Sömnlös i Seattle

När hjärnan blir sådär överbelastad med tankar som bara snurrar runt och runt utan någon klarhet och man går igenom en liten tuffare period med ständig motvind i livet så kan jag bara inte hjälpa att ta till tanken "jag ger upp". Samtidigt när man ligger där, totalt sömnlös, med en liten gnutta hopp om att John-blund snart tittar förbi så ser man att ge upp tyvärr inte är lösningen till något bra i längden trots att det skulle hjälpa på kort sikt. Vad gör man då då? Tankarna som bara snurrar finns det ingen lösning till, man går bara runt i cirklar och kan varken stryka det ena eller andra problemet från svarta listan. Bara att stryka en sak skulle göra allt så mycket lättare. Att lösa problemet på kort sikt kan man alltid göra, men på lång sikt då?

Man funderar och funderar trots att man vet att det är bättre att låta bli. Trots att man vet att funderingarna inte kommer leda till någon lösning så dyker dem ändå upp där, när man ligger sömnlös och ska försöka somna. Trots tröttheten så går det bara ändå inte att somna, hur mycket man än vill så somnar man inte för allt bara kommer smygandes och börja sakta med säkert snurra fortare och fortare. När klockan sen ringer så inser man att man knappt har hunnit sova något och fortfarande har man inte blivit något klokare under nattens gång...

Fruktansvärt svårt är det också att slå bort alla funderingar. Jag har själv aldrig lyckats tyvärr, hur mycket jag än velat att dem ska försvinna så jag i lugn och ro kan få besök av John-blund och få en god natts sömn.

Nej..! En lösning har jag inte och inte heller kan jag slå bort tankarna och funderingarna. Det jag vet att jag har är ständig motvind men jag vet också att ge upp inte är den rätta lösningen så därför tänker jag inte göra det, oavsett vad...!