måndag 8 februari 2010

Vart är vi på väg egentligen!

Jag är en människa som alltid, oavsett längden på resan väljer att hellre ställa mig upp och låta den som är äldre än mig sitta än att fortsätta sitta och låtsas som det regnar. Jag brukar alltid studera människor på bussen när jag är på väg någonstans. Inget jag direkt tänker på utan bara rent allmänt studera hur människor beter sig.

Lite komiskt är det, när man sitter på en buss där alla fönsterplatser är ockuperade. Där finns en plats till bredvid men likt förbryllat så letar människan efter en tom tvåsits plats. Hur kommer detta sig? Jag tycker inte det är så svårt att sätta sig bredvid någon. Dock kan jag känna att det är skönt att sitta ensam om man ska läsa på bussresan dit man är på väg, men annars har jag inget emot att sätta mig bredvid någon.

Nu till det mer tragiska. Ungdomarna i detta samhället blir allt mer nonchalanta med tiden. Jag skulle åka ut till pojkvännen som bor i Alunda, tre mil från Uppsala. Det tar ungefär en halvtimme dit och jag åkte mitt i rusningstrafiken när alla skulle hem vilket gjorde att bussen var ganska full. Långt fram i bussen sitter ett gäng ungdomar samlade och på bussen stiger en äldre dam som har svårt att gå. Ungdomarna låtsas som det regnar och damen får gå längre bak i bussen för att hitta någonstans att sitta.

Om vi bara ska ta ett annat exempel. Stadstafiken! Den är ju värst av alla. Ungdomarna i dagens läge bryr sig verkligen inte om dem äldre och det gör mig bara så fruktansvärt ledsen. Jag vet inte hur många gånger jag har haft så många matkassar och tunga påsar. Det är inget som hindrar mig från att stå upp resten av resan, även om detta innebär att jag med benen måste balansera kassarna så att dem inte trillar omkull. Jag tycker inte att det är mer än rätt att ställa sig upp och erbjuda dem äldre en sittplats...

Jag kommer inte ens ihåg sist jag såg någon ställa sig upp och det gör mig arg, ledsen och frustrerad.

Jag är ung, frisk och anser mig själv kunna stå upp en väldigt lång period på en resa om detta innebär att någon som kanske inte är ung och frisk får det bekvämt och inte behöver anstränga sig.

Min fråga är bara; Har dem ingen social kompetens eller nonchalerar dem bara det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar