tredje gången och uppåt går det!

Tredje springrundan idag och det känns sjukt bra att börja få kroppen i trim igen... Härligt var det fast det var kallt. Det är ju alltid lite jobbigt i början innan man får upp kroppsvärmen, men sen rullar det på.

Konditionen stiger snabbt som bara den, fortare än förväntat och uthålligheten med för den delen. Det är mycket skönt!

Oj detta var längesedan!!!

Det var ett tag sedan jag bloggade nu känner jag. Mycket att göra, många nya händelser och många nya människor på en och samma gång har väl gjort att bloggen fått ligga nere lite, men nu ska jag försöka hålla det flytande...

Nu är det snart tenta igen, tiden går fort. Den nästan bara flyger iväg och snart är det jul, och jullov. Lite mer än två veckor får jag spendera hemma i Malmö denna gången. Har ju inte varit hemma på två månader nu och det känns. Dock har jag börjat vänja mig vid att bo själv och ta hand om mig själv.

Jag hade en liten svacka där jag mådde lite dåligt, där jag inte tog hand om mig riktigt som jag borde. Det blir väl så när man försöker ta åt sig alla andras problem och hjälpa till så pass mycket att man glömmer bort sig själv. Men nu mår jag underbart bra :D

Dessutom har kärleken poppat upp i livet från ingenstans egentligen, och det är så underbart. Livet leker just nu och jag känner mig ungefär som en blomma som precis börjat blomma :), Helt fantastiskt!

Började träna idag, var ute och sprang i skogen klockan nio imorse och det var så underbart. Bara skogslukten gör att man mår bra. Så nu ska konditionen också få komma igång.

Allt är på topp!

Härligt!

Tillbaka i min lilla lya

Med vinterjacka, halsduk och en tung resväska begav jag mig till Malmö C imorse klockan 05.30, tåget skulle avgå 06.14 men jag ville vara där lite innan för att hinna röka en cigarett och andas ut innan 6 timmars resan började.

Allt började bra, förutom att det alltid är lite ledsamt när man måste bege sig hemifrån och åka tillbaka. Jag kom till ro på tåget och började falla in i den djupaste sömnen när det plötsligt knackade på min axel. Jag hade satt mig på fel plats, fönsterplatsen var inte min, inte denna gången.

Nåväl, jag flyttade till platsen bredvid och försöka komma till ro igen. Så småningom vaggade tåget mig till sömns och utan att jag visste ordet av det var vi redan i Linköping. Yes, tänkte jag nu är det bara en och en halv timme kvar! Snart är jag framme...

Plötsligt hörs en röst i högtalaren, det var konduktören! Han talade om att det hade hänt en olycka lite längre fram på spåren vilket gjorde att vi tyvärr inte kunde avgå med detsamma. En lite bensträckare och en cigarett satt inte fel och plötsligt hörs en annan röst i högtalaren som talar om att vi kommer sitta fast i en timme till.

Mitt huvud skrek NEJ! SNÄLLA, VARFÖR?

6 timmars resa är tillräckligt....

Efter en och en halv timmes väntan avgick tåget till slut och jag kände en lättnad över att snart få byta tåg i Stockholm...

Norrköping C nästa!!! Och en röst i högtalaren som talade om att dem hade fått stoppsignal och tyvärr inte kunde avgå... Ytterligare 40 minuters väntar...

Väl framme i Stockholm var det så mycket folk att man nästan krockade in i varandra för att hinna med tåget som skulle ta mig till Uppsala... Jag kom på tåget och insåg att mitt batteri på mobilen hade tagit slut och i min mobil fanns min biljett!

Jag fick hoppa av tåget snabbt som bara den, dra kortet i maskinen och ta biljetten för att kliva på tåget och slå mig ner. Jag hade precis slagit mig ner, tagit upp mitt kaffe och öppnat tidningen. Jag hade precis kommit till ro, när tåget helt plötsligt stannade. Något var fel och vi fick hoppa av och byta tåg...

Hela resan tog en evighet.. Jag skulle varit framme kvart i tolv och jag var framme halv tre...

VILKEN RESA!!!

Välkommen tillbaka, välkommen hem, till Uppsala!

Oj oj oj...

Nu är klockan två och det mitt i natten och jag har precis avslutat mitt tvättpass... Tycker inte alls om det tvättsystemet dem har här uppe, det är ju aldrig ledigt i tvättstugan förutom klockan tolv på natten :(

Inte särskilt kul heller när man måste gå ut mitt i natten för att tvätta, då är det så tyst att vartenda litet ljud skrämmer en.... Men, måste det tvättas så måste det tvättas....

På torsdag avgår tåget mot Malmö :) och denna gången stannar jag längre än två dagar, jag stannar en vecka. Kommer nu på torsdag och åker tillbaka torsdagen den 29:e för att dagen därefter skriva tentan :)

Är sjukt nervös inför tentan, har ju aldrig skrivit en sådan tenta förut.. Så det känns ganska nervöst och jag antar att alla känner så första gången...

Nu ska jag återgå till det jobbigaste av allt, ATT VIKA OCH HÄNGA in tvätten :(

Det är det värsta... Testade en gång att låta det vara till dagen efter men det blev ju bara pannkaka av det. Slutade med att jag aldrig hängde upp dem :P

"Man lär sig av sina misstag och förhoppningsvis gör man inte om dem"

Godnatt :)

Wow...

Har ni någonsin sett något finare? Herregud vad fint!!

Öppnade dörren till korridoren och där var alla ljus i korridoren...

Tydligen så är det en indisk tradition att tända ljus just idag, den 17 oktober. Det har något med reinkarnation att göra.

Korridoren är bara så fylld av känslor idag.. Trodde aldrig att det skulle vara så känslosamt... men man känner verkligen stämningen och jag längtar redan till jultider och att få komma hem och krama om alla nära och kära :)

Puss & Kram

Woho :D

Äntligen har jag fått tag på en cykel...

Att inte ha en cykel i en studentstad som Uppsala fungerar bara inte. Man måste ha en cykel och nu, efter två månader har jag äntligen fått mig en cykel till priset av 250 kr. Den har växlar också vilket verkligen behövs då det ibland känns som att Uppsala bara har uppförsbackar :)

Dock funderar man ibland på om det snart är för sent för att cykla då vi redan har fått en del snö och is... Man vill nog inte gärna cykla och trilla...

Dock tycker jag att det är så fantastiskt att faktiskt få uppleva den riktiga vintern då det i Malmö mest visas i form av vatten-blandad snö vilket inte är så kul... Tycker om när det är "kram" snö... Det är det bästa med vintern.

Här uppe har vi också, under de senaste dagarna haft en så fruktansvärt fin himmel när det är dags för solen att gå ned vilket är så underbart att stå att titta på från köksfönstret medan man väntar på maten.... Allt är så annorlunda här när vintern kommer och jag gillar det.

Jag älskar Uppsala (även om det finns hemlängtan)!

En bra inledning!!!!!

Nu står det helt stilla i mitt huvud... Vi ska skriva ett PM, och i tre dagar har jag försökt att få ihop en bra inledning som kan fånga läsaren, men det går bara inte!! Jag är helt tom, och det står helt still... Det är så typiskt när man verkligen behöver en bra inledning.

Har redigerat inledning säkert 50 gånger men fortfarande får jag inte riktig kläm på den där första meningen som (oftast) gör att man kommer igång.

Jag behöver en riktigt bra inledning så det är väl dags att nu, efter tre dagar (inne på den fjärde) får kläm på det hela. Nu ska jag fortsätta att redigera den, för 51 gången...

Man brukar säga 3:e gången gillt... Men jag säger 53:e gången gillt :D

Stor saknad

Ibland, när man sitter såhär, ensam inne på sitt rum så kommer tankarna till en på ett helt annat plan än när man umgås med människor. Jag tog fram gamla foto, och i det här fotoalbumet fanns foto som jag inte hade förväntat mig skulle finnas där. Foton från pappas begravning. Alla känslorna bara kom på en och samma gång. Det är hemsk vilken saknad man fortfarande känner, även efter såhär långt tid. Jag visste inte att dessa starka känslorna fanns kvar, det var så längesedan jag tänkte tillbaka, men samtidigt tror jag att det var bra att jag fick se fotona igen, även om det inte var vad jag hade väntat mig.

Ibland önskar jag att pappa fick ta del av mitt liv och se mig gå framåt i livet. Men samtidigt tror jag nog att det var bäst att det blev som det blev även om det skapades stora sår efteråt. Även idag, efter 9 år, känns det otroligt mycket att tänka tillbaka.

Det finns en stor saknad som nog aldrig kommer att försvinna, vilket på ett sätt är jobbigt men samtidigt inte. Alla dessa känslor är så invecklade att jag ibland inte vet vad jag ska känna. Jag saknar honom i alla fall, det är en sak som är säker....

The Secret

Har nu, i ungefär två veckor läst en bok som heter The Secret. En ganska intressant bok, där dem tar upp lagen om attraktion, som de kallar det. Det handlar hela tiden om dina tankar, hur du tänker och vad du tänker på. Det är en bok som säger att du i princip kan få allt du önskar, bara du tänker på det, föreställer dig det, och känner att du redan har det så kommer du att få det. Hade många i min bekantskapskrets som hade läst denna bok och jag har hela tiden undrat vad det är, så jag bestämde mig för att läsa den.

Igår hade jag verkligen en riktigt dålig dag och de dåliga grejerna bara fortsatte att komma under dagen. Senare fram mot kvällen satte jag mig och funderade och då hade jag suttit och tänkt på att jag inte ville att fler dåliga saker skulle hända... Det är ju det boken går ut på, att man får det man tänker och föreställer sig.

Jag kan ju inte säga att det som står i boken stämmer, men det var bara lite av mina funderingar kring den här "lagen om attraktion". Ganska spännande ändå.. tycker jag.

Matakuten

Hmm, har suttit och kollat på tvprogrammet matakuten som sänds på tv4. Ganska intressant att se vad skolmaten som serveras till barnen innehåller. Det finns ju ingen näring i den maten överhuvudtaget. Tycker det är fantastiskt och väldigt väldigt underbart att de försöker förändra denna mat genom att ta in en expert/kock i skolköken.

Tycker dock väldigt synd om barnen som äter denna mat, och bara själva tanken på att man själv en gång i tiden har ätit denna maten som absolut inte innehar någon som helst näring. Det är hemsk. Bara en massa tillsatser som finns i maten. Tillsatser som kan leda till en massa sjukdomar och skador på kroppen i stora mängder och då äter ju dessa barnen ändå denna mat sju dagar i veckan under alla sina år. Det måste väl ändå räknas som stora mängder?

Dem tog upp lite om vilka skador dessa kemikalier kan orsaka och det var b. la leverskador och fosterskador.

Ganska roligt också när man tänker tillbaka till tiden på Hvilan då vi höll på med en massa kemikalier under kemilabben och vi fick fram något om luktade som jenkatuggummi. Sedan den dagen har jag aldrig stoppat ett jenkatuggummi i munnen.

Ganska roligt är det också när man tänker på att de döper om alla kemikalier till olika nummer som t.ex. E514, E14 o.s.v. och detta är ju naturligtvis för att vi konsumenter inte ska bli förskräckta om vi vänder på förpackningen för att läsa innehållet i den mat som vi köper. Alla vet ju att natriumfosfat och alla dessa ämnen låter ganska farliga, men om producenterna istället döper om alla dessa kemikalier till siffror låter det inte lika illa och konsumenterna varken kan eller orkar hålla reda på alla dessa siffror. Det är trots allt bara siffror för de flesta människor. Jag tycker att de borde införa en lag som verkligen säger att man måste skriva ut kemikaliens namn.

Det finns många saker som är hemska här i världen och att man verkligen ska behöva servera "konserverade" potatis till skolbarn? Är det verkligen så illa att man inte ens kan göra sin egen sallad utan till och med måste ha färdiga frysta grönsaker och att man inte ens kokar upp en sås???

Skolmaten är under all kritik, det är i alla fall en sak som är klar!

Anna Anka ÖVERALLT!!!

Jag blir knäpp... eller snart i alla fall. Jag har aldrig varit med om en mer idiotiskt människa i hela mitt liv och jag är inte den människan som inte tycker att alla människor är bra på sitt sätt. Det tycker jag att dem är, men Anna Anka är F**N inte bra på något sätt.

Bara hennes sätt att sitta och prata i tv är äckligt irriterande. Hon är bara och har bara blivit föööör mycket.

De senaste dagarna jag har gått in i en butik så har hon och hennes rubriker varit överallt. Hennes knäppa uttalande, hennes irriterande ansikte har funnits överallt. Idag skulle hon tydligen vara i en intervju med Ascberg på tv8 och det var ingen sensorerad intervju om man säger så. Den här kvinnan säger precis EXAKT vad hon tycker utan att tänka på sitt uttalande. Visst, jag tycker verkligen att det är bra att man säger precis exakt vad man tycker, men man kan tänka på vilket sätt man uttalar sig och hur man beter sig i tv.

Jag måste bara säga det, tyvärr men BORT MED ANNA ANKA IFRÅN TV RUTAN...hon platsar verkligen inte framför kameran!!!!

Äventyrsbad & kladdkaka *MUMS*

Idag har jag firat födelsedagen med att åka till äventyrsbadet Fyrishov med några korridorare... Vi var där ett par timmar, ända tills vi blev så skrynkliga och hungriga att vi inte orkade mer... Därefter blev det Pizza och kladdkaka som grannen Simon hade bakat till mig. Ett ljus var vad vi i korridoren hade men det räckte ganska långt :)

Det har varit en mycket bra dag idag faktiskt och jag tror nästan att jag ska börja simma två gånger i veckan. Lite motion samt att jag tyckte att det var ganska avslappnande att simma. Simmade 400 meter idag och det tyckte jag var ganska bra för någon som faktiskt inte har simmat på jättelänge... Men två gånger i veckan blir det simträning för min del framöver. Dock lär jag nog ha ganska ont i mina muskler imorgon när jag vaknar.

Nu är jag så trött att jag tror att jag går och lägger mig tidigt idag. Lite för tidigt kanske men då kan man ju inte vara trött imorgon i alla fall.

*Movie Night*

Idag samlades vi alla ifrån korridoren och bestämde att vi skulle kolla på en film, Jag fick i uppdrag att fixa fram filmen och i slutet hamnade vi alla inne i mitt lilla rum. Vi var så många så det fick bli att några satt på golvet... Trodde aldrig att så många skulle vistas i mitt rum samtidigt men det var ganska mysigt.

Tror det kommer bli många fina korridorkvällar här framöver... Vi kollade på en film som heter The Hangover... en bra film men bra humor :)

Godnatt

Söndagen den 20/9

Det kändes jättekonstigt att flytta hemifrån. Det kändes väldigt tomt och tyst runt omkring en. Jag saknade allt. Detta alltet var nu 80 mil ifrån mig. Efter ungefär en vecka började jag trivas som fisken i vattnet och saknaden var inte lika ihärdig. Man saknar alltid det som man har. Det är ju trots allt som de säger, borta bra men hemma bäst!

På söndag fyller jag 21 och det känns lite konstigt att fira sin första födelsedag hemifrån. Jag är inte riktigt van vid det där. Jag har ju alla runt omkring mig här i korridoren men det är ju fortfarande inte riktigt samma grej. Därför bestämde jag mig för att helgen efter, den 24 september, åka hem till kära Malmö och bara koppla av i några dagar innan det är dags för DUGGAN (minitenta) den 28 september. Jag vet inte riktigt hur en sådan här minitenta fungerar så det kommer nog bli lite nervöst tror jag, men efter första minitentan så tror jag nog att jag kommer att få grepp om det hela. Duggan är på 2hp, vilket innebär att vi inte har systemet "att tillgodoräkna" här i Uppsala. Många universitet har flera duggor där man kan tillgodoräkna hp om man någon gång skulle missa några hp på en tenta. Men inte här.

Nu ska jag tillbaka till plugget och fortsätta kämpa på med min läsning. Det går framåt, sakta men säkert :)

Flitiga studenten vet ja ;)

Idag anser jag mig ha varit en mycket duktig och effektiv student. Gick upp klockan åtta imorse, åt frukost och sedan öppnade jag boken och bara läste samtidigt som jag även tvättade. Här uppe (Uppsala-Flogsta, som området heter) är det tyvärr djungellagen som gäller nere i tvättstugan. Först till kvarn får först mala. Jag och en kompis var nere igår för att kolla läget och se om där fanns några lediga maskiner, men ju senare på kvällen det blev desto mer fullt var det i tvättstugan. Så, idag fick vi tvättat, och pluggat en massa.

Jag har plöjt igenom ca 35 sidor idag vilket är ganska bra. Förhoppningsvis så blir det lika mycket imorgon. Man kan ju säga att jag börjar komma igång med studerandet nu i alla fall, vilket man inte direkt kunde säga innan. Det tar väl sin lilla tid innan man inser att det verkligen är stor skillnad mellan gymnasie/folkhögskola och universitet. Här finns det ingen som frågar varför du inte har gjort övningsuppgifterna och här finns det ingen som frågar varför man inte har läst de tio sidorna som föreläsaren sa att man skulle läsa. Universitet är helt upp till dig själv och din disciplin. Det kan faktiskt för min del vara lite svårt ibland att gå tillbaka för att hitta sitt "jag måste skärpa mig" jag. Man lär sig inom sinom tid, det tar bara lite tid innan man förstår hur mycket det egentligen är att göra, även om man i princip har jättemycket "fritid" (så ser det i alla fall ut) men det har man i själva fallet inte...

Sitter här nu och bara kopplar av, till lite lugn musik och tända ljus.. Det är ganska skönt att kunna sitta helt för sig själv ibland när man verkligen behöver koppla av. Man måste ta han m sig själv också ibland...

Nu ska jag gå och ställa mig i fönstret och lyssna på flogsta-skriket som vi i korridoren nästan alltid lyssnar på. Det är studenten som står och skriker tillsammans för att få ut sina tentafrustrationer. Så, från klockan 22.00 till klockan 22.20 står dem bara och skriker. Har videofilmat två skrik. Ett från igår och ett från idag just bara för att ni ska kunna se att ibland är det så att byggnaden skakar och ibland är det knappt märkbart.

Godnatt och njut av skriken :)

Big party!!!

Igår var det den stora öppningen på Värmlands nation. Vi hade lite förfest här i korridoren igår och det var ganska mysigt. Sen tog vi cykeln in till stan och det var en timmes kö när vi väl kom fram. Det var en mycket fin nation och då dem har renoverat hela byggnaden har den blivit ett underbart ställe att gå ut på på helgerna.

Kvällen blev en succé och man träffade många nya människor som var hur trevliga som helst. Har dock börjat sakna Malmö, familj och vänner en del. Kommer ju hem om två veckor över helgen vilket kommer kännas jättebra. Man kan riktigt höra att mamma saknar mig när man pratar med henne. Men det är ju klart, precis som hon inte är van vid att det är tyst runt omkring så är jag inte heller van vid att bo själv. Jag är supernöjd med att jag valde att bo i korridor med gemensamt kök. Funderade först på att bo i en korridor där det fanns kokvrå på rummet men nu i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det. Nu tvingas man liksom ut bland folk, eller man gjorde det i början. Nu känns allt naturligt. Jag tror dock inte att man hade lärt känna lika många människor om man hade haft kokvrå på rummet.

Det är så underbart också att skogen inte ligger mer än tio minuter bort och stan ligger inte mer än 20 minuter bort. Det är om man promenerar och om man cyklar så tar det bara 10 min in till stan vilket är jättebra. Härligt att bara kunna promenera ut i skogen och sitta och lyssna på när vattnet forsar ned från stenarna. Riktigt mysigt.

Nu är det snart dags för städning och sedan blir det äpplekaka och lite plugg. Tycker det är ganska jobbigt att läsa mikroekonomi på engelska då det är så många ekonomiska termer. Man vänjer sig väl kanske så småningom. Så länge man förstår sammanhanget så tror jag nog att allt ska lösa sig. Den 28 september har vi vår första minitenta (dugga som dem kallar det). Så nu gäller det att ligga i ordentligt. Det kommer att gå bra, tror jag i alla fall.

Jag försöker att tänka positivt och då brukar det mesta lösa sig :)

Uppsala, en härlig stad med härliga människor

Jaha nu sitter man här, tio minuter över tolv. Tyckte att man sa att man skulle gå och lägga sig tidigt för att vakna pigg på morgonen :/ men det lär nog inte bli i första taget.

Sitter i mitt lilla rum, som jag har blivit så fäst vid. Jag bara älskar mitt rum, min korridor, alla människor runt omkring mig. Trodde aldrig att det skulle bli så bra. Men I JUST LOVE IT!!!

Redan första dagen när jag hoppade ut ur taxin och tog mig upp i korridoren kom alla och bara tog mina väskor och frågade vilket rum dem skulle till. Det är man ju inte van vid direkt.

Just nu läser jag mikroekonomi, som handlar om marknaden, utbud och efterfrågan os.v.

Denna sidan av delkursen är faktiskt inte så rolig men det blir nog bättre när vi kommer in på makroekonomi tror jag.

Nu är det dags att dra sig tillbaka till sängen och boken. Har de sista två sidorna kvar av första kapitlet.

Natti natt gott folk :)

brist på bostäder för studenter

Läste en artikel som fick mig att spänna upp ögonen imorse. Eftersom att läget nu är som det är, och det är brist på studentbostäder så vill studentkåren i Malmö sätta ut ett trettiotal sängar i korridorerna där studenterna kan sova. Detta skulle bara vara tillfälligt, tills studenterna hittar ett boende. Tyckte detta var ett bra alternativ då det fanns tillgång till dusch och toalett.

När jag kom till slutet av artikeln där det stod att de eleverna som skulle få en säng i korridoren skulle få tillgång till denna mellan 20.00 på kvällen fram till 09.00 på morgonen undrade jag, men vart ska dem ta vägen under tiden. Man går ju inte i skolan fram till åtta på kvällen. Gud vad hemskt att känna att man inte har sitt eget att gå till när man kommer till en främmande stad. Jag hade känt mig hemsk. Jag hade nog aldrig klarat det.

Jag tycker att idén är god, men, jag tycker att man istället borde börja bygga studentbostäder då antalet studerande på högre nivå har ökat kraftigt detta året. Innan jag fortsatte läsa undrade jag hur de skulle lösa kostnadsfrågan. Något måste de väl ta ut, inget är ju gratis här i livet, oavsett hur dålig standard det är.

När jag fortsatte läsa stod det att den planerade kostnaden för att en student skulle få en säng, placerad ute i en korridor skulle vara 200 kr per dygn. Jag trodde jag skulle spy. Det är ju ockerpriser!!!

200 kr för en säng blir 5600 kr per månad. Dem är ju inte kloka. Dock skulle de se om de skulle kunna få ekonomiskt stöd från högskolan vilket skulle kunna leda till ett kostnadsfritt tillfälligt boende som jag förstod det.

Det finns ju ingen student som har råd att betala 5600 kr per månad för en säng som man inte får lov att ligga i när man vill dessutom. Detta skulle innebära att studenten har 2200 kr kvar att leva på i månaden som ska räcka till både mat, litteratur, transportmedel och hygienartiklar. Sanslöst!!!

En studerandes liv är ingen dans på rosor och ändå vill de att fler människor ska fortsätta utbilda sig. Jag tycker att man borde satsa på att bygga studentbostäder med en normal standard och med en hyra på max 3000 kr i månader. Då ska det även ingå el och fri uppkoppling till universitetets när. Detta är vad en studerande klarar av att betala i månaden. Annars kan man ju inte leva över huvud taget. Det fungerar inte.

Jag tycker så synd om de studenter som inte har någonstans att ta vägen. Det skär riktigt i hjärtat när man tänker på de.

Jag är så innerligt glad över att jag sökte studentrum i tid, och att jag fick det. Det rummet kommer jag hålla hårt i. I alla fall det första taget.

http://sydsvenskan.se/malmo/article545399/Bostadslosa-studenter-far-flytta-in-i-karhuset.html

Malmö

Hmm, tycker att det på den senaste tiden har inträffat ganska många tråkigheter här i Malmö. Varje dag man slår upp tidningen så har det alltid hänt något nytt. Bara för några dagar sedan blev en man ihjälskjuten vid munkhättegatan i Malmö. En 14-årig pojke blev rånad vid kronprinsen och sedan så har vi ju det är knivbråket på loppmarknaden i Malmö. Detta är bara en del av allt som har hänt i Malmö på kort tid.

Själv tycker jag att det börjar bli riktigt skrämmande att vistas här ute om kvällarna efter allt som har hänt. Det är knappt så att man vågar gå in från parkeringen själv ibland när det vistas skumma människor i området.

Det som chockerade mig mest var knivbråket på loppmarknaden här i Malmö. Den är uppbyggd på så sätt att det finns en liten, en mellan och en stor lokal. Sammanlagt så har dem alltså tre lokaler där folk står och säljer en massa grejer. Allt från begagnat till nytt. Var på väg dit den dagen för att hälsa på min pojkvän som jobbar där, skulle köpa lite grejer o.s.v och precis när jag hade satt mig i bilen så ringer telefonen. I andra änden av telefonen hör jag skrik och en lugn röst från min pojkvän som säger att jag nog inte borde komma. Dock fick jag inte mer information så allt var rörigt. Senare berättade han vad som hade hänt och bara tanken på att jag var på väg dit fick mig att rysa till.

Tycker att allt våld har börjat gå till överdrift och tycker att alla gängkrig bara är löjliga. Till slut går det så långt att de inte ens vet varför dem bråkar. Dem bråkar bara för att dem ska bråka!

Mycket tråkigt!!!

Framtida mobil kan översätta och dofta

Tycker bara det var en rolig grej att lägga ut dessa länkar som ett exempel på hur våra framtida mobiler kan komma att se ut enligt Ericsson.

Way to much technology for a girl like me :P.

- Mobilen som kallas "Harmonizer"

- Mobilen som kallas "Exciter"

- Mobilen som kallas "Organizer"

Själva artikeln i sydsvenskan kan läsas här.

Tycker det är häftigt men samtidigt skrämmande hur tekniken bara gå framåt hela tiden. Vi har kommit långt redan med dagens teknik och om dem skulle kunna göra liknande mobiler så skulle jag bli fascinerad. Det krävs ändå lite hjärna för att få ihop något sådant.

Vaccination eller inte??

Okej, så hur ska det bli egentligen? Kommer alla att vaccineras eller ska Sverige istället förberedas på nästa pandemi?

Detta är ju faktiskt lite av ett skräckscenario tycker jag. 547 personer har hittills blivit smittade av svininfluensan. 95 personer har fått smittan i Sverige och resten har tagit det med sig hem från respektive utlandsresor. Enligt FN:s världsorganisation WHO har 154 personer dött av svininfluensan sedan april 2009.

Man har hört så mycket om vilka konsekvenser som svininfluensan kan ge som man blir ju själv lite rädd när man hör det. Men tydligen så har den inte smittat så många som de trodde från början och igår på nyheterna uttalade sig Sveriges ledande influensaforskare Björn Olsen (professor vid Uppsala Universitet). Han tycker att det är dyrt, onödigt och verkningslöst att massvaccinera befolkning och menar att man istället borde bygga upp Sveriges beredskap inför nästa stora och farliga pandemi.

När jag hörde detta så tänkte jag, snälla inte mer nu!! Nu räcker det, inte ska det väl komma en till stor pandemi som man ska behöva oroa sig över. Tydligen ska det de!

Jag tycker däremot inte att man ska stoppa vaccinet utan jag tycker att man ska låta det vara frivilligt. Den som vill vaccinera sig ska få vaccinera sig. Det har redan varit så pass mycket prat om svininfluensan och man har redan gjort folket så nervösa att det nu är försent att säga, tyvärr det blir inget vaccin. Det kommer istället leda till ett nervöst folk då vissa är mer mottagliga för sjukdomar än vad andra är.

Visst är det dyrt, men onödigt tycker jag inte att det är. Det är mycket möjligt att det kommer en till stor pandemi, men då får vi ta det när det kommer. Även om Sverige vaccinerar befolkningen mot svininfluensan så tycker jag att man ändå kan påbörja en beredskap inför "nästa" pandemi. Det behöver inte vara antingen eller. Inte när det gäller sådana sjukdomar. 

Det var bäst när man var liten...

Folk säger alltid att det var bättre förr, jag håller med. Ibland önskar jag att jag var liten igen, så man slapp att ta itu med att hinder och problem som uppstår här i livet. Ibland blir det bara för många hinder på en och samma gång och man orkar bara inte ta sig över dem.

Jaa, ibland önskar jag bara att jag var liten för då var det värsta som kunde hända att man tappade bort sin nalle eller att man trillade och fick ett skrapsår :/

UppsalaFlytten Bilder

Katten som är nyfiken på flyttlådorna

Blomsterarrangemang i Eskilstuna från Hvilan Utbildning 

                                                    Lite Kartonger :P 

Tvbänken och Tv:n på plats

Den där bäddsoffan var ju inte enkel att montera, tog mig säkert fem timmar

 Allrummet                                  Korridoren 

Soffan blev färdig till slut

Utsikten från balkongen ut mot skogen. Även utsikten från mitt rumsfönster

Gemensamt kök

Nu börjar det likna något

Alltid någonting som är nytt och knäppt

Läste i gårdagens sydsvenskan om en man som inte kunde få en ny legitimation då han inte hade någonting som visade att han verkligen var han. Mannen hade en massa mediciner som han var tvungen att hämta ut men detta fick han tyvärr inte för han fick ingen legitimation och därav kunde han inte visa att han verkligen var han på apoteket.

Mannen hade tidigare blivit bestulen på sin legitimation och hade ingen som var godkänd som kunde intyga att han var han. Därav fick han ingen legitimation.

Imorse satte jag mig ner och slog upp sydsvenskan och efter deras inlägg i tidningen så var det inga problem för honom att få ut en ny legitimation. Det första mannen sa var: " det första jag ska göra är att hämta ut min medicin".

Om man nu, som den här mannen, har blivit bestulen på sina id-handlingar. Hur ska man då kunna bevisa vem man är i detta samhället??? Det är nästan så att jag blir lite rädd. För om jag skulle tappa bort mitt körkort eller bli bestulen på det, då finns det plötsligt inget som kan intyga att jag är jag. Så vad är man egentligen, enligt samhället utan id-handlingar?? 

Ibland blir jag bara så trött på detta system som vi har här i Sverige. Det är väl klart att man inte kan bevisa att man är den man är om man har blivit bestulen på sina handlingar. Inte ens föräldrarna är godkända i ett sådant läge, och inte barn heller (om man nu har barn).

Denna mannen hade ingen som kunde intyga vem han var!!

Det är sanslöst hur irriterad man kan bli på systemet och dess regler ibland. Helt makalöst!!!

Imorgon bär det av..

Imorgon bär det av men flyttbilen till Uppsala. Klockan 07.00 imorgon börjar rutten som först ska ta mig till Eskilstuna där jag övernattar hos ett par släktingar för att morgonen därpå hämta mina nyklar i Uppsala.

Nu är det pirrigt kan jag lova. Allt är nytt och spännande. Känns underbart!

Hela resan kommer dokumenteras när jag på torsdag åter är tillbaka i kära Malmö. Sedan stannar jag ungefär 20 dagar för att återigen åka upp med tåg och invänta studierna som då börjar.

Det är nu allting börjar. En början på en underbar väg här i livet :)

Studentboende

Efter allt prat om att det blir allt svårare för studenter att få boende är jag så tacksam över att jag har någonstans att ta vägen i höst. Samtidigt så kan anledningen till detta vara att jag tog chansen och sökte långt i förväg trots att jag inte hade fått veta om jag kommit in eller inte. Detta gjorde jag naturligtvis av rädslan att inte ha någonstans att ta vägen när jag väl ska börja plugga.

Jag tycker inte om att det är så dåligt och så ont om studentbostäder. Hur kan samhället då förvänta sig att man ska kunna utbilda sig. Personligen så hade jag tackat nej till min utbildning om jag inte hade haft någonstans att bo. Jag menar, jag flyttar från Malmö till Uppsala och har man ingenstans att ta vägen då, ja, då kan man inte plugga. Man kan inte bo på gatan precis och det är inte alltid man känner någon dit man flyttar heller vilket automatiskt gör situationen mer komplicerad.

Jag tycker att man i varje stad, där det är ont om studentbostäder, ska börja satsa på att bygga fler bostäder, till normala priser så att studenterna klarar av att bo och leva, inte bara bo. Allt kostar att bygga och visst, det kostar säkert jättemycket att bygga nya studentbostäder men det kommer att löna sig i framtiden. 

Studentbostäder är därför något som jag tycker att man borde satsa högt på. Det borde prioriteras. Kan man bygga en massa annat så kan man bygga sådant som verkligen behövs. Sådant som människan idag är i behov av.  

Inte Välkommen i rullstol!!!

Vaknade lite trött imorse. Kunde inte somna förrän klockan tre inatt. Slog mig ned vid köksbordet för att flumma genom tidningen lite snabbt och hålla mig uppdaterad och fick syn på en artikel som gjorde mig så ledsen.

Den äldre damen vid namn Eva Schliesser besökte en optiker för ett halvår sedan för att synen hade försämrats och hon ville då naturligtvis veta varför. Optikern remitterade henne vidare till UMAS för vidare undersökning. Efter ungefär tre månader fick hon en tid till ögonkliniken i Malmö (UMAS). Det skulle kosta henne 300 kr och detta betalade hon.

När hon väl kom in till läkaren så frågade läkaren hennes man om han kunde lyfta upp henne ur rullstolen och detta kunde han naturligtvis inte. Då ville läkaren inte undersöka henne. Han gick istället med på att titta henne i ögonen då dem inte "kunde" undersöka henne utan lift. Läkaren talade om för dem att det inte var starr som paret hade trott så han skrev ett recept på ett par läsglasögon.

Dessa hjälpte inte. Hon såg bättre utan dessa glasögon. I sin journal, hade läkaren skrivit att hon hade grå starr, vilken Eva inte hade fått reda på efter undersökningen. Dessutom hade läkaren även nämnt en lungsjukdom i sin journal och enligt sydsvenskan den 22 juli 2009 (sid C4-C5) så vet inte Eva själv något om någon lungsjukdom.

Sydsvenskan hade ringt till ögonkliniken på UMAS och frågat och då, helt plötsligt hade Eva fått en tid, bara två dagar efter samtalet. Dessutom var besöket gratis. Enligt läkaren så var det inga som helst problem att Eva satt i rullstol.

Jag tycker att det är förfärligt elakt av en läkare att neka en 83-årig dam vård p.g.a. att dem inte kan skaffa en lift. Dessutom är det ännu värre att säga en sak till sin patient och skriva en annan sak i sin journal. Jag satt och funderade och tänkte: "Och det är denna sjukvård som vi betalar en massa skatt till". Det är hemskt.

Trodde faktiskt inte mina ögon när jag läste detta. Att det finns brister inom den svenska sjukvården vet nog de flesta, men detta!!! Jag har inga ord för hur fruktansvärt jag tycker att det är.

Det är inte första gången sjukvården har fått kritik, och jag kan lova att det blir inte den sista heller.

Varför inte öppna fler

I Ullared ligger det välkända varuhuset Gekås som trots krisen, fortfarande säljer bra. Under Juni månad ökade deras försäljning med 40% jämfört med förra året. Gekås har alltså inte märkt av krisen utan tvärtom, krisen har gjort att deras intäkter har höjts.

Egentligen finns det ju inget att fundera över. Dem säljer ju varor till ett otroligt lågt pris och för en normal människa, med en inte allt för hög inkomst, lönar det sig att handla där. Dock är det väldigt synd att Gekås bara finns i Ullared.

Jag har länge funderat på varför dem inte öppnar en ny butik, eller flera nya butiker lite runt om i Sverige. Då hade fler människor kunnat handla till ett lågt pris. Även om detta skulle innebära en liten prishöjning av varorna så skulle detta inte påverka något speciellt med tanke på vad varupriserna ligger på idag.

Jag har varit där två gånger, och varje gång man åker upp så har man bilen fullpackad när man kommer hem. Det lönar sig inte om man åker från Malmö bara för att handla lite som man gör i en vanlig närbutik utan ska man åka hela den turen så ska man handla mycket för att det ska löna sig i längden.

Nu ska ju Gekås bli TV-serie också. Vet inte riktigt hur allt ska läggas upp utan jag bara kom att tänka på den artikeln som var i sydsvenskan här om dagen.

Jag hade gärna sett att man öppnade fler Gekås-butiker runt om i Sverige. 

Yes!!!

Jaha, nu sitter man här, i sina egna tankar och tänker framåt en månad, blir lite smått nervös och ler. Har nu fått reda på att jag har kommit in i Uppsala och jag är så fruktansvärt glad.

Nu är det mycket som ska planeras, mycket som ska fixas och alla pusselbitar ska falla på plats. Allt måste vara färdigt om en månad då det är dags att lämna allt och alla för en tid. Det kommer bli spännande.

I början av augusti åker jag upp för att hämta nycklarna till mitt rum, samt för att inreda lite smått så att allt inte står tomt när jag kommer upp för att stanna, den 25 augusti.

Jag måste säga att det är lite blandade känslor kring det hela att åka iväg så långt och släppa allt som har varit runt omkring en hela livet. Att släppa allt som har gjort en till den människan man är idag. Jag antar att man samtidigt vänjer sig, kanske inte direkt men det kommer det också. Någon gång är det ju faktiskt dags för alla att gå sin egen lilla grusväg i livet.

Jag hoppas och tror att allt kommer att gå bra. 

Det är en liten grusväg som för mig just nu är okänd, men som förhoppningsvis, inom kort tid kommer att bli känd.

Det är en spännande tid i livet, det här med universitetsstudier!

Ahlmansgatan

Jourcentralen på Ahlmansgatan stänger den sista december i år. Anledningen till detta är att man ska ha öppet längre på de ordinarie vårdcentralerna samt att man vill att allt fler ska söka sig till sin egen vårdcentral. Jag kan ju tala om redan efter denna lilla fakta att detta kommer aldrig att fungera för man får aldrig någon tid till sin ordinarie vårdcentral. 

Några enheter ska ha öppet till klockan 18.00 och några enheter ska ha öppet till 20.00 samt att en vårdcentral ska ta över Ahlmansgatans uppgifter att ha öppet under kvällar och helger. Läkarna och sjuksköterskorna som jobbar på Ahlmansgatan ska erbjudas jobb på den nya kvälls- och helgmottagningen och vårdcentralerna runt om i Malmö kommer att få pressen på sig att ta hand om hälften av alla de patienter som nu besöker jourcentralen årligen. Det man vill med detta är att folket ska gå till den vårdcentral som de är listade.

För det första så kommer aldrig vårdcentralerna att kunna ta emot hälften av alla som besöker joucentralen. De kan ju inte ens ta hand om de patienter som de själv har nu. Sen tänkte jag på det också att om dem ska utse en ny kvälls- och helgmottagning som ligger nära UMAS så kan dem ju ärligt talat behålla jourläkarcentralen på Ahlmansgatan. Varför ska man lägga ner en fungerande vårdcentral för att öppna en ny.

Allt detta kostar en himla massa pengar och jag blir bara ledsen när jag läser denna artikel i sydsvenskan. Samma nyheter hör man på radion där en läkare gör ett uttalande och säger att han inte förstår vad det ska tjäna till. Han säger precis som jag. 

Det måste vara något som inte stämmer med vårt samhälle. Nu kommer vi tillbaka till att politikerna och Sverige klagar på att det inte finns tillräckligt med pengar och ändå ska dem kosta på sig en massa onödiga ändringar när det fungerar hur bra som helst som det är. Att enheterna kommer att ha öppet längre kommer inte att göra någon skillnad. Man kommer få samma svar på vårdcentralen efter denna förändring. "Vi är överbelastade, var god ring senare". Sen ringer man senare och då har dem tyvärr inga lediga tider och då ber dem en att vända sig till den nya jourcentralen. Jag blir bara så arg över att man ens funderar på att göra dessa irriterade, onödiga ändringar. Varför?

