Nu har det blivit dags för mig att flytta! Kommer alltså inte fortsätta att göra inlägg här något mer. Men, är det någon som är intresserad av att hänga med mig och flytten så kommer adressen här;
thoughtsofmybrain.wordpress.com
På återseende...
onsdag 17 november 2010
Dax att flytta kanske?!?
Fullkomligt ur tomma intet när jag satt och tittade på min blogg så fick jag en känsla av att det kanske är dags att börja blogga någon annanstans...
Vet inte vart dock. Har kollat runt på nätet lite och det finns ju så sjukt många olika sidor där man kan skapa en blogg. Har fått höra mycket bra om wordpress.com, dock verkar det så stort och avancerat. Det kanske det inte är egentligen utan det kanske bara är jag som måste vänja mig.
Sen har vi blogg.se, bloggproffs.se och listan fortsätter i denna utsträckning kan göras ohyggligt lång!
Frågan är nu bara; Vart ska jag flytta?!?
Någon som har något bra förslag eller bara något gott ord om någon av de ovan nämnda?!?
Vet inte vart dock. Har kollat runt på nätet lite och det finns ju så sjukt många olika sidor där man kan skapa en blogg. Har fått höra mycket bra om wordpress.com, dock verkar det så stort och avancerat. Det kanske det inte är egentligen utan det kanske bara är jag som måste vänja mig.
Sen har vi blogg.se, bloggproffs.se och listan fortsätter i denna utsträckning kan göras ohyggligt lång!
Frågan är nu bara; Vart ska jag flytta?!?
Någon som har något bra förslag eller bara något gott ord om någon av de ovan nämnda?!?
tisdag 16 november 2010
Ung & bortskämd
Jag har sedan en veckan tillbaka börjat följa ett program som heter "Ung & Bortskämd" som handlar om ett antal ungdomar som inte kan någonting när det kommer till att laga mat, tvätta, städa osv.
Det är nästan så jag blir lite rädd när jag tittar på detta program. Det är inte så att man höjer lite på ögonbrynen och säger med herregud utan det är verkligen så man sätter sig upp i soffan, himlar med ögonen, skakar på huvudet och undrar hur dem hade tänkt att dem skulle klara sig och bli självständiga individer i livet. Det är helt absurt hur bortskämda dessa ungdomar är.
Undomarna får då flytta in i ett hus under åtta veckor där dem utan föräldrarnas hjälp ska klara av vardagliga sysslor som att diska, städa, tvätta och jobba. En del av dessa ungdomar bor hemma. Andra har flyttat hemifrån men föräldrarna är där fortfarande dagligen och tar hand om sina barn. Ingenting emot att föräldrar tar hand om sina "gullegrisar" men har man väl flyttat hemifrån så kan man väl laga mat till sig själv och plocka undan sin egen tvätt. Det ska väl inte föräldrarna behöver göra, men det gör dem. Dem åker hem till sina barn, gör frukost till dem, sopar, städar toaletten, serverar mat och diskar efter dem. Allt detta för att undomarna ska kunna koncentrera sig på att uppfylla sina drömmar om att bli sångerskor och skådespelare.
Ja, det går inte att förklara vilken chock man får när man ser på detta om man inte tittat på det själv. Det räcker egentligen att titta på första avsnittet en bit in i programmet får att få en glimt av vad det är jag försöker komma fram till (finns som länk längre upp för intresserade).
Förra veckan var en del av ungdomarna med i debatt. Det var ganska så roligt att dessa ungdomar verkligen tror att dem kommer att ha råd att anställa folk som sköter ett helt hem åt dem med allt vad detta innebär. Jag är ledsen att säga det men det är ett väldigt fåtal människor som har råd att anställa folk som sköter ett hem med alla sysslor i vår värld. Sådana tjänster kostar!! Nog för att man kanske har råd att ha städhjälp och så men att ha många olika människor som sköter allt, som städar, lagar mat, diskar och tar hand om barnen är ingen billig utgift.
Nej jag tror bestämt att dessa ungdomar måste ta sig själv i kragen en sväng och börja se hur det verkliga livet fungerar....
