Timetraveler

Jag tror bestämt att tiden spelar mig ett spratt...

När man var liten så hann man med att gå i skolan, göra sina läxor, äta, ut och hoppa med alla kompisar och sitta och mysa i soffan med familjen innan det var dags att gå och lägga sig.

Nu känns det som att jag knappt hinner vakna förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Lite frustrerande är det när man kommer hem från skolan, dagen har precis börjat, man äter något lätt, öppnar boken och sen *vips* så är det dags att lägga sig igen. Men, jag vaknade ju nyss?!?

Nyårsafton 2009/2010.. Det var ett år sedan snart. Om drygt två månader så står man där igen, tillsammans med sina nära och kära och skålar inför ett nytt, förhoppningsvis bra år. Men 2010 började ju nyss?!?

Man har ju knappt hunnit med detta året också är det snart början på ett nytt...

Skrämmande att tiden faktiskt bara springer förbi en sådär utan att man ens hinner reagera. Kanske lite tidigt att säga det men det är snart 2011...!

Sömnlös i Seattle

När hjärnan blir sådär överbelastad med tankar som bara snurrar runt och runt utan någon klarhet och man går igenom en liten tuffare period med ständig motvind i livet så kan jag bara inte hjälpa att ta till tanken "jag ger upp". Samtidigt när man ligger där, totalt sömnlös, med en liten gnutta hopp om att John-blund snart tittar förbi så ser man att ge upp tyvärr inte är lösningen till något bra i längden trots att det skulle hjälpa på kort sikt. Vad gör man då då? Tankarna som bara snurrar finns det ingen lösning till, man går bara runt i cirklar och kan varken stryka det ena eller andra problemet från svarta listan. Bara att stryka en sak skulle göra allt så mycket lättare. Att lösa problemet på kort sikt kan man alltid göra, men på lång sikt då?

Man funderar och funderar trots att man vet att det är bättre att låta bli. Trots att man vet att funderingarna inte kommer leda till någon lösning så dyker dem ändå upp där, när man ligger sömnlös och ska försöka somna. Trots tröttheten så går det bara ändå inte att somna, hur mycket man än vill så somnar man inte för allt bara kommer smygandes och börja sakta med säkert snurra fortare och fortare. När klockan sen ringer så inser man att man knappt har hunnit sova något och fortfarande har man inte blivit något klokare under nattens gång...

Fruktansvärt svårt är det också att slå bort alla funderingar. Jag har själv aldrig lyckats tyvärr, hur mycket jag än velat att dem ska försvinna så jag i lugn och ro kan få besök av John-blund och få en god natts sömn.

Nej..! En lösning har jag inte och inte heller kan jag slå bort tankarna och funderingarna. Det jag vet att jag har är ständig motvind men jag vet också att ge upp inte är den rätta lösningen så därför tänker jag inte göra det, oavsett vad...!