Det sägs...

Det sägs att det är bra att läsa geografiska informationssystem (GIS) lika mycket som det sägs att du som läst statistik är väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden. Att kunna hantera ett GIS-program känns mycket relevant.
Att kunna hantera ett statistikbaserat dataprogram för att kunna ta ut relvanta fakta ur ett visst statistiskt datamaterial känns också relevant. Dock så känns det lite mindre relevant att kunna hantera ett statistiskt dataprogram (Minitab) när läraren säger att det inte är så användbart. Ändå så ska vi ha flera individuella inlämningsuppgifter som är baserade på detta dataprogram trots att ingen (knappt) använder det och trots att vi haft en genomgång av själva programmets funktioner som inte alls var till någon hjälp. Ingen vet hur detta dataprogram fungerar egentligen utan det vi i princip gör är att testa oss fram tills något som ser sådär helt okej ut dyker upp på skärmen. Detta är inte ett bra sätt att lära sig hur man gör, det tycker inte jag i alla fall för då förstår man inte varför det blir fel när det blir det utan då testar man bara vidare och säger "Ja, men detta kan väl se bra ut" och i själva verket har man inte förstått ett skit...

Ja, det blir en tuff tid med olika datorprogram som ska kunna hanteras framöver.. Tekniksnille kommer jag ju klassas som när jag är färdig, eller?!?

Sist men inte minst så vill jag avsluta med ett litet citat om vad statistik egentligen är;

"Statistik är den vetenskap som lär att om en människa står med den ena foten i en frysbox och den andra på en kokplatta, så har hon det i genomsnitt ganska skönt"

Att lyssna till sitt inre...

Låg i sängen här om dagen och tänkte tillbaka på mitt liv i och mitt förflutna rent allmänt och det bästa jag någonsin har gjort var att flytta till Uppsala och samtidigt börja plugga, om några år ta en examen och därefter börja jobba.
Om jag får spekulera lite själv så tror jag att oavsett om jag hade valt att börja plugga eller inte så hade jag flyttat ifrån Malmö i alla fall...
Mitt liv då, som jag hade det under en väldigt lång period var inte det liv som jag egentligen ville leva och den enda utvägen för mig eller, den mest ultimata lösningen för mig var att ge mig av och bosätta mig i en annan stad med ett avstånd ifrån Malmö som var tillräckligt långt för att mitt förflutna inte skulle nå mig.
Ett väldigt stort steg i rätt riktning var när jag bestämde mig för att flytta! Det var ett väldigt hastigt beslut för mina nära och kära för jag själv hade funderat på det under en väldigt lång period men det var inget som jag pratade om utan när antagningsperioden kom och jag hade skickat in min ansökan och fått svar på den, då berättade jag för mina nära och kära så i princip hade dem inte lite mer än drygt en månad på sig att vänja sig vid tanken! Sen bar det av med flyttbilen för att flytta upp alla grejer.

Anledningen till att jag inte berättade det tidigare var för att jag inte ville ha några yttre faktorer som skulle kunna påverka mitt beslut och få mig att vela utan jag ville stå helt på egna ben och få ta ett beslut angående min egen framtid och mitt eget framtida liv. Mina tankar var att det får bära eller brista helt enkelt. Det är inte mycket värre än att jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka om det skulle visa sig vara det värsta beslutet jag någonsin har tagit. Nu visade det sig att det var tvärtom, det bästa beslut jag någonsin tagit och i dagens läge skulle jag inte kunna flytta tillbaka.

Jag har fått en chans att börja om på nytt, att starta ett helt nytt liv utan mitt förflutna som så länge har legat som ett grått moln över mig. Den chansen tackar jag innerligt för för utan den hade jag stått och stampat på samma ruta fortfarande. Jag har fått lära känna så många nya underbara människor och jag har fått chansen att stå på helt egna ben. Den första perioden var naturligtvis ohyggligt svår och jobbig. Det är absolut inte enkelt att första gången man flyttar hemifrån flytta 70 mil, dit man inte känner en människa! Att vara helt ensam är tufft när man inte är van vid det men det har gjort mig så oerhört stark. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år och har utvecklats något så fruktansvärt.