Jag måste bara säga att ibland undrar jag om politikernas ena hjärnhalva slutat fungera? Eller om det bara är så att dem tyvärr inte har två hjärnhalvor. Detta var det dummaste och onödigaste beslut som politikerna har gjort på länge. Ändå klagar dem på att det är ont om pengar, speciellt inom vården.

Det är våra skattepengar som går till onödiga förändringar, istället för att bara satsa på att förbättra den vård (som redan är kass) som vi har.

Jag kan säga att förändringen  kommer leda till att vårdcentralerna skickar en till den nya kvälls- och helgmottagningen och därefter kommer allt fler sluta gå till den vårdcentral där dem är listade vilket kommer leda till större tryck på den nya jourcentralen, vilket kommer att leda till att folk vänder sig till akuten och där kommer de att få ett stort tryck på sig. Dem kommer få kalla in nya läkare som kostar en massa pengar vilket kommer att leda till att denna förändring kommer kosta mer i slutänden än vad det hade gjort om dem hade behållt den fungerande jourläkarcentralen på Ahlmansgatan.

"chockhöj bensinpris"

Satt och läste Metro idag under lunchen på jobb. Brukar alltid läsa insändarna som finns där då det är väldigt intressant att ibland se hur folk tänker. Där var en kille som hade skrivit att han tyckte att man skulle chockhöja bensinpriserna så att fler skulle börja åka kollektivt, gå och cykla. Okej säger jag då. Visst är det bra att se till så att fler åker kollektivt med då måste man ju också tänka på att i dagens läge så är det faktiskt billigare att ta bilen, så länge den är bensinsnål. Bara se på mig. När jag varje dag körde bil till skolan. Jag har en bil som är bensinsnål och det var billigare för mig att pendla mellan Malmö-Åkarp med bil än om jag skulle tagit bussen varje dag. Oavsett om jag köpte månadskort eller terminskort så var det billigare med bil. Jag har suttit och räknat på det och det skiljer sig faktiskt några hundra mellan tåg och bil och för en student så är detta ganska mycket.

Även om vi nu säger att man skulle chockhöja priserna så kommer detta tyvärr inte att leda någonstans tror jag. Jag tror att majoriteten av befolkningen kommer fortsätta köra bil oavsett om priset höjs eller inte. Det är tråkigt, men det är så det är.

Man kan inte "tvinga" folket att välja kollektivtrafik framför bilen utan då är det faktiskt bättre att man sänker priserna när det gäller tåg eller buss. Nu kan jag ju bara tala för mig själv men hade det varit billigare för mig att åka kollektivt så hade jag självklart gjort det. Varför ska jag göra av med mer pengar än vad jag behöver. 

Just nu jobbar jag och varje dag cyklar jag till och från jobbet. Jag kör med firmans bil mellan de olika ställena men i stort sätt så cyklar jag alltid, varje dag, i ur och skur. Med detta gör jag för att jag har möjlighet till det. Det är inte alla som har möjlighet att ta sig till och från jobb genom att cykla, gå etc.

Vill man uppnå något. Vill man att folk ska åka mer kollektivt så kan man inte bara ändra genom att höja eller sänka priser i ena änden, utan man måste också göra det i den andra änden. 

Jag anser att man ska värna om miljön och ta hand om den så mycket som möjligt och jag tror på kollektivtrafiken. Jag tycker att man ska satsa på att få så många som möjligt att åka kollektivt men, jag tror inte att det blir någon bra lösning i längden att chockhöja bensinpriset.

ND tjänar pengar på Astrid Lindgren

Läste i Metro idag att nationaldemokraterna (ND) säljer Astrid Lindgrens böcker på sin hemsida och om man köper dessa böcker så stödjer man deras organisation. Detta är riktigt hemsk måste jag säga. Hur kan man ta en död människas talan och säga att man tror att det är denna politik som Astrid stod för.

Går man in på www.nd.se och klickar sig vidare till deras huvudsida så ser man en sida där det står stöd oss. Om man klickar på denna och sedan klickar på till butiken/böcker så kommer det upp en sida med barnböcker där de säljer Astrid Lindgrens barnböcker. Hemsk!

Ingen vet var böckerna kommer ifrån. Ingen vet hur ND får tag i hennes böcker och de köper det tydligen inte från bokförlaget som produceras böckerna. 

Varför ska man egentligen behöva ta till allt detta för att tjäna pengar? Ja, jag tycker inte att det är klokt i alla fall.

Jag hoppas vid allt att dem kan stoppa försäljningen av dessa böcker på deras sida för det är inte meningen att man ska kunna tjäna pengar på en död människas böcker. Man ska inte behöva stödja någon eller något bara för att man köper en författares bok/böcker.

www.metro.se

Liten blandning

Idag var det tredje dagen på jobbet. Slutade ganska tidigt idag faktiskt jämfört med de andra två dagarna (måndag och tisdag). Det kändes ganska skönt. Dock var det lite problem att resa sig upp ur sängen på morgonen. Hade träningsverk så kroppen skrek "Nej snälla, stanna kvar i sängen, res dig inte upp SNÄÄLLLAAAA". 

Men det gjorde jag. Jag reste mig upp och kämpade på under morgonen. Det var lite stelt och det märks att jag har kört bil allt för ofta den senaste tiden. 

Tiden på cykeln var trög och det kändes som att det tog dubbelt så långt tid. Vi hade två hem och villa, två kontor och 4 trappor. Det var kämpigt.

 Nu sitter jag här, helt slut i bollen och längtar efter sängen!!!! Jag LÄNGTAR!

FD som i första dagen

Första dagen på jobbet idag. Kunde knappt sova inatt. Man är ju alltid så nervös inför första jobbdagen, innan man vet hur allt går till och innan man vet hur allt ska fixas. Tror jag vaknade 5 gånger inatt i panik och trodde att jag hade försovit mig. Det var en hemsk natt måste jag säga.

Nu är jag helt slutkörd efter denna dag. Och jag kan lova att jag kommer ha sååååå mycket träningsvärk imorgon så jag hoppas bara att jag klarar av att ta  mig upp ur sängen. Annars vet jag inte vad jag gör.

Skönt med ändå tomt

Varför känns det fortfarande som att jag bara har en helg ledigt framför mig och att jag på måndag igen tar min bil på mogonen, för att köra till Hvilan. Det är helt sjukt hur snabbt dessa två år har gått och hur starka band man har hunnit knyta. 

Idag blev det många tårar kan jag lova. Varje försök vid kramar och överlämning av blommor att inte gråta gjorde bara saken ännu värre. Det var med en klump i halsen som jag lämnade skolan idag. En klump som till slut, efter att vara överbelastad övergick i tårar som jag bara inte kunde stoppa. Jag kommer att sakna alla lärare, de har varit fantastiska. Dock är det en av alla fantastiska lärare som sticker ut. Det är precis en sådan lärare som världen behöver fler av. En helt underbar person som är mer som en kompis än en lärare. Det är också just p.g.a denna egenskap, att vara mer kompis än lärare, som gör att eleverna vill mer och presterar mer. 

Som jag nämnde innan i ett inlägg, tiden på Hvilan kommer alltid att finnas kvar, oavsett vad. Det har verkligen varit två helt underbara år. Jag trodde faktiskt aldrig att skolan kunde vara rolig, men där hade jag fel.

Till alla kaffeälskare

Detta blogginlägg är dedicerat till alla som älskar kaffe, men som av någon anledning blir irriterade av att kaffet blir kallt när man exempelvis har suttit vid datan och varit inne i något vilket då resulterar i att kaffet kallnar.

Det finns en lösning, JAG LOVAR!

Denna underbara USB-koppvärmaren är en räddare i nöden. Du bara kopplar in koppvärmaren i ditt usb uttag och vips så har du en platta som håller ditt kaffe varmt under tiden.

Nu är det slut på att hälla ut en massa kaffe bara för att det är kallt.

Jag älskar den och det kommer ni också att göra.

