Inte Välkommen i rullstol!!!

Vaknade lite trött imorse. Kunde inte somna förrän klockan tre inatt. Slog mig ned vid köksbordet för att flumma genom tidningen lite snabbt och hålla mig uppdaterad och fick syn på en artikel som gjorde mig så ledsen.

Den äldre damen vid namn Eva Schliesser besökte en optiker för ett halvår sedan för att synen hade försämrats och hon ville då naturligtvis veta varför. Optikern remitterade henne vidare till UMAS för vidare undersökning. Efter ungefär tre månader fick hon en tid till ögonkliniken i Malmö (UMAS). Det skulle kosta henne 300 kr och detta betalade hon.

När hon väl kom in till läkaren så frågade läkaren hennes man om han kunde lyfta upp henne ur rullstolen och detta kunde han naturligtvis inte. Då ville läkaren inte undersöka henne. Han gick istället med på att titta henne i ögonen då dem inte "kunde" undersöka henne utan lift. Läkaren talade om för dem att det inte var starr som paret hade trott så han skrev ett recept på ett par läsglasögon.

Dessa hjälpte inte. Hon såg bättre utan dessa glasögon. I sin journal, hade läkaren skrivit att hon hade grå starr, vilken Eva inte hade fått reda på efter undersökningen. Dessutom hade läkaren även nämnt en lungsjukdom i sin journal och enligt sydsvenskan den 22 juli 2009 (sid C4-C5) så vet inte Eva själv något om någon lungsjukdom.

Sydsvenskan hade ringt till ögonkliniken på UMAS och frågat och då, helt plötsligt hade Eva fått en tid, bara två dagar efter samtalet. Dessutom var besöket gratis. Enligt läkaren så var det inga som helst problem att Eva satt i rullstol.

Jag tycker att det är förfärligt elakt av en läkare att neka en 83-årig dam vård p.g.a. att dem inte kan skaffa en lift. Dessutom är det ännu värre att säga en sak till sin patient och skriva en annan sak i sin journal. Jag satt och funderade och tänkte: "Och det är denna sjukvård som vi betalar en massa skatt till". Det är hemskt.

Trodde faktiskt inte mina ögon när jag läste detta. Att det finns brister inom den svenska sjukvården vet nog de flesta, men detta!!! Jag har inga ord för hur fruktansvärt jag tycker att det är.

Det är inte första gången sjukvården har fått kritik, och jag kan lova att det blir inte den sista heller.

Varför inte öppna fler

I Ullared ligger det välkända varuhuset Gekås som trots krisen, fortfarande säljer bra. Under Juni månad ökade deras försäljning med 40% jämfört med förra året. Gekås har alltså inte märkt av krisen utan tvärtom, krisen har gjort att deras intäkter har höjts.

Egentligen finns det ju inget att fundera över. Dem säljer ju varor till ett otroligt lågt pris och för en normal människa, med en inte allt för hög inkomst, lönar det sig att handla där. Dock är det väldigt synd att Gekås bara finns i Ullared.

Jag har länge funderat på varför dem inte öppnar en ny butik, eller flera nya butiker lite runt om i Sverige. Då hade fler människor kunnat handla till ett lågt pris. Även om detta skulle innebära en liten prishöjning av varorna så skulle detta inte påverka något speciellt med tanke på vad varupriserna ligger på idag.

Jag har varit där två gånger, och varje gång man åker upp så har man bilen fullpackad när man kommer hem. Det lönar sig inte om man åker från Malmö bara för att handla lite som man gör i en vanlig närbutik utan ska man åka hela den turen så ska man handla mycket för att det ska löna sig i längden.

Nu ska ju Gekås bli TV-serie också. Vet inte riktigt hur allt ska läggas upp utan jag bara kom att tänka på den artikeln som var i sydsvenskan här om dagen.

Jag hade gärna sett att man öppnade fler Gekås-butiker runt om i Sverige. 

Yes!!!

Jaha, nu sitter man här, i sina egna tankar och tänker framåt en månad, blir lite smått nervös och ler. Har nu fått reda på att jag har kommit in i Uppsala och jag är så fruktansvärt glad.

Nu är det mycket som ska planeras, mycket som ska fixas och alla pusselbitar ska falla på plats. Allt måste vara färdigt om en månad då det är dags att lämna allt och alla för en tid. Det kommer bli spännande.

I början av augusti åker jag upp för att hämta nycklarna till mitt rum, samt för att inreda lite smått så att allt inte står tomt när jag kommer upp för att stanna, den 25 augusti.

Jag måste säga att det är lite blandade känslor kring det hela att åka iväg så långt och släppa allt som har varit runt omkring en hela livet. Att släppa allt som har gjort en till den människan man är idag. Jag antar att man samtidigt vänjer sig, kanske inte direkt men det kommer det också. Någon gång är det ju faktiskt dags för alla att gå sin egen lilla grusväg i livet.

Jag hoppas och tror att allt kommer att gå bra. 

Det är en liten grusväg som för mig just nu är okänd, men som förhoppningsvis, inom kort tid kommer att bli känd.

Det är en spännande tid i livet, det här med universitetsstudier!