Hittade en DVD-skiva från min studentavslutning 2007 där jag spelar piano inför hela skolan i S:t Paulis Kyrka. Haha det var lite komiskt att hitta denna CD-skiva faktiskt för många tankar slog mig.
Jag har alltid haft en klump i magen när jag ska redovisa något inför en grupp/klass men jag har aldrig riktigt förstått varför och ännu mindre vetandes blir jag nu när jag tittar på denna film. Jag menar bara för att ta ett exempel. När vi hade redovisning i Engelska C, då var jag hypernervös och ändå hade jag inte särskilt många repliker men det sa fortfarande stopp i magen när jag skulle äta frukost den morgonen.
Morgonen 2007 när det var studentavslutning, då visste jag att okej nu har jag ett helt klassiskt stycke av beethoven som jag ska ta mig igenom om två timmar, framför HELA skolan. Då måste jag ju äta något rejält så att jag inte blir trött och hängig.
Det finns ingen logik i det hela egentligen för man borde nog vara LITE mer nervös när man ska sätta sig och spela ett känt stycke som alla vet hur det låter än när man ska ställa sig och prata om Raw Food som knappt någon vet någonting om.
Det kanske kan ha att göra med att under redovisning vet jag om att jag kommer prata, och kanske säger fel, stammar, tappar bort mig eller dylikt medan jag, när jag sätter mig vid pianot bara ska använda mina fingrar och vara koncentrerad.
Men samtidigt så kan man ju även spela fel och tappa bort sig även där, vilket i princip kan leda till att allt blir fel, att det låter dumt och att man bara blir röd i hela huvudet och det känns som att världen ska gå under.
Det finns som sagt ingen logik, jag vet bara att jag klarade mig igenom stycket felfritt och fick massor av applåder och det är jag stolt över.
Jag är väldigt stolt över det som jag verkligen är bra på här i livet, även om redovisningar kanske inte helt är min grej.
Vem vet, om 10 år kanske jag älskar redovisningar, Haha.
Här är i alla fall klippet där jag spelar Für Elise av Ludwig van Beethoven: