Tillbaka i min lilla lya

Med vinterjacka, halsduk och en tung resväska begav jag mig till Malmö C imorse klockan 05.30, tåget skulle avgå 06.14 men jag ville vara där lite innan för att hinna röka en cigarett och andas ut innan 6 timmars resan började.

Allt började bra, förutom att det alltid är lite ledsamt när man måste bege sig hemifrån och åka tillbaka. Jag kom till ro på tåget och började falla in i den djupaste sömnen när det plötsligt knackade på min axel. Jag hade satt mig på fel plats, fönsterplatsen var inte min, inte denna gången.

Nåväl, jag flyttade till platsen bredvid och försöka komma till ro igen. Så småningom vaggade tåget mig till sömns och utan att jag visste ordet av det var vi redan i Linköping. Yes, tänkte jag nu är det bara en och en halv timme kvar! Snart är jag framme...

Plötsligt hörs en röst i högtalaren, det var konduktören! Han talade om att det hade hänt en olycka lite längre fram på spåren vilket gjorde att vi tyvärr inte kunde avgå med detsamma. En lite bensträckare och en cigarett satt inte fel och plötsligt hörs en annan röst i högtalaren som talar om att vi kommer sitta fast i en timme till.

Mitt huvud skrek NEJ! SNÄLLA, VARFÖR?

6 timmars resa är tillräckligt....

Efter en och en halv timmes väntan avgick tåget till slut och jag kände en lättnad över att snart få byta tåg i Stockholm...

Norrköping C nästa!!! Och en röst i högtalaren som talade om att dem hade fått stoppsignal och tyvärr inte kunde avgå... Ytterligare 40 minuters väntar...

Väl framme i Stockholm var det så mycket folk att man nästan krockade in i varandra för att hinna med tåget som skulle ta mig till Uppsala... Jag kom på tåget och insåg att mitt batteri på mobilen hade tagit slut och i min mobil fanns min biljett!

Jag fick hoppa av tåget snabbt som bara den, dra kortet i maskinen och ta biljetten för att kliva på tåget och slå mig ner. Jag hade precis slagit mig ner, tagit upp mitt kaffe och öppnat tidningen. Jag hade precis kommit till ro, när tåget helt plötsligt stannade. Något var fel och vi fick hoppa av och byta tåg...

Hela resan tog en evighet.. Jag skulle varit framme kvart i tolv och jag var framme halv tre...

VILKEN RESA!!!

Välkommen tillbaka, välkommen hem, till Uppsala!

Oj oj oj...

Nu är klockan två och det mitt i natten och jag har precis avslutat mitt tvättpass... Tycker inte alls om det tvättsystemet dem har här uppe, det är ju aldrig ledigt i tvättstugan förutom klockan tolv på natten :(

Inte särskilt kul heller när man måste gå ut mitt i natten för att tvätta, då är det så tyst att vartenda litet ljud skrämmer en.... Men, måste det tvättas så måste det tvättas....

På torsdag avgår tåget mot Malmö :) och denna gången stannar jag längre än två dagar, jag stannar en vecka. Kommer nu på torsdag och åker tillbaka torsdagen den 29:e för att dagen därefter skriva tentan :)

Är sjukt nervös inför tentan, har ju aldrig skrivit en sådan tenta förut.. Så det känns ganska nervöst och jag antar att alla känner så första gången...

Nu ska jag återgå till det jobbigaste av allt, ATT VIKA OCH HÄNGA in tvätten :(

Det är det värsta... Testade en gång att låta det vara till dagen efter men det blev ju bara pannkaka av det. Slutade med att jag aldrig hängde upp dem :P

"Man lär sig av sina misstag och förhoppningsvis gör man inte om dem"

Godnatt :)

Wow...

Har ni någonsin sett något finare? Herregud vad fint!!

Öppnade dörren till korridoren och där var alla ljus i korridoren...

Tydligen så är det en indisk tradition att tända ljus just idag, den 17 oktober. Det har något med reinkarnation att göra.

Korridoren är bara så fylld av känslor idag.. Trodde aldrig att det skulle vara så känslosamt... men man känner verkligen stämningen och jag längtar redan till jultider och att få komma hem och krama om alla nära och kära :)

Puss & Kram

Woho :D

Äntligen har jag fått tag på en cykel...