Det är nästan så jag blir lite rädd när jag tittar på detta program. Det är inte så att man höjer lite på ögonbrynen och säger med herregud utan det är verkligen så man sätter sig upp i soffan, himlar med ögonen, skakar på huvudet och undrar hur dem hade tänkt att dem skulle klara sig och bli självständiga individer i livet. Det är helt absurt hur bortskämda dessa ungdomar är.
Undomarna får då flytta in i ett hus under åtta veckor där dem utan föräldrarnas hjälp ska klara av vardagliga sysslor som att diska, städa, tvätta och jobba. En del av dessa ungdomar bor hemma. Andra har flyttat hemifrån men föräldrarna är där fortfarande dagligen och tar hand om sina barn. Ingenting emot att föräldrar tar hand om sina "gullegrisar" men har man väl flyttat hemifrån så kan man väl laga mat till sig själv och plocka undan sin egen tvätt. Det ska väl inte föräldrarna behöver göra, men det gör dem. Dem åker hem till sina barn, gör frukost till dem, sopar, städar toaletten, serverar mat och diskar efter dem. Allt detta för att undomarna ska kunna koncentrera sig på att uppfylla sina drömmar om att bli sångerskor och skådespelare.
Ja, det går inte att förklara vilken chock man får när man ser på detta om man inte tittat på det själv. Det räcker egentligen att titta på första avsnittet en bit in i programmet får att få en glimt av vad det är jag försöker komma fram till (finns som länk längre upp för intresserade).
Förra veckan var en del av ungdomarna med i debatt. Det var ganska så roligt att dessa ungdomar verkligen tror att dem kommer att ha råd att anställa folk som sköter ett helt hem åt dem med allt vad detta innebär. Jag är ledsen att säga det men det är ett väldigt fåtal människor som har råd att anställa folk som sköter ett hem med alla sysslor i vår värld. Sådana tjänster kostar!! Nog för att man kanske har råd att ha städhjälp och så men att ha många olika människor som sköter allt, som städar, lagar mat, diskar och tar hand om barnen är ingen billig utgift.
Nej jag tror bestämt att dessa ungdomar måste ta sig själv i kragen en sväng och börja se hur det verkliga livet fungerar....
måndag 15 november 2010
Det sägs...
Det sägs att det är bra att läsa geografiska informationssystem (GIS) lika mycket som det sägs att du som läst statistik är väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden. Att kunna hantera ett GIS-program känns mycket relevant.
Att kunna hantera ett statistikbaserat dataprogram för att kunna ta ut relvanta fakta ur ett visst statistiskt datamaterial känns också relevant. Dock så känns det lite mindre relevant att kunna hantera ett statistiskt dataprogram (Minitab) när läraren säger att det inte är så användbart. Ändå så ska vi ha flera individuella inlämningsuppgifter som är baserade på detta dataprogram trots att ingen (knappt) använder det och trots att vi haft en genomgång av själva programmets funktioner som inte alls var till någon hjälp. Ingen vet hur detta dataprogram fungerar egentligen utan det vi i princip gör är att testa oss fram tills något som ser sådär helt okej ut dyker upp på skärmen. Detta är inte ett bra sätt att lära sig hur man gör, det tycker inte jag i alla fall för då förstår man inte varför det blir fel när det blir det utan då testar man bara vidare och säger "Ja, men detta kan väl se bra ut" och i själva verket har man inte förstått ett skit...
Ja, det blir en tuff tid med olika datorprogram som ska kunna hanteras framöver.. Tekniksnille kommer jag ju klassas som när jag är färdig, eller?!?
Sist men inte minst så vill jag avsluta med ett litet citat om vad statistik egentligen är;
Att kunna hantera ett statistikbaserat dataprogram för att kunna ta ut relvanta fakta ur ett visst statistiskt datamaterial känns också relevant. Dock så känns det lite mindre relevant att kunna hantera ett statistiskt dataprogram (Minitab) när läraren säger att det inte är så användbart. Ändå så ska vi ha flera individuella inlämningsuppgifter som är baserade på detta dataprogram trots att ingen (knappt) använder det och trots att vi haft en genomgång av själva programmets funktioner som inte alls var till någon hjälp. Ingen vet hur detta dataprogram fungerar egentligen utan det vi i princip gör är att testa oss fram tills något som ser sådär helt okej ut dyker upp på skärmen. Detta är inte ett bra sätt att lära sig hur man gör, det tycker inte jag i alla fall för då förstår man inte varför det blir fel när det blir det utan då testar man bara vidare och säger "Ja, men detta kan väl se bra ut" och i själva verket har man inte förstått ett skit...
Ja, det blir en tuff tid med olika datorprogram som ska kunna hanteras framöver.. Tekniksnille kommer jag ju klassas som när jag är färdig, eller?!?
Sist men inte minst så vill jag avsluta med ett litet citat om vad statistik egentligen är;
"Statistik är den vetenskap som lär att om en människa står med den ena foten i en frysbox och den andra på en kokplatta, så har hon det i genomsnitt ganska skönt"
Att lyssna till sitt inre...
Låg i sängen här om dagen och tänkte tillbaka på mitt liv i och mitt förflutna rent allmänt och det bästa jag någonsin har gjort var att flytta till Uppsala och samtidigt börja plugga, om några år ta en examen och därefter börja jobba.
Om jag får spekulera lite själv så tror jag att oavsett om jag hade valt att börja plugga eller inte så hade jag flyttat ifrån Malmö i alla fall...
Mitt liv då, som jag hade det under en väldigt lång period var inte det liv som jag egentligen ville leva och den enda utvägen för mig eller, den mest ultimata lösningen för mig var att ge mig av och bosätta mig i en annan stad med ett avstånd ifrån Malmö som var tillräckligt långt för att mitt förflutna inte skulle nå mig.
Ett väldigt stort steg i rätt riktning var när jag bestämde mig för att flytta! Det var ett väldigt hastigt beslut för mina nära och kära för jag själv hade funderat på det under en väldigt lång period men det var inget som jag pratade om utan när antagningsperioden kom och jag hade skickat in min ansökan och fått svar på den, då berättade jag för mina nära och kära så i princip hade dem inte lite mer än drygt en månad på sig att vänja sig vid tanken! Sen bar det av med flyttbilen för att flytta upp alla grejer.
Anledningen till att jag inte berättade det tidigare var för att jag inte ville ha några yttre faktorer som skulle kunna påverka mitt beslut och få mig att vela utan jag ville stå helt på egna ben och få ta ett beslut angående min egen framtid och mitt eget framtida liv. Mina tankar var att det får bära eller brista helt enkelt. Det är inte mycket värre än att jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka om det skulle visa sig vara det värsta beslutet jag någonsin har tagit. Nu visade det sig att det var tvärtom, det bästa beslut jag någonsin tagit och i dagens läge skulle jag inte kunna flytta tillbaka.
Jag har fått en chans att börja om på nytt, att starta ett helt nytt liv utan mitt förflutna som så länge har legat som ett grått moln över mig. Den chansen tackar jag innerligt för för utan den hade jag stått och stampat på samma ruta fortfarande. Jag har fått lära känna så många nya underbara människor och jag har fått chansen att stå på helt egna ben. Den första perioden var naturligtvis ohyggligt svår och jobbig. Det är absolut inte enkelt att första gången man flyttar hemifrån flytta 70 mil, dit man inte känner en människa! Att vara helt ensam är tufft när man inte är van vid det men det har gjort mig så oerhört stark. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år och har utvecklats något så fruktansvärt.
Jag antar att det jag med detta inlägg vill säga är att man absolut inte ska vara rädd för att ta klivet ut och lämna det gamla för att bygga på något nytt. Det är väldigt nyttigt! Skrämmande är det absolut. Jag satte mig på ett tåg och hamnade i en stad där jag inte alls kunde lokalisera mig då jag bara hade bilat upp en vända för att lasta av grejer. Då hinner man inte lokalisera sig väldigt mycket! Så ja, det var skrämmande men man växer något så fruktansvärt som människa och bara att känna den utvecklingen inom en själv är helt underbart! Så jag tycker absolut inte att man ska vara rädd för att följa sitt hjärta och sin vilja. Resten löser sig själv!
