Att träda över gränsen

Var går egentligen gränsen för hur en person får lov att bete sig i ditt hem?

Har alla olika gränser eller skiljer de sig inte så mycket åt?

Alla har ju olika sätt att agera i en situation. Jag exempelvis, har en tendens att höja rösten lite grann när jag blir frustrerad. Det är jag. Jag skriker inte och jag är inte högljudd utan automatiskt så höjer jag bara rösten utan att skrika eller verka arg, trodde jag i alla fall. Detta ligger i min natur och det är så jag fungerar.

Kan man göra någonting åt detta eller är det bara att acceptera att detta är jag?

Det verkar störa en viss speciell person i min omgivning som stod mig mycket nära för inte mer än några veckor sedan. Dock inte längre, tyvärr då denna person gick över min gräns och betedde sig som en idiot hemma hos mig. Jag höjde rösten utan att vara arg, men personen fortsatte med sitt idiotiska beteende och då blev jag arg.

Så fort jag höjer rösten så säger folk, "skrik inte". Ska det vara så j*vla svårt att kunna skilja på när jag skriker eller inte? Speciellt när man har känt personen så länge som vi har känt varandra. Ibland kan jag inte riktigt förstå mig på folk precis som folk inte ibland förstår sig på mig. 

Jag anser att när man kommer hem till en person, speciellt när föräldrarna är där, men även om dem inte är där så ska man alltid visa respekt och bete sig som en normal person. Varför kan vissa personer inte göra detta? Varför ställa till med en scen hemma hos någon? Varför?

Många säger att jag kan vara för snäll ibland. Att jag inte gör vad som krävs för att tala om för personer var gränsen går. Men, det är också jag. Jag trodde inte att man skulle behöva tala om det för en vuxen människa. Det trodde jag att andra hade gjort. Jag hade tydligen fel. Tydligen finns det vuxna människor som inte vet hur man ska bete sig här livet. Det finns tydligen dem som inte vet hur man uppvisar ett normalt beteende.

Tja, ibland så är det väl bara så att man missuppfattar saker, man tror för mycket eller så tror man bara för lite. Hur ska man då veta vad man ska göra för att inte missuppfatta, tro för mycket eller för lite? Den frågan har jag inget svar på. Kan väl säga att jag i framtiden kommer att tala om för människor exakt var jag står, var mina gränser är och hur jag är just för att det aldrig mer, i framtiden, ska kunna uppstå sådana här frustrerande situationer.