Sedan kommer vi till en helt annan grej. Någon som någon gång har haft med sig en kopp, en termos med kaffe, socker, men INGEN sked på en resa. Jag har, det kan jag lova. Tro det eller ej, men även här finns en lösning på detta. Lita också på mig när jag säger att du aldrig mer kommer behöva bekymra dig om en sked :D

Med denna självrörande mugg behöver du aldrig mer en sked. Du trycker på knappen och den gör jobbet. Jag lovar. Det är sant. Den har en propeller i botten som gör att allt rörs runt. Detta är bara så coolt.

Det är väl därför hemsidan heter www.coolstuff.se.

Skit, detta lät ju nästan som ett reklaminlägg. Hahahaha, tänkte inte på det utan blev bara så glad av att se dessa underbart tillverkade kopparna och koppvärmarna. Undrar vilket snille som kom på detta?

  

Att träda över gränsen

Var går egentligen gränsen för hur en person får lov att bete sig i ditt hem?

Har alla olika gränser eller skiljer de sig inte så mycket åt?

Alla har ju olika sätt att agera i en situation. Jag exempelvis, har en tendens att höja rösten lite grann när jag blir frustrerad. Det är jag. Jag skriker inte och jag är inte högljudd utan automatiskt så höjer jag bara rösten utan att skrika eller verka arg, trodde jag i alla fall. Detta ligger i min natur och det är så jag fungerar.

Kan man göra någonting åt detta eller är det bara att acceptera att detta är jag?

Det verkar störa en viss speciell person i min omgivning som stod mig mycket nära för inte mer än några veckor sedan. Dock inte längre, tyvärr då denna person gick över min gräns och betedde sig som en idiot hemma hos mig. Jag höjde rösten utan att vara arg, men personen fortsatte med sitt idiotiska beteende och då blev jag arg.

Så fort jag höjer rösten så säger folk, "skrik inte". Ska det vara så j*vla svårt att kunna skilja på när jag skriker eller inte? Speciellt när man har känt personen så länge som vi har känt varandra. Ibland kan jag inte riktigt förstå mig på folk precis som folk inte ibland förstår sig på mig. 

Jag anser att när man kommer hem till en person, speciellt när föräldrarna är där, men även om dem inte är där så ska man alltid visa respekt och bete sig som en normal person. Varför kan vissa personer inte göra detta? Varför ställa till med en scen hemma hos någon? Varför?

Många säger att jag kan vara för snäll ibland. Att jag inte gör vad som krävs för att tala om för personer var gränsen går. Men, det är också jag. Jag trodde inte att man skulle behöva tala om det för en vuxen människa. Det trodde jag att andra hade gjort. Jag hade tydligen fel. Tydligen finns det vuxna människor som inte vet hur man ska bete sig här livet. Det finns tydligen dem som inte vet hur man uppvisar ett normalt beteende.

Tja, ibland så är det väl bara så att man missuppfattar saker, man tror för mycket eller så tror man bara för lite. Hur ska man då veta vad man ska göra för att inte missuppfatta, tro för mycket eller för lite? Den frågan har jag inget svar på. Kan väl säga att jag i framtiden kommer att tala om för människor exakt var jag står, var mina gränser är och hur jag är just för att det aldrig mer, i framtiden, ska kunna uppstå sådana här frustrerande situationer. 

Vad förstår djuren?

Jag satt och funderade över frågan vad djur egentligen förstår. Förstår dem vad vi säger eller det är bara hur vi säger det som gör att dem kan förstå olika sammanhang. Jag menar en hund kan du ju lära att sitta, räcka vacker tass, rulla runt och spela död. Detta gör man ju genom att visa hur själva momentet går till samtidigt som att man visar dem hur dem ska göra. Är detta då verkligen bara ett sätt för dem att lära in de vi vill att dem ska lära sig eller ligger det någonting mer bakom hela grejen? Har storleken på djuren någon betydelse för hur mycket just det djuren klarar av att lära in.

Om jag nu ska tala av egen erfarenhet, så har jag en katt som enligt mig är fantastisk. Det är verkligen en katt, dock beter han sig som en hund. Vi bor i en lägenhet med fyra rum och alltid, innan vi går hemifrån så tar vi ut katten från vardagsrummet så att han har hallen, köket, mitt rum och toaletten att vistas i när vi är borta. Så fort jag kommer med mina nycklar för att låsa balkongen så går han ut av sig själv. När jag säger upp så hoppar an upp på närmsta plats han kan och när jag säger ordet gott så går han till ett visst skåp där vi har vårt kattgodis och krafsar.

Kan detta då bara vara något som vi människor lär djuret att uppfatta. Det borde ju vara samma sak som att lära små barn var godiset är, att lära dem att sitta fint när dem äter samt att lära dem att lyssna. Det är ju så vi fostrar våra barn, genom att lära dem vad som är rätt och fel. Detta gör vi ju med djuren också. Gör dem något som är fel så säger vi fy och därefter ignorerar vi djuren så att han/hon förstår att det var fel. Samma sak gör vi med barnen. Vi talar om för dem att det var fel det dem gjorde. Det som skiljer sig är bara sättet att tala om det för dem.

Finns det då kanske dolda egenskaper hos djur som människan ännu inte har upptäckt? Förstår dem vad vi säger eller är det bara tonfallet som gör att dem reagerar?

Detta är väldigt intressant, och man kan göra tusentals likheter med hur man fostrar barn och snart upptäcker man att det bara är de olika inlärningssätten som skiljer sig åt. För att bara en gång till återknyta till barnet, så lär vi ju dem, efter blöjstadiet då, att sitta på pottan när dem vill göra sina behov. Likadant gör man med en katt om man får den som liten. Man sätter den i lådan direkt för att visa att det är här du ska utföra dina behov.

Jag undrar och kommer nog att undra länge till om det verkligen inte finns dolda kunskaper hos djur som människan ännu inte upptäckt. Frågan är bara, kommer det att uppdagas om djuren förstår mer än vad vi tror? och hur i så fall? Bara titta på denna papegojan. Hur gick detta till?

Papegojan heter Einstein och är grymt duktig!

http://www.youtube.com/watch?v=tsu3bxuxoFY

Reklam, Reklam, men vänta nu, sa jag reklam?

När man sätter sig ned en fredagskväll och inte orkar göra något annat än att titta på tv. Man sätter sig ned för att se om där finns något intressant också hamnar man på en kanal där det precis har börjat en film som tar dig med storm och du vill fortsätta titta och veta mer.

När du sitter där, framför tv:n och väntar på att början av filmen ska ta slut. Att all den här texten som alltid finns innan själv filmen börjar ska försvinna. Kort sagt, introduktionen ska ta slut och själva filmen ska börja. Då helt plötsligt blir rutan svart och det är dags för reklam. Okej tänker jag då, men, då får jag väl göra något under tiden och när filmen börjar kommer jag tillbaka. 

Då filmen har börjat så sätter man sig ned med allt käk man har förberett under reklampausen, och filmen är igång! Yes! Äntligen!

Oj men herregud, vad händer nu, nej så kan han väl inte göra, men, men, men..... 

5 minuter senare: REKLAM!

Filmen utgörs ju av till största delen reklam idag. Det är bara en massa reklam, en massa prat om varor från ICA, antirynk-krämer, mascara som förlänger fransarna till upp till 75%. Det är galet. Inte nog att man redan har hört samma reklam under förra pausen utan man ska höra dem om och om och om igen, genom hela filmen som drygt är 90 min långt. Den sammanlagda tiden för hela filmen inklusive reklamen blir 90 min + 45 min. Kanske överdriver lite där men långt ifrån är det i alla fall inte. 

Jag börjar bli riktigt trött på all reklam. Om de nu vill ha så pass mycket reklam så tycker jag åtminstone att dem kan variera lite. Man blir ju knäpp till slut. Bara tänk på den gången när Iprensången kom ut. Jag hörde den så många gånger att jag fortfarande idag kan den ordagrant utantill. Det är riktigt jobbigt.

Jag anser att det är alldeles för mycket reklam på tv och jag tycker att dem borde dra ned på det. Tycker absolut att det ska få finnas reklam, men i lagom mängd. Inte i den utsträckningen så att Iprensången blir en plåga.