Våga följa din vilja och våga ta klivet ut. Våga börja bygga på något nytt. Man behöver inte släppa sitt gamla liv bara för det. Det gamla kan bli en påbyggnad på det nya. Jag valde dock att lämna det gamla och börja från noll just för att det var min lösning på det jag ville komma ifrån, och det är jag tacksam för att jag gjort idag!
Om jag får spekulera lite själv så tror jag att oavsett om jag hade valt att börja plugga eller inte så hade jag flyttat ifrån Malmö i alla fall...
Mitt liv då, som jag hade det under en väldigt lång period var inte det liv som jag egentligen ville leva och den enda utvägen för mig eller, den mest ultimata lösningen för mig var att ge mig av och bosätta mig i en annan stad med ett avstånd ifrån Malmö som var tillräckligt långt för att mitt förflutna inte skulle nå mig.
Ett väldigt stort steg i rätt riktning var när jag bestämde mig för att flytta! Det var ett väldigt hastigt beslut för mina nära och kära för jag själv hade funderat på det under en väldigt lång period men det var inget som jag pratade om utan när antagningsperioden kom och jag hade skickat in min ansökan och fått svar på den, då berättade jag för mina nära och kära så i princip hade dem inte lite mer än drygt en månad på sig att vänja sig vid tanken! Sen bar det av med flyttbilen för att flytta upp alla grejer.
Anledningen till att jag inte berättade det tidigare var för att jag inte ville ha några yttre faktorer som skulle kunna påverka mitt beslut och få mig att vela utan jag ville stå helt på egna ben och få ta ett beslut angående min egen framtid och mitt eget framtida liv. Mina tankar var att det får bära eller brista helt enkelt. Det är inte mycket värre än att jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka om det skulle visa sig vara det värsta beslutet jag någonsin har tagit. Nu visade det sig att det var tvärtom, det bästa beslut jag någonsin tagit och i dagens läge skulle jag inte kunna flytta tillbaka.
Jag har fått en chans att börja om på nytt, att starta ett helt nytt liv utan mitt förflutna som så länge har legat som ett grått moln över mig. Den chansen tackar jag innerligt för för utan den hade jag stått och stampat på samma ruta fortfarande. Jag har fått lära känna så många nya underbara människor och jag har fått chansen att stå på helt egna ben. Den första perioden var naturligtvis ohyggligt svår och jobbig. Det är absolut inte enkelt att första gången man flyttar hemifrån flytta 70 mil, dit man inte känner en människa! Att vara helt ensam är tufft när man inte är van vid det men det har gjort mig så oerhört stark. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år och har utvecklats något så fruktansvärt.
Jag antar att det jag med detta inlägg vill säga är att man absolut inte ska vara rädd för att ta klivet ut och lämna det gamla för att bygga på något nytt. Det är väldigt nyttigt! Skrämmande är det absolut. Jag satte mig på ett tåg och hamnade i en stad där jag inte alls kunde lokalisera mig då jag bara hade bilat upp en vända för att lasta av grejer. Då hinner man inte lokalisera sig väldigt mycket! Så ja, det var skrämmande men man växer något så fruktansvärt som människa och bara att känna den utvecklingen inom en själv är helt underbart! Så jag tycker absolut inte att man ska vara rädd för att följa sitt hjärta och sin vilja. Resten löser sig själv!
Våga följa din vilja och våga ta klivet ut. Våga börja bygga på något nytt. Man behöver inte släppa sitt gamla liv bara för det. Det gamla kan bli en påbyggnad på det nya. Jag valde dock att lämna det gamla och börja från noll just för att det var min lösning på det jag ville komma ifrån, och det är jag tacksam för att jag gjort idag!
söndag 14 november 2010
En hel helg utan studier
I torsdags så skrev jag tenta! Mycket skönt att få det gjort. Bara känslan av att skriva en tentamen och lämna in den är en lättnad, oavsett resultatet för då vet man med sig att man gjort det man kunnat. Jag tror att det gick bra så jag håller tummarna.
