Hej! Jag är din ångest

Ligger i sängen, känner mig förvirrad och inte alls som mig själv. Funderade på varför men det gav inget och var till ingen nytta. Det känns som om något konstigt är på väg att hända, något som kanske är bra eller mindre bra. Har väldigt svårt att beskriva själva känslan och det är det som gör mig så himla frustrerad. Hade jag bara kunnat sätta fingret på vad det är och kunna utrycka det i ord så hade kanske någon annan kunnat säga AHA, nu vet jag hur du känner dig!

Kanske har det med ovetandet inför beskedet till universitet att göra, kanske har det med att jag snart kommer att lämna familj, pojkvän, vänner, ja allt och bara åka eller så kanske det bara är mina gnagarceller i hjärnan som antingen har blivit överaktiva efter allt kaffe som jag behövde dricka för att kunna hålla mig vaken under tiden jag försökte plugga matte, eller så har dem bara blivit totalförstörda av alla formler som dem skulle trycka in i det lilla lilla pytteutrymmet. Alla formler gjorde att dem döde bara av tanken på att sista provet är om två dagar. 

Alla formler gjorde att dem svullnade nått så fruktansvärt i väntar på att bara få spotta ut dem på provet och andas ut!

Jag tror jag vet

Jag vet att jag tror....

Jag har provångest.