Om sannolikhet

Denna lilla filmsnutten tyckte jag var lite kul att titta på då vi just nu håller på att brottas med avancerad sannolikhet på våra statistikföreläsningar...

Varför är inte våra sannolikhetsföreläsningar vara så här enkla liksom?!?

Män som hatar kvinnor

Nu har Hollywoods filmatisering av "Män som hatar kvinnor" dragit igång. Uppsala har förvandlats till Hedestad.

Från stora allmänna biblioteket "Carolina Rediviva" fram till andra sidan ån är Uppsala helt transformerad till en 60-tals stad där inspelningen av Män som hatar kvinnor tar plats. Fasader och gatskyltar har gjorts om för att passa in i filmen.

Gula övergångsställen, 60-tals bussar, 60-tals skyltar med namn som "mjölkbar" och stora parader drar genom centrala Uppsala.

Ganska fascinerande att se om jag får säga det själv och det är ett ganska omfattande förändringsarbete som har pågått under en längre tid. Rollen som Lisbeth Salander spelas av Rooney Mara och Daniel Craig intar rollen som Mikael Blomkvist.

Har ännu inte hört något om filmen men det ska bli intressant att se hur den blir när inspelningen och allt är färdigställt. Ska även bli kul att se om man känner igen sig i filmen när den väl kommer ut.

Jag tycker dock bara det är så fascinerande. Inte för att jag levde på 60-talet men bilder har man ju alltid sett och det är verkligen som att ta tidsmaskinen tillbaka i tiden. Det är som att kliva in i en annan värld när man väl är på plats..!

Fina bilder från uppsala finns att hitta HÄR

So, here I am...

... Right at the crossroad with no idea of what I want to do with my life!!! Riktigt så illa är det kanske inte. Det är bara det att, äh jag vet inte! Känner mig ganska förvirrad, allmänt konstig och har bara ingen aning om detta är det jag verkligen vill med mitt liv..!!!

Är det bara jag eller har alla känt såhär någon gång i sitt liv?

Det känns på något sätt som att det är något som får mig att ifrågasätta mig själv, jag vet dock inte vad detta "något" skulle kunna vara. Jag känner mig förvirrad och allmänt frustrerad över att inte veta varför jag känner som jag gör. Jag vet att jag tänker alldeles för mycket. Analyserar och tänker, tänker och analyserar. Det är jag i ett nötskal det..!

Är det verkligen detta jag vill med mitt liv? Är det verkligen detta jag vill läsa, detta jag vill göra, detta som kommer bli min framtid?

Det är viktigt att studera, få en utbildning för att senare kunna få ett jobb och jag vet att det finns en framtid i yrket som samhällsplanerare och jag tycker det är kul. Inte böckerna i sig då utan yrket, men det är klart att böckerna också är kul, mer eller mindre från termin till termin. Jag vet inte riktigt varför jag tvivlar. Är det kanske för att jag är skoltrött?!? Jag vet inte men det kan vara så. Eller så är det bara för att det är så det ska vara nära man pluggar, eller?!? Kanske är det bara det att jag är inne i en lite mindre bra period i livet?!?

Så många tankar och så många alternativ att det bara snurrar i huvudet just nu. Har ingen aning om vad jag egentligen vill längre... Och om det är något som är jobbigt så är det när man inte vet vad man vill och varför man inte vet vad man vill...

Helt ärligt... CSN i ett nötskal

CSN är en myndighet som inte fungerar som den ska. Jag förbryllas varje gång det är dags att söka studiemedel över deras sätt att tänka (om dem nu kan tänka en gång).

Det är en myndighet som tar evigheter på sig när det gäller att behandla ansökningar och som tar evigheter på sig att meddela och börja skicka ut pengar till behövande studenter.

Jag har personligen aldrig gillat denna myndighet och varje gång man ringer dit så hamnar man hos människor som inte vet vad ett bra bemötande per telefon egentligen är.

Studenterna har det inte speciellt bra ställt. Speciellt inte när man har egen hyra att betala. Det är inte mycket spelrum man har när det gäller ekonomin och ändå ska denna myndighet dra ut på saker och ting.

Vissa människor blir beviljade studielån trots att man inte klarat av några hp alls under terminens gång, alltså 30 hp medan andra människor som bara har missat 10 hp på en termin får avslag. Vart ligger det logiska i denna biten?

En människa som struntat fullständigt i studierna under en hel termin får utbetalt 8600 kr/ månad medan en annan får avslag där en överklagan tar evigheter att lösa.

Nja, jag vet inte riktigt men det är så mycket som är skumt med deras bedömning angående om man ska få studiemedel eller inte så man börjar nästan undra vad dem egentligen gör om dagarna, om det i princip handlar om slumpen att man får "rätt" handläggare som känner lite sympati och godkänner det i alla fall medan en annan får en iskall handläggare som tycker att du kunde klarat alla dina poäng så tyvärr ger jag dig avslag.

Frustrerad, irriterad på att det inte bedöms rättvist och allmänt nedtryckt är vad man blir av detta varje gång det är dags att lämna in en ny ansökan.

Jag frågar frustrerat; Hur fungerar denna myndighet?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!

Nattdjuret själv

Enkla förklaringen på varför vi studenter i Uppsala som tillhör området Flogsta tvättar mitt i natten är för att annars har vi ingen tillgång till tvättmaskiner. Har suttit och räknat på antalet studenter här i området och vi är knappa 1700 studenter som delar på två stycken tvättstugor. 24 studenter á sju våningar vilket ger oss en summa på 680 studenter i varje hus och här i Flogsta finns det tio stycken hus alltså 1680 studenter för att vara exakt.

Vi har alltså två tvättstugor och om vi summerar antalet tvättmaskiner, torktumlare och torkskåp så får vi fram att 1680 studenter delar på 20 tvättmaskiner, 10 torktumlare och 2 torkskåp..! Det gör alltså att vi har ungefär 0,012 tvättmaskiner/ person och detta är om något egentligen lite skrattretande.

Dessutom har vissa människor i detta området inte en aning om att man inte kastar ut ren tvätt på ett smutsigt golv bara för att man vill komma till och tvätta. Man kan alltså inte komma en minut försent till sin tvätt för då vet man aldrig om den är kvar eller om man BARA måste köra kläderna en sväng till i maskinen för att personen efter dig inte kunde vänta drygt 1 minut på att få en tvättmaskin. Detta är riktigt sorgligt och nog för att det fungerade i början när man flyttade hit men när man har gått igenom samma sak ett X antal gånger för mycket så börjar man tröttna på att det ens för förekomma sådana grejer.

Så vi säger väl såhär, man måste planera sin tvätt som student och antingen väljer man att tvätta mitt i natten eller ohyggligt tidigt på morgonen. Så jag får nog nöja mig med att tvätta mitt i natten för en morgonmänniska är något jag absolut inte är..!

Rythm of the Day

Onsdag eftermiddag. Från korridoren under skriker musiken "it´s my life" ut ur högtalarna. Från korridoren ovanför skriker musiken "We no speak Americano". Vet inte riktigt vilket som är värst. Båda försöker överrösta varandra och musik blir bara ett enda moln av rytmer som inte går ihop.

Enkel lösning: Sätt in hörlurarna i öronen och öppna boken och läs.. Råplugga...! Trodde jag ja...

Sätter in hörlurarna och lyssnar på musik samtidigt som jag sakta öppnar boken och slår upp kapitel 11 ---> Kartografi...

När man läst 5 sidor och inser att man inte förstått ett skit så inser man på vilket nivå koncentrationen ligger på...

Ingen idé att läsa alltså för idag har allt gått fel, bara fel och varför skulle då studierna gå rätt?!? Varför skulle något gå bra för mig idag?!? Varför finns det överhuvudtaget dagar som ens får lov att gå fel?!?

Jaa, idag är jag grinig och med all rätt att vara det också...!

Idag är jag inte lätt att ha att göra med jag vet...

Tror typ det är dags att gå och dra täcket över huvudet eller något för denna dagen lär inte bli bättre än vad den är.

Det är också när en dag som denna kommer som man bara tänker negativt.. Spelar ingen roll vad det gäller... Därför är det lika bra att gå och lägga sig så man slipper bestämma sig för något som inte är till en fördel egentligen men som i stundens hetta verkar vara enda lösningen...

Varför röstar vi..?

Varför röstar vi egentligen? Varför lägger vi ner så mycket möda och energi på att gå och rösta? Handlar det om ideologi eller bara om det faktum att vi har en rättighet som alla andra i världen inte har?

Ska man lyssna till Gunnar Falkemark, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet så handlar det helt enkelt om en formel (röstparadoxen).

Enligt honom kan man med hjälp av denna formel förstå varför väljer att gå och rösta eller att inte gå och rösta.

Sannolikheten att just en individs röst påverkar utgången av valresultatet är enligt Falkemark extremt liten. Dock kan formeln enligt honom förklara varför vi röstar.

Formeln lyder; p * V + S > C

p står för sannolikheten och då den i detta fallet i princip är lika med noll så blir p * V tillsammans lika med noll. Det handlar därför om S > C som står för nyttan och kostnaden av att rösta vs att inte rösta.

Det finns kostnader när det gäller att rösta som tillexempel kan vara att det är extremt dåligt väder och att avståndet till vallokalen är stort. Falkemark säger att nyttan (S) måste vara större än kostnaden (C) för att en individ ska gå och rösta. Är kostnaden större än nyttan av att rösta stannar man istället hemma. Att kostnaden är större än nyttan kan tillexempel vara att en individ inte känner att välfrågorna berör dem på något vis och att det är dåligt väder och långt till vallokalen. Då tar kostnaden för att ta sig dit överhand och man väljer att stanna hemma.

Jag tycker själv att detta var ett intressant perspektiv och det är ganska fascinerande att det finns människor som kan förklara det mesta här i livet med matematiska formler...

Intressant med blogghatare...

Ganska intressant det här med gruppen "blogghatare" som dem kallas för. Folk som blir upprörda av att läsa andra människors blogg. Folk som inte klarar av att folk uttrycker sina tankar och åsikter just på det sättet. Folk som blir upprörda bara av det faktum att just den bloggaren existerar i bloggens värld...!

Alla människor har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter kring saker och ting utan att någon annan ska behöva ta illa upp. Visst kan man ta illa upp men om man gör det så behöver man inte göra en större sak av det hela. Du tycker inte om den personens åsikter och att han eller hon uttrycker sig så pass kraftigt och färgstarkt. Det är väl sin sak det. Sen är det en helt annan femma om du väljer att hålla på och stöta din åsikter mot bloggarens. Tycker du inte om personens åsikter så SLUTA läs bloggen då om det nu gör dig så fruktansvärt upprörd. Svårare än så är det faktiskt inte. Sluta läs den och börja läs något annat som stämmer bättre överens med dina egna värderingar. Om du nu känner att det är ett måste att läsa bloggen så gör det i tystnad och släpp det sen, låt det vara bara...! Jag tror ändå inte att människan du stör dig på kommer sluta säga sina åsikter bara för att vara dig till lags, ledsen men så är fallet..!

Alla bloggar om olika ämnen och alla har olika åsikter. Det kan du inte göra något åt. Egentligen är det väl ändå tur att alla inte kan tycka och tänka precis likadant för TÄNK vad världen skulle vara tråkig och ensidig då....!

Just remember...

Some say love, it is a river

That drowns the tender reed

Some say love, it is a razor

That leaves the heart to bleed

Some say love, it is a hunger

An endless, aching need

I say love, it is a flower

And you, its only seed

It´s the heart, afraid of breaking

That never learns to dance

It´s the dream, afraid of waking

That never takes the change

It´s the one who won´t be taken

Who cannot seem to give

And the soul, afraid of dying

That never learns to live

When the night has been too lonely

And the road has been to long

And you think that love is only

For the lucky and the strong

Just remember, in the winter

Far beneath the bitter snow

Lies the seed, that with the sun´s love

In the spring

Becomes the rose

I tankarnas värld - När man blir sådär frustrerad...

Ibland undrar jag vad lärarna på universitetet egentligen gör om dagarna. Dem gör säkert någon nytta någonstans, frågan är bara om det är på rätt plan.