Lite läskigt att vår lärare var utomlands när vi skulle skriva vår tentamen för ibland kan frågorna vara lite luddiga och inte allt för konkreta och då vill man helst kunna kontakta sin lärare för att få en mer konkret beskrivning av vad det egentligen är han/hon vill ha. Detta var alltså inte något vi kunde göra vilket gjorde många av oss som skrev osäkra då där var ett par frågor som vi inte ansåg var alldeles för bra formulerade. Men, jag gjorde mitt bästa och håller tummarna!
Detta är alltså min första HELT lediga helg UTAN studier. Det har varit så fruktansvärt skönt men den har också bara flugit förbi. Tiden bara springer förbi mig, helt utan förvarning!
Imorgon är det alltså söndag och det innebär en total slappdag helt enkelt och det ska också bli skönt. Jag har fått sova ut och hämta nya krafter för det är nu den tuffa biten i studierna kommer, statistiken som vi tenterar om en månad. Mycket att läsa och lära på kort tid men det ska nog gå!
Nu ska jag gå och bjuda min kropp på ytterligare 8 timmars sömn (eller 10)...
Ibland är det skönt att inte göra någonting alls...!
Lite läskigt att vår lärare var utomlands när vi skulle skriva vår tentamen för ibland kan frågorna vara lite luddiga och inte allt för konkreta och då vill man helst kunna kontakta sin lärare för att få en mer konkret beskrivning av vad det egentligen är han/hon vill ha. Detta var alltså inte något vi kunde göra vilket gjorde många av oss som skrev osäkra då där var ett par frågor som vi inte ansåg var alldeles för bra formulerade. Men, jag gjorde mitt bästa och håller tummarna!
Detta är alltså min första HELT lediga helg UTAN studier. Det har varit så fruktansvärt skönt men den har också bara flugit förbi. Tiden bara springer förbi mig, helt utan förvarning!
Imorgon är det alltså söndag och det innebär en total slappdag helt enkelt och det ska också bli skönt. Jag har fått sova ut och hämta nya krafter för det är nu den tuffa biten i studierna kommer, statistiken som vi tenterar om en månad. Mycket att läsa och lära på kort tid men det ska nog gå!
Nu ska jag gå och bjuda min kropp på ytterligare 8 timmars sömn (eller 10)...
Ibland är det skönt att inte göra någonting alls...!
söndag 7 november 2010
Lögner & svek
Det är fantastiskt hur människor klarar av att gå bakom ryggen på folk utan att känna något.. Jag har alltid undrat vad det egentligen är som driver dem i den riktningen? Vad är det som gör att man står ut med sig själv som människa när man bygger upp en vänskap på lögner för att komma inpå den andra människan och sen föra allt vidare?
Jag får gåshud när jag tänker på att ens närmasta "vänner" kan göra något sådant... Jag mår illa och blir spyfärdig. Jag trodde det var sådant man kom över i mellanstadiet. Tydligen inte...
Att bryta en vänskap som varit en längre tid är inte enkelt. Det gör ont, tårar fälls och det är ett tufft beslut att ta. Ändå gör man det... Tar sig själv i kragen för att visa vart man står och att personen inte är värd ens vänskap...
Men det tar inte bort det faktum att det gör ont, j*vligt ont!!!!
Jag får gåshud när jag tänker på att ens närmasta "vänner" kan göra något sådant... Jag mår illa och blir spyfärdig. Jag trodde det var sådant man kom över i mellanstadiet. Tydligen inte...
Att bryta en vänskap som varit en längre tid är inte enkelt. Det gör ont, tårar fälls och det är ett tufft beslut att ta. Ändå gör man det... Tar sig själv i kragen för att visa vart man står och att personen inte är värd ens vänskap...
Men det tar inte bort det faktum att det gör ont, j*vligt ont!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)