Att inte ha en cykel i en studentstad som Uppsala fungerar bara inte. Man måste ha en cykel och nu, efter två månader har jag äntligen fått mig en cykel till priset av 250 kr. Den har växlar också vilket verkligen behövs då det ibland känns som att Uppsala bara har uppförsbackar :)

Dock funderar man ibland på om det snart är för sent för att cykla då vi redan har fått en del snö och is... Man vill nog inte gärna cykla och trilla...

Dock tycker jag att det är så fantastiskt att faktiskt få uppleva den riktiga vintern då det i Malmö mest visas i form av vatten-blandad snö vilket inte är så kul... Tycker om när det är "kram" snö... Det är det bästa med vintern.

Här uppe har vi också, under de senaste dagarna haft en så fruktansvärt fin himmel när det är dags för solen att gå ned vilket är så underbart att stå att titta på från köksfönstret medan man väntar på maten.... Allt är så annorlunda här när vintern kommer och jag gillar det.

Jag älskar Uppsala (även om det finns hemlängtan)!

En bra inledning!!!!!

Nu står det helt stilla i mitt huvud... Vi ska skriva ett PM, och i tre dagar har jag försökt att få ihop en bra inledning som kan fånga läsaren, men det går bara inte!! Jag är helt tom, och det står helt still... Det är så typiskt när man verkligen behöver en bra inledning.

Har redigerat inledning säkert 50 gånger men fortfarande får jag inte riktig kläm på den där första meningen som (oftast) gör att man kommer igång.

Jag behöver en riktigt bra inledning så det är väl dags att nu, efter tre dagar (inne på den fjärde) får kläm på det hela. Nu ska jag fortsätta att redigera den, för 51 gången...

Man brukar säga 3:e gången gillt... Men jag säger 53:e gången gillt :D

Stor saknad

Ibland, när man sitter såhär, ensam inne på sitt rum så kommer tankarna till en på ett helt annat plan än när man umgås med människor. Jag tog fram gamla foto, och i det här fotoalbumet fanns foto som jag inte hade förväntat mig skulle finnas där. Foton från pappas begravning. Alla känslorna bara kom på en och samma gång. Det är hemsk vilken saknad man fortfarande känner, även efter såhär långt tid. Jag visste inte att dessa starka känslorna fanns kvar, det var så längesedan jag tänkte tillbaka, men samtidigt tror jag att det var bra att jag fick se fotona igen, även om det inte var vad jag hade väntat mig.

Ibland önskar jag att pappa fick ta del av mitt liv och se mig gå framåt i livet. Men samtidigt tror jag nog att det var bäst att det blev som det blev även om det skapades stora sår efteråt. Även idag, efter 9 år, känns det otroligt mycket att tänka tillbaka.

Det finns en stor saknad som nog aldrig kommer att försvinna, vilket på ett sätt är jobbigt men samtidigt inte. Alla dessa känslor är så invecklade att jag ibland inte vet vad jag ska känna. Jag saknar honom i alla fall, det är en sak som är säker....

The Secret

Har nu, i ungefär två veckor läst en bok som heter The Secret. En ganska intressant bok, där dem tar upp lagen om attraktion, som de kallar det. Det handlar hela tiden om dina tankar, hur du tänker och vad du tänker på. Det är en bok som säger att du i princip kan få allt du önskar, bara du tänker på det, föreställer dig det, och känner att du redan har det så kommer du att få det. Hade många i min bekantskapskrets som hade läst denna bok och jag har hela tiden undrat vad det är, så jag bestämde mig för att läsa den.

Igår hade jag verkligen en riktigt dålig dag och de dåliga grejerna bara fortsatte att komma under dagen. Senare fram mot kvällen satte jag mig och funderade och då hade jag suttit och tänkt på att jag inte ville att fler dåliga saker skulle hända... Det är ju det boken går ut på, att man får det man tänker och föreställer sig.

Jag kan ju inte säga att det som står i boken stämmer, men det var bara lite av mina funderingar kring den här "lagen om attraktion". Ganska spännande ändå.. tycker jag.