Jag skrev min omtentamen den 19 augusti. Normalt sätt så tar det 14 arbetsdagar för dem att rätta denna och publicera resultatet på studentportalen (då är vi full klass på 20 personer). Vi är nu inne på den tredje veckan och än har jag inte sett röken av något resultat. Är det verkligen rimligt? Rimligt att det ska ta längre tid att rätta en tentamen som tre personer skriver än vad det normalt sätt gör att rätta en tentamen som 20 personer har skrivit? Det kan bara inte stämma...

Då ställer jag mig samtidigt den parallella frågan angående vad dem egentligen gör om dagarna? Skolan började inte förrän den 30:e september så redan där hade dem 10 dagar på sig att rätta den... Det kan väl inte vara så himla svårt. Jag förstår väl också att dem också har andra grejer att göra än att bara rätta en tentamen men jag blir bara så sjukt frustrerad!

Man skulle kunna tro att jag har ätit fem stycken citroner idag för idag är jag verkligen sur och grinig..! Fy vad jag blir arg.......

Produkt, moment, korrelationskoefficient

Idag blev det inte mycket som kom ner på pappret under föreläsningen. Det är nu allt börjar bli invecklat antar jag!

Det är så mycket att hålla reda på, precis som rubriken säger... Bara ordet korrelationskoefficient är invecklat att uttala, tänk så att hålla reda på skillnaden mellan korrelationskoefficient och regressionskoefficient... Inte lätt det där! Man har fått läsa det ett par gånger bara för att kunna uttala det, sen ska innebörden av dem båda sätta sig också... Men nog ska det sätta sig allt! Det ska jag och hjärnan nog blir två om...!

Det är dessutom svårt det här med fritid också, för den är ju ohyggligt viktig när man pluggar. Man måste ge sig själv tid till att göra annat som man tycker är kul än att bara gräva ner sig i böckerna. För även om det är viktigt att läsa och repetera så är det faktiskt så att studietiden också ska vara rolig. Det är den man kommer minnas senare i livet när man ser tillbaka.

Man vet liksom inte riktigt när man har läst så pass mycket att man förtjänar en stunds fritid med något kul eller när man egentligen inte kan vara ledig för att man EGENTLIGEN måste läsa... Det är sjukt svårt det där!

Jag brukar köra på magkänslan. När min magkänslan säger att jag ska få vara ledig ett par timmar och bara vara en livsnjutare så gör jag de. När man känner att man börjar få skuldkänslor för att man har för mycket fritid så brukar jag råplugga.... Hittills har det fungerat så det borde inte vara så fel att köra på den.

Nu har jag varit en livsnjutare i ett par timmar så jag tror starkt att statistikboken ropar lite vagt från min väskan. Så jag ska se till att plocka upp den och läsa lite!

Ciao sålänge...

Skärpning

Mycket positivt finns det allt med Universiteten runt om i Sverige och i utlandet för den delen också. Dock vet jag inte hur universiteten i utlandet ser ut och fungerar så det tänker jag inte ägna mig åt alls. Att prata om universiteten i generella drag är nog inte heller så bra eftersom jag inte har någon erfarenhet av alla universitetet runt om i Sverige. Dock kan man nog dra några paralleller mellan dem...!

När jag började första klass, alltså grundskolan så visste alla vem alla var. Alla lärarna hade enorm koll på vem man var, vad man kunde, vad man inte kunde och hur pass mycket hjälp man behövde. Detta varade ända fram till gymnasiet.

I gymnasiet blev det lite svårare för lärarna att hålla koll på vem alla var i början. Men efter ett tag satt det. Alla som hade läs och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter fick alltid den där extra hjälpen vid sidan av. Det var aldrig något problem och läraren uppdagade ganska snabbt vem av eleverna som behövde extra hjälp.

På folkhögskolan var det likadant. Alla som behövde extra hjälp fick det. Lärarna tog sig för det mesta tid att hjälpa till även utöver lektionstid om det inte var så att det krockade med något annat viktigt så att läraren i sig inte hade tid just då. Men nog fick man hjälp allt. Om inte den ena dagen så i alla fall den andra.

Sen staplade man in i universitetsvärlden och ALLT förändrades. Vi var en klass på 350 personer under min första kurs och vilken människa kan egentligen komma ihåg 350 namn och ansikten på en gående gång? Dessutom så var det ju inte bara vår klass som hade undervisning med den föreläsaren den dagen, utan innan oss var det minst två lika stora klassen och efter oss tre klasser i samma storlek. Alltså hade föreläsaren ungefär sex stycken klasser av denna storlek att undervisa nästan dagligen. Det ger oss en siffra på 2100 namn och ansikten att memorera... Omöjligt! Då skulle dem inte kunna göra annat varje dag än att sitta och pussla ihop namn med ansikte...

Det finns dock en oerhört viktig pusselbit som fattas på vissa universitet...

Nackdelen med dessa enorma mängder elever under en och samma föreläsares vingar är dock att det oftast är dem behövande som blir osynliga. På grund-och gymnasienivå var detta inget problem men på universiteten är det ofta många som inte får den hjälper som dem behöver och har rätt till. Många med läs- och skrivsvårigheter eller bara koncentrationssvårigheter sitter fortfarande i dessa stökiga tentamenslokaler och skriver tillsammans med alla andra elever som tyvärr inte förstår att man ska vara tyst och lugn när man skriver en tentamen.

Därför tycker jag det är viktigt att universiteten börjar belysa dessa problem. Att ge information till dem som kanske egentligen behöver det men inte vågar ställa sig upp i en grupp och säga ifrån. Det är viktigt att sprida information angående vart dem kan och till vem dem kan vända sig om det är så att dem behöver det där lilla extra.

Det är lika viktigt för dem som för oss andra att klara av sina studier. Dem behöver bara lite hjälp på traven. Det är absolut inte dem det är fel på, det är universiteten som måste vakna och sträcka ut en hjälpande hand!

Skärpning säger jag...!

När vägarna korsas och pressen kommer...

Trycket som uppkommer när folk inser att samhällsplaneringsprogrammet har öppnat i Lund är helt sanslöst.

Hmm..

Har fått förfrågan ett X antal gånger nu om jag inte ska flytta ner till Malmö igen och fortsätta min utbildning där.. Trycket är ganska kraftigt från Malmöfolket.

"...Meh, varför inte flytta ner igen och plugga 3 mil hemifrån istället för att vara så sjuuuuuukt långt bort från allt och alla?"

" Har du funderat på hur det skulle vara om du flyttade ner igen och bodde hemma och pluggade, det tar ju trots allt bara 20 min med buss intill Lund och då skulle vi kunna umgås sååå mycket oftare"

" Men du kan ju kolla upp de i alla fall. Se om det går bara."

Ja, och en massa fler kommentarer från vänner och allt. Och ja, jag har funderat på hur det skulle vara och ja ekonomiskt sätt skulle det säkert löna sig men jag trivs bra här. Jag vill stanna här och jag vill läsa färdigt min utbildning här. Det är så det är... Jag har ända sedan jag satte min fot i Uppsala trivts något så fruktansvärt bra och jag trivs bra med att åka ner och hälsa på lite då och då. Det räcker för mig. Visst, jag saknar mina vänner och familj etc men tyvärr måste jag tänka på mig själv i denna situationen. Jag tror att jag kanske hade trivts dem första veckorna, men sen hade det bara blivit jobbigt och saknaden av Uppsala som uppkommer när jag har varit nere i Skåne i några veckor är enorm, så nej, jag kommer inte flytta ner igen!

Ganska jobbigt ibland när folk sätter press på en, speciellt när det är folk som står en nära hjärtat. Visst vill jag kunna umgås med dem oftare men för den sakens skull är jag inte beredd att ge upp allt som jag byggt upp här under ett år. Alla nya och alldeles underbara människor jag har träffat och staden i sig. Svårt att förklara för mina vänner också eftersom ingen har gjort något så drastiskt som jag, flyttat 70 mil hemifrån, till en helt ny stad där man inte känner en kotte. Dem flesta har flyttat till ett annat kvarter, bara över gatan eller till en annan stadsdel och kan fortfarande åka hem och äta middag med mamma när dem känner för det, men det kan inte jag!

Och hur mycket jag än värdesätter och älskar mina vänner och familj så är jag fortfarande inte beredd att ge upp det jag vill. För det gör jag, älskar mina vänner och min familj men någonstans måste man inse att det är dags att vandra sin egen väg och börja bygga sitt eget liv. Jag kommer alltid åka ner och hälsa på, det kommer inte förändras men jag har börjat vandra på min egen stig i livet och den stigen trivs jag underbart bra på...

Laspeyres fastbasindex...Ehh, vadå sa du?!?

* Smack* sa det också hade vi, sjuhundrafemtioelva studenter två helt oförstående formler framför oss andra hälften av föreläsning.

Ganska komiskt att följa studenternas kroppsmönster under en två timmars föreläsning för oftast så är alla pigga och glada och alla hänger med dem första 45 minuterna.

När dessa formler kom upp så såg man hur 75% av alla studenter bara la ner pennorna, himlade med ögonen och sjönk långsamt längre och längre ner på stolen.

"Index var ämnet idag alltså, och framför er så har ni två formler döpta efter personerna som kom på detta samband" ... Och det var ungefär när hon påbörjade sin andra mening som hälften av eleverna kände att det var dags att ge upp. Ibland gå allt bara så fort, det förklaras hit och förklaras dit och man gör allt för att hänga med.

11.25

11.28

11.32

Herregud, måste tiden gå så fruktansvärt långsamt? Varför går inte tiden lika snabbt som första delen då?!?

När hon insåg att 75% av eleverna inte längre hängde med så bytte hon helt bana och det var ganska genialt av henne att göra det. Det visar ändå på att man vill att eleverna ska förstå vad det är man pratar om.

Vissa föreläsare har tyvärr en tendens att bara sväva iväg utan att notera att 3/4 av eleverna sitter och halvsover. Men hon hade erfarenhet av att föreläsa, det märke man.

Ur tomma intet började hon baklänges istället och tog upp konsekvenserna av vad som händer om index och KPI ( konsumentprisindex) beräknas på fel sätt.

"...För ett antal år sedan så gjorde SCB en gigantisk felräkning som ställde till det ganska rejält, det visste ni inte va? Att det kan gå så illa om man inte håller koll på hur saker och ting ska beräknas?"

Man såg hur alla höjde på ögonbrynen och började lyssna igen!

"...Mm sa hon, SCB:s felräkningar har påverkat ekonomin. För bara ett par år sedan skulle dem räkna ut KPI på skopriser. Dessa uträkningarna blev ganska så felaktiga och allt detta gjorde att staten fick 600-700 miljoner kronor i ökade utgifter så nu kanske ni förstår varför det är så viktigt att ni lyssnar och försöker förstå. Vi tar en fem minuters frågestund sen drar vi igång igen."

Detta kallar jag för en riktig föreläsare som kan sin sak...!

Varför blir jag inte förvånad?!?...

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/455939-flera-bussattacker-i-malmo

Förmodligen för att det inträffar sådana grejer dagligen...

Bara sådär från ingenstans i studentens huvud...

"We loose the people we love

Because they are meant to love someone else

We lose them because they are destined to find somebody else

It is a simple fact that is sometimes hard to accept

Because we are too stubborn to let go of something

That doesn´t belong to us anymore"

Hittade detta någonstans ute i vår vilda internetvärld. Tänkte efter och det stämmer. Det är så sant. Människan har så svårt att släppa taget om det som inte är vårt längre. Vi har svårt för att acceptera tanken av att det som en gång tillhört oss och en gång var en del av oss inte längre är det.

Jag vet vad det innebär att släppa taget om saker och bara inse faktum att läget är som det är. Det är tufft men det är ett måste! Detta inlägg syftar inte bara till kärleken i en viss skepnad utan om kärlek till alla sina medmänniskor, familj och vänner!

"Lev varje dag som om den vore din sista" (så ska du se att resten ordnar sig...)

Det var faktiskt min kära mormor som sa dessa orden till mig idag när jag pratade med henne. Faktum är att även detta är stämmer! Hon är klok hon..

Vi kom in på en diskussion om ånger och allt man kan ångra här i livet, i detta fallet handlade det om min utbildning och vad som händer om jag senare ångrar mig och det kanske inte känns rätt. Det var då hon sa dessa orden, och det stämmer verkligen! Man ångrar bara det man inte har gjort här i livet, så är det!