Jag antar att det jag med detta inlägg vill säga är att man absolut inte ska vara rädd för att ta klivet ut och lämna det gamla för att bygga på något nytt. Det är väldigt nyttigt! Skrämmande är det absolut. Jag satte mig på ett tåg och hamnade i en stad där jag inte alls kunde lokalisera mig då jag bara hade bilat upp en vända för att lasta av grejer. Då hinner man inte lokalisera sig väldigt mycket! Så ja, det var skrämmande men man växer något så fruktansvärt som människa och bara att känna den utvecklingen inom en själv är helt underbart! Så jag tycker absolut inte att man ska vara rädd för att följa sitt hjärta och sin vilja. Resten löser sig själv!

Våga följa din vilja och våga ta klivet ut. Våga börja bygga på något nytt. Man behöver inte släppa sitt gamla liv bara för det. Det gamla kan bli en påbyggnad på det nya. Jag valde dock att lämna det gamla och börja från noll just för att det var min lösning på det jag ville komma ifrån, och det är jag tacksam för att jag gjort idag!

En hel helg utan studier

I torsdags så skrev jag tenta! Mycket skönt att få det gjort. Bara känslan av att skriva en tentamen och lämna in den är en lättnad, oavsett resultatet för då vet man med sig att man gjort det man kunnat. Jag tror att det gick bra så jag håller tummarna.
Lite läskigt att vår lärare var utomlands när vi skulle skriva vår tentamen för ibland kan frågorna vara lite luddiga och inte allt för konkreta och då vill man helst kunna kontakta sin lärare för att få en mer konkret beskrivning av vad det egentligen är han/hon vill ha. Detta var alltså inte något vi kunde göra vilket gjorde många av oss som skrev osäkra då där var ett par frågor som vi inte ansåg var alldeles för bra formulerade. Men, jag gjorde mitt bästa och håller tummarna!

Detta är alltså min första HELT lediga helg UTAN studier. Det har varit så fruktansvärt skönt men den har också bara flugit förbi. Tiden bara springer förbi mig, helt utan förvarning!

Imorgon är det alltså söndag och det innebär en total slappdag helt enkelt och det ska också bli skönt. Jag har fått sova ut och hämta nya krafter för det är nu den tuffa biten i studierna kommer, statistiken som vi tenterar om en månad. Mycket att läsa och lära på kort tid men det ska nog gå!

Nu ska jag gå och bjuda min kropp på ytterligare 8 timmars sömn (eller 10)...
Ibland är det skönt att inte göra någonting alls...!

Lögner & svek

Det är fantastiskt hur människor klarar av att gå bakom ryggen på folk utan att känna något.. Jag har alltid undrat vad det egentligen är som driver dem i den riktningen? Vad är det som gör att man står ut med sig själv som människa när man bygger upp en vänskap på lögner för att komma inpå den andra människan och sen föra allt vidare?

Jag får gåshud när jag tänker på att ens närmasta "vänner" kan göra något sådant... Jag mår illa och blir spyfärdig. Jag trodde det var sådant man kom över i mellanstadiet. Tydligen inte...

Att bryta en vänskap som varit en längre tid är inte enkelt. Det gör ont, tårar fälls och det är ett tufft beslut att ta. Ändå gör man det... Tar sig själv i kragen för att visa vart man står och att personen inte är värd ens vänskap...

Men det tar inte bort det faktum att det gör ont, j*vligt ont!!!!

Live från studenternas värld...

När klockan slår åtta och man slår upp portarna för att traska ut i höstkylan så ligger mörkret som ett stilla täcke. Löv som blåser omkring och studenter som suckandes beger sig för att låsa upp sina cyklar. Ett studentområde tyst och tomt som aldrig förr. Det är morgon!

När klockan slår fyra och man slår upp portarna för att än en gång traska ut i höstkylan så har mörkret redan hunnit lägga sig. Dem ljusa timmarna har man missat när man suttit nedsjunken i sina böcker likt ett heltidsarbete med pennan i högsta hugg och en klubba i mun för att minimera frustrationen. Löv som blåser omkring och studenter som intensivt suckandes beger sig för att låsa upp sina cyklar med tunga bakåtsträvande steg. Ett studentområde, tyst och tomt som aldrig förr. Det är eftermiddag!

