Dem som alltid funnits och alltid finns, dem släpper man inte

Visst måste det kännas lite underligt konstigt när ens barndomskompis helt plötsligt kommer och säger att hon är med barn. Den kompisen som alltid har varit en av dem som man vet var man har! En av dem som alltid har funnits där och då helt plötsligt bryts ribban och man vet inte riktigt var man kommer att stå den dagen lilla krabaten kommer till världen. 

Så var det för mig. 

Jag visste inte riktigt hur det skulle komma att bli, skulle hon ha tid eller skulle det bli "långdistans" vänskap? Det blev det ett tag faktiskt innan  jag började inse att hon är fortfarande min kompis trots allt och jag älskar henne fortfarande lika mycket.

För 19 dagar sen kom den lilla pojken till världen :) och nu är det bara för mig att älska henne för två personer.

Var och hälsade på henne igår och han var så sööööööööt, det bara pirrade i hela magen när den lilla krabaten tittade på mig med sina bruna, helt underbara ögon. Det kommer bli en fin grabb när han växer upp kan jag lova.

Sen så var det ju ett faktum också att jag hade mycket att göra i skolan vilket blev att vi gled ifrån varandra, men samtidigt inte.

Nu hoppas jag i alla fall att vi inte glider ifrån varandra för en sådan kompis som alltid har funnits och alltid kommer finnas, dem släpper man inte i första taget.

Grattis till din lilla bebispojke!