Som exempel kan man väl nämna Bo01 och Hyllie. Varför ska man, när man vet om att det är brist på bostäder, lägga ned en massa pengar på att bygga exempelvis Turning Torso istället för att bygga normala bostäder med en hyfsat normal månadshyra där alla har råd att bo.

Absolut inget emot att Turning Torso byggdes, utan bara att jag anser att man borde satsa på att bygga bostäder där alla kan bo först så att man kanske få ned bostadsbristen till en acceptabel nivå. Det är ett faktum att det i Malmö, är brist på bostäder där studenter, som inte har någon inkomst, förutom CSN kan bo. Jag tycker även att det visst är bra att bygga ut hamnen i Malmö, men fortfarande inte till de priserna som finns idag. Ingen student, som studerar på heltid har råd att bo där ute.

Allt detta byggande och alla dessa pengar som detta handlar om hade ärligt talat kunnat gå till en massa annat i samhället. Varför inte satsa lite pengar på de områden som ser ut som jag vet inte vad. Rusta upp de delarna av Malmö som verkligen behöver det. Det finns mycket som kan göras bättre och mycket som redan görs bättre som borde göras bättre på en annan plats.

Mycket på kort tid *SUCK*

Idag ska jag och mamma till min brorson som fyller 11 år. Han är så liten men ändå så stor, Haha... Jag menar talesättet han använder och det sättet han beter sig på. Han är inne i "tjejbaciller" stadiet och det är just därför det är så roligt att hålla på med honom. Han blir lite irriterad, men men, det är ju precis det som är meningen!

Han borde nästan ha varit inne i det stadiet långt innan, men jag tror egentligen inte det är så farligt. Han tar nog i lite extra också om jag ska vara ärlig.

Senare väntar PLUGG, PLUGG, PLUGG... Jag blir så trött. Nu har det varit så mycket på senaste tiden men pluggandet så jag känner att jag liksom inte orkar. Det är ca tre veckor kvar nu och vi blir fortfarande överrösta med en massa att göra. Jag har Fysikprov nästa vecka, och därefter en massa andra prov. Det blir lite smått och gott som; Matteprov (2st), kemiprov, fysikprov, Litteraturprov och några små inlämningar. Det ska nog gå vägen så länge jag tar mig själv i kragen och försöker skapa koncentration. Fysiken är nog det svåraste för min del nu, annars klarar jag mig ganska bra!

Förra veckan fick jag ett studentrum i Uppsala, Jag blev jätteglad, så nu är det 99% spikat att jag ska till Uppsala efter sommaren. Det kommer kännas väldigt tomt men man vänjer sig nog tror jag.

Skriver lite senare och tar med lite bilder från dagen :)

Ciao Ciao

helt sanslöst!!!

Igår hände något helt sanslöst... Det var som en Dejavu!

Vaknade på morgonen och gick ut i hallen och så helt plötsligt tänkte jag hmm, jag måste kolla på balkongen. Och för att förklara det utförligare så fick jag en bild i huvudet om hur katten satt och var beredd på att hoppa ut och mycket riktigt så satt katten i beredskap om att hoppa ut.

Jag stängde fönstret och såg grannen gå utanför balkongen, hon pratade i telefon och jag fick en underlig känsla om att något skulle hända men jag skakade av mig känslan och gick ut i badrummet för att fixa till mig lite inför dagen. Jag tror att det hade gått 20 minuter, knappt innan det ringde på dörren. Det var grannen som frågade om jag hade sett hennes mobil och att hon hade tappat den. Jag blev lite rädd men tänkte inte mer på de utan gick ut tillsammans med henne för att se om vi kunde hitta den. Naturligtvis var den borta. Vad annars skulle man kunde förvänta sig i dagens samhälle? Att någon skulle vara snäll nog att lämna tillbaka den? Nja, tyvärr är det nog inte så idag vilket är väldigt ledsamt om man tänker efter.

Jag tog hennes nummer för att ringa upp och se om någon svarade, men nej! Tyvärr den var totalt försvunnen.

Väl hemma igen så ville vi köra och hyra en film så jag gick ut till bilen och när jag väl satte mig i bilen så fick jag upp en bild i huvudet om hur bromspedalen skakade och hur hela bromssystemet slutade fungera. Nej, tänkte jag nu får jag sluta, var kommer allt detta ifrån? Jag körde bort till hemmakväll och fick tag i en film, köpte lite godis, chips och dippa och satte mig i bilen för att köra tillbaka.

Väl framme vid korsningen där jag skulle svänga vänster var jag tvungen att bromsa in. Bromspedalen skakade något fruktansvärt och bromsarna slutade fungera.

Helt sanslöst!

Tro de eller ej men jag ville bara lägga mig ner och sova, det var nog den mest knäppa dagen jag någonsin råkat ut för. Det var precis som att jag levde om en hel dag som redan hade utspelat sig!

Dejavu, kan man lugnt säga!