Stor saknad

Ibland, när man sitter såhär, ensam inne på sitt rum så kommer tankarna till en på ett helt annat plan än när man umgås med människor. Jag tog fram gamla foto, och i det här fotoalbumet fanns foto som jag inte hade förväntat mig skulle finnas där. Foton från pappas begravning. Alla känslorna bara kom på en och samma gång. Det är hemsk vilken saknad man fortfarande känner, även efter såhär långt tid. Jag visste inte att dessa starka känslorna fanns kvar, det var så längesedan jag tänkte tillbaka, men samtidigt tror jag att det var bra att jag fick se fotona igen, även om det inte var vad jag hade väntat mig.

Ibland önskar jag att pappa fick ta del av mitt liv och se mig gå framåt i livet. Men samtidigt tror jag nog att det var bäst att det blev som det blev även om det skapades stora sår efteråt. Även idag, efter 9 år, känns det otroligt mycket att tänka tillbaka.

Det finns en stor saknad som nog aldrig kommer att försvinna, vilket på ett sätt är jobbigt men samtidigt inte. Alla dessa känslor är så invecklade att jag ibland inte vet vad jag ska känna. Jag saknar honom i alla fall, det är en sak som är säker....