Sen satte jag mig ner och tänkte efter och vad händer om morgondagen inte kommer...? Då skulle det finnas sjukt många saker som jag inte fått gjort idag som jag hade velat göra och sjukt många saker som jag hade velat säga till människor som jag inte har sagt...

Detta är väldigt filosofiska och djupa tankar, i know...

Det är jag i ett nötskal ibland men jag är fortfarande lika glad för att jag är jag ändå ;-)

If tomorrow never comes... (passar perfekt till detta inlägg och texten säger en hel del)

*2-Face*

Hur kommer det sig att man under färden genom livet, gång på gång inser att dem man trodde stod en nära egentligen inte står en så nära alls?!?

Jag har aldrig förstått och kommer förmodligen aldrig förstå mig på detta 2-face fenomenet som alla pratar om.

När man umgås med människorna håller dem uppe en väldig fasad av vänlighet, ärlighet, omtänksamhet och gott humör. När man sedan vänder ryggen till så ändras allt. Då snackas det hit, det snackas dit och man vet varken ut eller in längre.

Vem kan man egentligen lita på?!?

Jag menar det kan väl ändå inte vara så svårt att hålla en hemlighet?!? Vad är det svåra i det?!? Det har jag ALDRIG förstått och kommer aldrig förstå det heller... Blir bara så sjukt besviken på människor som beter sig så.

Jag har dock uppdagat på senare tid att allt handlar om uppmärksamhet. Det är uppmärksamheten dem är ute efter och på något sätt känner dem nog att dem får den genom att sprida allt man säger vidare.

Jag har alltid varit en rak och ärlig människa. Jag säger precis vad jag tycker, tänker och säger aldrig något som jag senare inte kan stå upp för! Ärlighet har alltid varit och kommer alltid att vara den viktigaste biten i mitt liv för med den kommer ett helt paket av andra saker.

Problemet med att sprida grejer vidare är inte att jag är rädd att det ska komma fram för som sagt jag står för vad jag tycker och tänker, annars hade jag inte sagt det till att börja med. Problemet är snarare att det blir så himla förstorat. Det läggs till ord hit och dit, meningar här och där och när cirkeln sedan är sluten och allt kommer tillbaka till mig så har det plötsligt förvandlats till något enormt, förvrängt och bara skumt påstående! Något som jag absolut inte sagt eller gjort har helt plötsligt kommit upp ur tomma intet.

Så fruktansvärt frustrerande.

Jag är inte heller den som står och försöker förklara mig när människor bara står och skriker en i ansiktet för något man inte sagt eller gjort. Klarar inte av när människor inte kan hålla en normal samtalston så att man kan lösa problemet. Istället ska dem skrika och gala och inte blir det väl bättre för det heller?!?

Sedan har vi dem människorna som står och ljuger en rakt upp i ansiktet.

Usch säger jag bara!

Nej, jag har varit med om allt detta alldeles för många gånger i mitt liv för att överhuvudtaget ta någon skit från någon längre. Ljuger folk för mig, då bryter jag! Nu pratar jag inte nödlögner eller vita lögner eller så, utan riktiga lögner.

Hade det varit för två år sedan, då hade jag tagit allt detta och försökt lösa det, blivit ledsen, gråtit några tårar och sen hade det varit bra. Min tillit till människan hade varit densamma och det hade bara blivit en ond cirkel, men INTE idag! Det händer bara inte.

Jag har helt enkelt slutat lägga ner min tid och energi på det!

För kan man inte vara rakt och ärlig så är man varken värd min vänskap, min tid eller min energi. Istället för att umgås med människor som knycker all min energi och får mig att må dåligt väljer jag att umgås med människor som ger mig positiv energi och får mig att må bra!

Trust & Respect; So har to gain, so easy to lose...

Söndag i ett nötskal - what to do, what to do?!?

Söndag brukar av någon anledning vara en dag där man bara går runt och plockar hemma, städar, fixar och donar! Finns inget direkt att göra en söndag.

Det liksom slår en i ansiktet lite mjuk att imorgon är det måndag och början på en ny vecka. Dessutom är det alltid måndagarna som är så himla sega av någon konstig anledning. Jag är alltid trött eller totalt slut i huvudet varje måndag. Även om jag inte har varit ute och partajat och skakat loss denna helgen så vet jag om att jag kommer vara helt slut imorgon bitti när klockan ringer.

Resten av veckan brukar gå snabbt. Speciellt när man kommer till onsdag, då flyger tiden förbi och sen är det fredag och helg igen.

Idag blir det nog bara läsning för min del. Plugg, plugg och åter plugg. Ska försöka ta mig genom 4 kapitel i vår statistikbok idag. Mina böcker kom så himla sent denna terminen så vi hann dra på ganska så bra innan jag fick dem. Ligger lite back med läsning och så men huvudsaken är att jag förstår det hon kommer fram till på föreläsningarna.

Nej, nu blir det sen frukost och sen blir det plugg.

Ciao sålänge!

Femhundrasjutioelva sidor & alla dessa eviga övningsuppgifter; Hur hade dem tänkt att det skulle fastna lixom?!?

Jaha, det här med studieteknik då?!?

Det har alltid fascinerat mig att all denna fakta och dessa eviga övningsuppgifter verkligen kan fastna i vår, inte allt för stora hjärna. Dessutom bearbetar våra hjärnhalvor olika saker. Jag tycker det är oerhört fascinerande att vi har en sådan liten hjärna men att det finns plats för så mycket...

Jag har alltid undrat om det bara gick utför efter grundskolan! Jag menar jag misslyckades aldrig på något prov. Jag klarade alla och allt var så enkelt. Helt plötsligt kom man till gymnasiet och allt gick bara utför. Man kuggade på prov och allt var hopplöst. Man tänkte tillbaka och tänkte "vad hände". Jag som aldrig misslyckades med mina matematikprov i grundskolan? Jag som alltid klarade mina Kemi & Fysikprov? Kan jag verkligen kugga på detta nu?

Ja, tydligen... Men hur? Hur gick det till?