Med stress i halsen, hopp om att hinna ikapp timmarna på dygnet och få gjort så mycket som möjligt varje dag beger man sig hem efter en heldags studier på ekonomikum. Endast mina klackar som hörs i korridoren. Det är tyst och tomt. Ingen i köket, ingen i allrummet, inga ljud utan alldeles alldeles tyssssst! En tystnad så stor att en igenslagen dörr från korridoren nedan blev lyhörd för mina öron. Allt, bara så tyst och tomt...

När man precis är klar med studierna och klockan slår 22.00 känner man hur fönstret vibrerar av att alla studenterna samlats på vardera tak för att ta sig ann sin plikt att utöva det dagliga, traditionella flogstaskriket.

När ett livligt och människofyllt studentområde förvandlas till ett tyst och tomt område, med undantag av ett visst klockslag på dygnet, när fönsterna vibrerar, decibelnivån är högre än vanligt och allt man vill göra är att skrika ut sin frustration DÅ VET MAN;

Tentaperioden har anlänt...!

Timetraveler

Jag tror bestämt att tiden spelar mig ett spratt...

När man var liten så hann man med att gå i skolan, göra sina läxor, äta, ut och hoppa med alla kompisar och sitta och mysa i soffan med familjen innan det var dags att gå och lägga sig.

Nu känns det som att jag knappt hinner vakna förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Lite frustrerande är det när man kommer hem från skolan, dagen har precis börjat, man äter något lätt, öppnar boken och sen *vips* så är det dags att lägga sig igen. Men, jag vaknade ju nyss?!?

Nyårsafton 2009/2010.. Det var ett år sedan snart. Om drygt två månader så står man där igen, tillsammans med sina nära och kära och skålar inför ett nytt, förhoppningsvis bra år. Men 2010 började ju nyss?!?

Man har ju knappt hunnit med detta året också är det snart början på ett nytt...

Skrämmande att tiden faktiskt bara springer förbi en sådär utan att man ens hinner reagera. Kanske lite tidigt att säga det men det är snart 2011...!

Sömnlös i Seattle

När hjärnan blir sådär överbelastad med tankar som bara snurrar runt och runt utan någon klarhet och man går igenom en liten tuffare period med ständig motvind i livet så kan jag bara inte hjälpa att ta till tanken "jag ger upp". Samtidigt när man ligger där, totalt sömnlös, med en liten gnutta hopp om att John-blund snart tittar förbi så ser man att ge upp tyvärr inte är lösningen till något bra i längden trots att det skulle hjälpa på kort sikt. Vad gör man då då? Tankarna som bara snurrar finns det ingen lösning till, man går bara runt i cirklar och kan varken stryka det ena eller andra problemet från svarta listan. Bara att stryka en sak skulle göra allt så mycket lättare. Att lösa problemet på kort sikt kan man alltid göra, men på lång sikt då?

Man funderar och funderar trots att man vet att det är bättre att låta bli. Trots att man vet att funderingarna inte kommer leda till någon lösning så dyker dem ändå upp där, när man ligger sömnlös och ska försöka somna. Trots tröttheten så går det bara ändå inte att somna, hur mycket man än vill så somnar man inte för allt bara kommer smygandes och börja sakta med säkert snurra fortare och fortare. När klockan sen ringer så inser man att man knappt har hunnit sova något och fortfarande har man inte blivit något klokare under nattens gång...

Fruktansvärt svårt är det också att slå bort alla funderingar. Jag har själv aldrig lyckats tyvärr, hur mycket jag än velat att dem ska försvinna så jag i lugn och ro kan få besök av John-blund och få en god natts sömn.

Nej..! En lösning har jag inte och inte heller kan jag slå bort tankarna och funderingarna. Det jag vet att jag har är ständig motvind men jag vet också att ge upp inte är den rätta lösningen så därför tänker jag inte göra det, oavsett vad...!