Studietekniken blir en helt annan. Studietekniken blir lite mer avancerad och det behövs fler pusselbitar. Det pussel som man hade i grundskolan blir större på gymnasiet och gigantiskt på universitetet.

Grundprincipen är dock alltid den samma. Repetition, repetition och återigen repetition!!! Det är så hjärnan fungerar.

När jag började på universitetet för ett år sedan så visste jag inte hur jag skulle bära mig åt. Jag kände mig vilsen i alla 600 sidiga böcker jag skulle läsa, som dessutom var på engelska, med ekonomiska termer. Det skrämde mig något så fruktansvärt varje gång jag öppnade boken och inte förstod vad dem pratade om. Det var så fruktansvärt uttröttande att sitta och slå upp vartenda ord, hela tiden. Det tog också en evighet att ta sig genom en sida! Men hallå tänkte jag. Jag ska har ju läst engelska C, ska det vara såhär?!? Jag förstod ingenting. Inte förrän jag kom på att det inte var en bra studieteknik att slå upp vartenda ord. Det var fel och gav mig ingenting. Jag kom ändå inte ihåg alla dessa hundratals ord som jag hade slagit upp. Visst, man kanske hade kunnat pränta in dem i huvudet så småningom men så mycket tid fanns det inte så jag hade tid med en extra börda. Tiden är knapp på universitetet. Man har inte tid med en massa extra arbete. Jag fick helt enkelt lära mig den hårda vägen att strunta i att slå upp orden och bara läsa på, försöka förstå utifrån det stora hela. Att inte haka upp mig på små ord öppnade helt nya dörrar för mig. När jag valde att bara läsa på så förstod man till slut hela sambandet. Inte dem små orden men det var strunt samma då!

Min poäng här är att alla har olika studietekniker. Ingen människa fungerar som en annan och det är verkligen tur att vi är olika individer. Tänk vad världen hade varit tråkig annars!

Jag har dock några tips som jag själv har snappat upp under tidens gång, för det tar tid att komma in i det hela. Det händer inte över en dag och man kommer misslyckas under tiden men det viktiga är att man kommer på fötter igen och intalar sig själv att man kan klara det, att man är duktig och att man kommer att fixa det. Där har vi just det som har hjälpt mig något fruktansvärt; Jag kan, jag vill och jag kommer att klara det. Inställningen helt enkelt! Den är extremt viktig och jag har märkt att så fort min inställning är positiv så går det bra!

Repetition är också ohyggligt viktigt. Att repetera det man läst gång på gång gör att det sitter bättre och bättre för varje gång.

Jag har väldigt många böcker som handlar om studieteknik, från grundskolan till universitet. Böckerna skiljer sig lite beroende på vilken nivå man läser på men ett faktum är att jag hittills inte hittat en enda bok där repetition inte dyker upp. Det är alltså ett viktigt moment.

Det finns även moment som dem tar upp i böckerna som inte fungerar på mig. Tillexempel kan jag nämna att det här med snabbläsning vs effektiv läsning inte fungerar för mig. Att först läsa snabbt och sen effektivt och grundligt, det hjälper mig helt enkelt inte.

Där kommer vi till det här med att alla är vi olika. Man måste finna sin egen studieteknik. Man behöver inte heller vara orolig för att man inte ska göra det för förr eller senare gör man det. Jag har funnit min vilket jag i början absolut inte trodde att jag skulle göra!

Det är under sömnen som all lagring sker! Detta är ett påstående som tas upp i de flesta böckerna. Jo tack säger jag. Det har jag märkt. Jag har märkt att om jag spelar in alla föreläsningar och ovanpå detta spelar in mig själv när jag läser högt ur boken så hjälper detta till väldigt mycket när det gäller att memorera.

En vecka innan min tentamen brukar jag dessutom knappt läsa själv utan bara lyssna på det jag spelat in. Det jag inte förstår brukar jag lyssna på innan jag somnar och ibland somnar jag under tiden jag lyssnar. Allt sitter bara på ett helt annat sätt sedan har jag märkt!

Denna metoden fungerar nog inte för alla heller men min poäng är att ALLA kommer på vilken teknik som fungerar i slutändan. Repetition är viktigt & jag tror att det är viktigt att skifta mellan att läsa och lyssna också. Det sätter sig bättre.

Glöm inte pauserna bara. Läs effektivt i 45 min och ta 15 min paus där du gör något du gillar. Det är trots allt under de 45 minuterna som hjärnan lär sig bäst. Du kanske tror att du kan lära dig under en effektiv två timmars period och det kanske känns så men jag kan lova att det inte är det bästa!

Pauserna är viktiga...

Smile, and the world will smile right back at you...!

Om ett ämne inte blir som du förväntat...

Samhällsplanerare i framtiden, det ska tydligen vara jag då? Ja, så är det förmodligen och på universitet har man alltid 90 obligatoriska hp (högskolepoäng) som man måste ta sig genom för att senare kunna välja och vraka och bara läsa allt man tycker är kul. Dessa obligatoriska kurserna är redan utvalda av universitetens studievägledare, lektorer och professorer. Det är inget man kan göra något åt. Faktum är det att det ALLTID, oavsett vilket program man väljer att läsa, kommer att komma ett fåtal kurser som är mindre intressanta än man från början förväntade sig. Dem kanske rent av är tvärtråkiga, inte alls som du förväntade dig eller helt enkelt bara inte passar din smak.

Hittills har jag läst två obligatoriska kurser. Planering, befolkning & politik och Hållbar utveckling. Nu läser jag två kurser parallellt med varandra; Statistik för samhällsplanerare & GIS (geografiska informationssystem).

För att gå tillbaka till termin 1; Mina förväntningar på planering, befolkning & politk var inte alls speciellt höga. Det lät bara invecklat och det lät mer eller mindre som att dem hade bakat ihop tre stycken ohyggligt stora ämnen till ett. Tyckte bara inte att det lät bra helt enkelt.

Mina förväntningar på Hållbar utveckling var skyhöga. Det lät så himla intressant när man läste om kursens upplägg osv.

För att dra en slutsats så var kursen planering, befolkning & politik nog den roligare biten även om det var stora ämnen som vi var tvungna att handskas med. Det var väldigt stora frågor med väldigt diffusa svar. Lika stora frågor som dagens politiker fortfarande idag försöker lösa. Därför var det väldigt bra för vi hade ingen direkt press på oss att "svara rätt" utan det var mer ens egen syn på det hela som räknades och att man visade att man försökte.

Hållbar utveckling!!! Där krossades mina förväntningar på mindre än en vecka. Upplägget var väldigt dåligt gjort och seminarierna var värdelösa. Det gav mig inget mer än att läsa frågorna inför tentamen, gå dit och skriva och få mitt godkänt! Detta är väldigt tråkigt för ett upplägg på en kurs är mycket viktigt. Blir upplägget fel så kan elevernas syn på kursen ändras till det sämre. Även om det kanske hade varit en sjukt bra kurs om fallet hade varit annorlunda.

Nu läser jag som sagt statistik. För att komma till min poäng så är matematik absolut INTE min grej. Men jag har inget val för det är detta jag vill bli. Däremot har vi GIS som jag tycker verkar riktigt roligt! Så det är detta jag strävar för under terminens gång. GIS-kursen.

Även om ett ämne är tråkigt i dina ögon eller inte blir som du förväntat dig så tror jag att det handlar om DIN inställning till VAD du kan göra för att det ska bli en smula roligare. Ibland måste man bara se bortom allt det tråkiga och så fort man inser att man faktiskt förstår vad en föreläsare pratar om och vad hon/han vill komma fram till så blir det automatiskt intressant. Kanske inte roligt, men man får en bättre känsla kring ämnet. För det är faktiskt så att så fort en elev/student inte förstår, då ger man upp och då tycker man att det är mindre intressant/roligt.

För att ta ett exempel. Matematik har som sagt aldrig varit min starka sida men ändå har jag läst från matte A till matte D på folkhögskolan. Inte för att jag tyckte det var superkul utan just för att jag la ner extra energi på att försöka förstå och så fort jag knäckte nöten och det gick upp för mig att jag äntligen förstod sambandet, då blev det intressant! Då blev det som en sporre att fortsätta försöka förstå.

Likaså fungerar jag med min nuvarande statistik kurs. Jag kommer lägga ner extra energi på att försöka förstå och jag har uppdagat att det faktiskt finns ett väldigt stort samband mellan intresset för ämnet och hur mycket man förstår.

Detta är en viktig poäng till att som pluggar där ute! Lägg ner extra energi på det ämnet som inte tilltalar er så mycket. Jag vet att det är svårt! Jag har pluggat i 15 år och det har tagit mig 12 år att inse detta samband.

Jag kan dock garantera att om den lilla extra energin läggs ner så att man ser samband och förstår så kommer intresset öka.

Första gången jag knäckte nöten var som ett "WOW-ögonblick" för mig. Då känner man verkligen att man kan bara man vill. Man reaktion var däremot: " Jag är alltså inte så dum som jag trodde" och DEN känslan gjorde en så sjukt glad...

Ge inte upp i första taget, det kommer ta tid!

Keep fighting & Keep smiling

Det här med skola, universitet och att plugga vidare...

Jag har alltid varit den enda i min familj som valt att plugga vidare. Jag har haft väldiga motgångar under tidens gång. Sjukdom som gjorde att jag inte kunde fullfölja gymnasieutbildningen och fick därför läsa upp mina betyg på Hvilans Folkhögskola i Åkarp. Detta var nog mitt livs bästa beslut för den skolan är bara så underbar! Folket, eleverna och lärarna - Ett himla samband! Lärarna pushar en till att komma igen om man hamnar efter osv och det är nog därför jag står där jag gör idag och det är jag mycket stolt över!

Men finns motivationen egentligen där? Motivationen till att plugga vidare och ta det ett steg längre och läsa på universitetet och allt?

Det fanns det inte för mig. Jag har i princip pluggat hela mitt liv. Från det att jag var sju år gammal tills idag när jag står och är 22 år gammal. Det är 15 år i skolan. Då är man förmodligen ganska trött på allt vad böcker, kurslitteratur, prov och tentor heter. Man känner inte för att läsa längre utan vill ut på arbetsmarknaden ett tag kanske, för att tjäna lite mer i månaden och kunna spendera lite mer i månaden. Sedan efter ett par år kanske man vill plugga vidare igen, när man har tröttnat på att jobba.

Den tekniken funkar inte på mig kan jag säga! För jag vet att gör jag mig tillgänglig på arbetsmarknaden så kommer jag ALDRIG att gå tillbaka till plugget. Jag kommer helt enkelt känna att jag tjänar så pass mycket mer/månad att jag hellre jobbar än pluggar. Samtidigt så kommer jag ju tjäna ännu mer när jag är klar med min utbildning och får jobb. Därav stannar jag kvar där jag är idag och pluggar istället för att jobba.

Men hur vet man egentligen vad man vill bli då när man står där med ett slutbetyg i handen och det snart är dags att söka till universitetet?

Ja, det är nog mindre än hälften som vet det. Jag trodde att jag visste, ända fram till mitt slutår på Hvilan. Då vände allt totalt och det var inte en liten vändning heller!

Ända sedan jag var 10 år gammal har jag velat bli veterinär. Det har varit min dröm och det som hela tiden pushat mig genom åren. Det är det jag tror är så himla bra, att ha ett mål som hjälper en på vägen. Om det sedan blir så eller inte är mindre viktigt men jag kan tänka mig att det är svårare att de ljuset på vägen om målet är suddigt eller inte syns alls! Dock kom det bara en dag när jag kände att nej, veterinär är inget för mig. Jag älskar djur och allt men jag vill inte jobba med det. Kanske kommer jag i framtiden hjälpa till att ta hand om djur som behöver hjälp osv, men att ha det som mitt yrke var helt plötsligt inget som längre lockade. Då stod jag också där, utan ett klart mål. Jag visste inte längre vad jag ville bli och det var frustrerande.

Det jag vill komma fram till här är att jag tycker att det är oerhört viktigt att ha ett klart mål, även om det inte senare blir så. Ha ett mål och om detta målet skulle fallera under tidens gång att man tar sig tid och verkligen läser igenom alla utbildningar som man kan tänkas gå. Ett annat bra tips är att göra tester som finns på bland annat arbetsförmedlingens hemsida om vilka yrken som kan tänkas passa en. Det var så jag fick upp ögonen för samhällsplanering i den vackra och oerhört trivsamma staden Uppsala.

Nu tackar jag för mig...

Keep smiling =)

Minitab och absolut inget tekniksnille...

Oj vad nära det var till en försovning imorse. Det hade varit dåligt eftersom det var obligatoriskt idag. Hade inte klockan bara ringt i just den sekunden jag slöt ögonen igen så hade jag förmodligen missat vår övning på kursen idag.

Jag läser både statistik för samhällsplanerare och GIS (Geografiska informationssystem) parallellt med varandra denna terminen. Under terminens gång på statistikkursen kommer vi att använda oss av ett statistiskt dataprogram som heter MiniTab. Sjukt komplicerat dataprogram och väldigt svårt i början men med lite övning tror jag nog det ska kunna lossna.

Dem brukar ju säga att med övning kommer färdighet...

Det är tydligen i MiniTab som vi kommer göra alla våra laborationer och dem är många så bara man får göra det ett par gånger så tror jag starkt på att det blir bra. Manualen för detta program är dock lite svår att tolka men jag är ju inget tekniksnille och är oftast den som ställer mig väldigt frågandes när man jobbar med sådana program. Det blir ungefär som; Huh?!? Jaha, men sen då?!?

Men det är jag i ett nötskal...

Dunderförkylningsmorgon & ingen nattsömn...

Vaknade imorse och var totalt utslagen fast jag sovit 10 timmar. Värsta förkylningen som jag inte har en aning om vart den kom ifrån... Ganska irriterande sånt där när man precis börjat komma igång med skolan och allt!

Men nej, det blev ingen föreläsning för min del idag inte. Jag vitaminboostade mig själv istället och sov mig genom 2/3 av dagen. Det brukar hjälpa och det gjorde det minsann denna gången också. Men eftersom jag nu sovit mig genom halva dagen så är det inte speciellt troligt att jag kommer få någon vidare bra sömn inatt, då man egentligen ska sova. Vet inte riktigt hur jag tänkte då, när jag sov hela dagen. Förmodligen tänkte jag inte alls men det brukar man väl inte göra när man mår som man gör, eller?!?

Ja ja, jag får väl ta natten som den kommer antar jag, somna när jag somnar och vara trött hela dagen imorgon istället för att då lägga mig tidigt och ställa om till de vanliga rutinerna. Det är så typiskt för studenter att vända på dygnet och inte tänka i rätt banor. För även om det bara är en dag det handlar om så tycker jag att det är sjukt svårt att "ställa om".

Nu blir det nog en liten stunds läsning innan jag hoppar i säng...

Wish me luck...!!!

Gaahh, jag blir så frustrerat arg på sånt...!!!

Nyhetskanalen.se/uppsala lokalt

Jag blir bara så arg när jag ser att sådana nedskärningar ens får lov att förekomma. Det är fruktansvärt dåligt tycker jag.

Det enda lilla dem har, och ändå ska dem ta bort det..!!

Dem borde skämmas helt enkelt...

Skeptisk, Jag?!?

På senare tid har jag fått höra att folk tycker att jag allt mer har blivit väldigt skeptisk till saker och ting. Jag ställer mig väldigt frågande till detta påstående om jag ska vara uppriktig. Samtidigt kan det mycket väl vara så att folk numera tolkar min inställning som sådan men jag ser dock inte detta som ett stort problem.

Jag har funderat, det har jag och det kan mycket väl tänkas vara så. Dock finns det en anledning till detta i så fall för jag har nog på senare tid uppdagat att det är bättre för min egen skull att vara skeptisk tills det att jag sett svart på vitt vad som kommer ur en viss situation eller en viss sak.

Förr var jag alltid väldigt väldigt optimistisk, väldigt positivt dragen och ville se allt till det bästa men jag har nog sett allt för många nederlag på den fronten för att kunna upprätthålla min allt för positiva inställning och min optimism till saker. Detta säger dock inte att jag på något sätt går och rullar i negativa banor, för det gör jag verkligen inte. Man brukar ju säga "tänk positivt så blir det bra", "Tänk negativt så blir det sämre" så negativt tänker jag absolut inte.

Dessutom så tror jag att skeptisk vore fel ord att använda. Vet inte riktigt vad för ord som kan tänkas användas istället för detta lite negativt laddade ord. Jag tror mer att det handlar om att jag inte "laddar för mycket" positiv energi kring en fråga förrän jag sett resultat och att jag är mer passiv till en början. Detta just för att jag vet att människor ibland pratar och säger alldeles för mycket. Dem lovar guld och gröna skogar innan dem ens vet vad dem pratar om själv. Eftersom jag dessutom mår bättre av att ställa mig passiv till jag ser vad resultatet blir så tycker jag inte min inställning är något mer märkvärdigt än att det är så jag är!

...Sen får folk kalla det för precis vad dem vill.

Valet 2010

Okej, så vem ska man lägga sin röst på då?!?

Det är alltid lika förvirrande varje gång man står inför ett nytt val till riksdagen. Politikerna säger så mycket och lovar så mycket men frågan är nästan vad det verkligen är som kommer bli själva förändringen om man röstar på just DET partiet.

Jag tycker även att partierna börjar likna varandra mer och mer för varje valår. Dem smälter mer samman än går skilda vägar.

Alliansen eller en röd-grön regering, det är frågan...

Då var det dags igen alltså...

Såja, nu är jag tillbaka i min lilla blogghörna...!

Det känns faktiskt tråkigt att jag verkligen inte haft tid eller ork att blogga på sista tiden och imorse när jag vaknade så kände jag bara att "Nä, nu är det dags att ta upp det där igen".

För inte så länge sedan skapade jag en ny blogg som jag kallade för "Min kamp mot rökningen" som tyvärr är nedlagd nu. Jag hade en lite tuff period nydligen som gjorde att det inte gick riktigt som jag ville att det skulle gå med den biten. Nu vet jag dock att jag kan om jag vill så inom snar framtid kanske den kommer upp igen, vem vet!

Denna gången är jag här för att försöka stanna och inte göra ett avbrott (iaf inte så långt) i mitt bloggande.

Känns skönt att vara tillbaka!

Pussen...