Det känns nästan som att man bara betalar för reklamen och inte för det som verkligen sänds i form av serier och filmer eller dokumentärer.

Det är faktiskt ledsamt att det ska kännas så!

Hej! Jag är din ångest

Ligger i sängen, känner mig förvirrad och inte alls som mig själv. Funderade på varför men det gav inget och var till ingen nytta. Det känns som om något konstigt är på väg att hända, något som kanske är bra eller mindre bra. Har väldigt svårt att beskriva själva känslan och det är det som gör mig så himla frustrerad. Hade jag bara kunnat sätta fingret på vad det är och kunna utrycka det i ord så hade kanske någon annan kunnat säga AHA, nu vet jag hur du känner dig!

Kanske har det med ovetandet inför beskedet till universitet att göra, kanske har det med att jag snart kommer att lämna familj, pojkvän, vänner, ja allt och bara åka eller så kanske det bara är mina gnagarceller i hjärnan som antingen har blivit överaktiva efter allt kaffe som jag behövde dricka för att kunna hålla mig vaken under tiden jag försökte plugga matte, eller så har dem bara blivit totalförstörda av alla formler som dem skulle trycka in i det lilla lilla pytteutrymmet. Alla formler gjorde att dem döde bara av tanken på att sista provet är om två dagar. 

Alla formler gjorde att dem svullnade nått så fruktansvärt i väntar på att bara få spotta ut dem på provet och andas ut!

Jag tror jag vet

Jag vet att jag tror....

Jag har provångest.

Varför andas vi?

Satt och tittade igenom mina gamla biologiprov för ett tag sedan och såg något som jag verkligen kunde skratta åt. Vi hade fått en fråga på vårt biologiprov som löd: Varför andas vi?

Jag hade inte haft så mycket tid att plugga till det här provet som vi nu pratar om utan jag kom dit i hopp om att få ett hyfsat lätt prov som jag ändå kunde ta mig igenom, men det var olyckligt då mitt svar på den frågan endast blev: Men Johan, det vet du väl! Annars dör vi ju. Haha, och om jag inte minns fel så fick jag ett halvt poäng på den frågan. Det stämmer ju så sätt, dock inte det svaret som han var ute efter :(

Dagens Citat 1 Juni 2009

Klokhet är att använda saker och ting

medan de finns där.

Helmut Walters

Dagens Tidsfördriv 1 Juni 2009

På en ö i Stilla Havet har det lilla

postverket mycket speciella regler. Inget

paket som skickas till ön får vara längre

än 40 cm, annars skickas det tillbaka till avsändaren.

Den pensionerade fiskaren MacPierson

gillade fortfarande att fiska, men nu med kastspö.

I en katalog hade han hittat ett spö som han

bara måste ha. Dessutom var det

utdragbart. I sin kortaste form var det

45 cm - alltså 5 cm längre än vad postverket

tillät. Hur lyckades MacPierson lura

postverket och få sitt kastspö med posten

utan att skada spöet?

KÄNN PÅ DEN ;)

Oh yes I did!!

Förra sommaren tog jag det bara lugnt, satt hemma, var ute och grillade, låg på stranden och bara tog det lugnt. Fast detta var riktigt skönt så var det på ett sätt väldigt tråkigt i längden. Man hade liksom inga fasta tider och inga fasta saker och göra varje dag. Rutinerna flöt liksom inte på som man var van vid. 

När man då pratar om rutiner så tänker jag då, för min del på skolan. Att man har en fast tid där man ska befinna sig varje morgon och man har ett fast mål att åka till. Man vet precis vad man ska göra under dagen, gå i skolan. Efter skolan när man kommer hem så vet man att man måste plugga, plugga, plugga och därefter kanske man spenderar de sista timmarna innan man ska lägga sig med att titta på tv, ta en promenad eller bara ta det lugnt med vännerna. Därefter är det dags att lägga sig och dagen därpå flyter rutinerna på som vanligt. Detta gillar jag skarpt, även om det kanske inte alla dagar är så kul att gå upp på morgonen.

Tillbaka till sommarlovet. Att den första veckan bara kunna ta det lugnt är skönt, men därefter blir det tråkigt. Dagarna gå långsamt och man vet inte riktigt vad man ska göra för till slut har man gjort allt som går att göra. Därav valde jag att jobba denna sommaren, just för att ha någonting att göra, något vettigt. Då alla jobbade förra sommaren och jag i princip blev "ensam" så tyckte jag att det räckte med vilandet.

Var på arbetsintervjun idag och jag fick jobbet :)

Börjar på måndag den 8:e och det ska faktiskt blir skönt att en gång för alla inte vara lat under sommaren utan faktiskt jobba för mina pengar. Sådant tycker jag om.

Så nu är det en veckan, eller egentligen bara 4 dagar kvar i skolan, sen har jag två dagars ledighet och därefter börjar jobblivet.

Härligt tycker jag!

Hvilan

Sitter här nu och skriver mitt sista inlägg för dagen. Tänkte på det att snart är min tid slut här på Hvilans Folkhögskola i Åkarp. Det är ju hemskt vad tiden går snabbt! Det går för snabbt.

Det kommer kännas väldigt tomt utan alla lärare och elever som man har lärt känna under dessa två år. Alla de människor som jag har lärt känns, både lärare och elever har varit underbara och jag trodde aldrig att jag skulle utvecklas så mycket under dessa två år som jag har gjort. Min personlighet har utvecklats framåt i rask fart och det är tack vare Hvilan och alla som har varit där. Men vad händer sen då?

Alla kommer skiljas åt och det kommer kännas sjukt tomt. Sen ska man till en ny stad och universitetet som väntar och där väntar ju naturligtvis nya människor också, men kommer det vara samma sak? Samma sak som på Hvilan?

Nej det tror jag inte, men nog kommer det att bli bra även om det kanske aldrig blir desamma som dessa två åren.

Efter sommaren väntar Uppsala och en helt ny miljö vilket innebär att jag för första gången kommer flytta hemifrån, 80 mil härifrån. Det är ganska långt när man tänker efter. 

Den första tiden kommer att bli tuff och det kommer att finnas massor av hemlängtan. 

Dock kommer det att bli en upplevelse och det är ju detta som livet går ut på att ta en utbildning och vill man det så måste man ju faktiskt vara beredd på att förflytta sig dit utbildningen finns, och det är jag!

Det kommer nog att bli underbart men en sak är klar, jag kommer aldrig att glömma dessa två år på Hvilan som har gett mig så otroligt mycket.

Mors Dag idag

För alla er som läser detta så vill jag bara säga;

 Glöm inte bort din mamma idag när det är mors dag. 

Man har bara en mamma och henne ska man ta vara på så mycket det bara går.

Grattis på mors dag 

Dem som alltid funnits och alltid finns, dem släpper man inte

Visst måste det kännas lite underligt konstigt när ens barndomskompis helt plötsligt kommer och säger att hon är med barn. Den kompisen som alltid har varit en av dem som man vet var man har! En av dem som alltid har funnits där och då helt plötsligt bryts ribban och man vet inte riktigt var man kommer att stå den dagen lilla krabaten kommer till världen. 

Så var det för mig. 

Jag visste inte riktigt hur det skulle komma att bli, skulle hon ha tid eller skulle det bli "långdistans" vänskap? Det blev det ett tag faktiskt innan  jag började inse att hon är fortfarande min kompis trots allt och jag älskar henne fortfarande lika mycket.

För 19 dagar sen kom den lilla pojken till världen :) och nu är det bara för mig att älska henne för två personer.

Var och hälsade på henne igår och han var så sööööööööt, det bara pirrade i hela magen när den lilla krabaten tittade på mig med sina bruna, helt underbara ögon. Det kommer bli en fin grabb när han växer upp kan jag lova.

Sen så var det ju ett faktum också att jag hade mycket att göra i skolan vilket blev att vi gled ifrån varandra, men samtidigt inte.

Nu hoppas jag i alla fall att vi inte glider ifrån varandra för en sådan kompis som alltid har funnits och alltid kommer finnas, dem släpper man inte i första taget.

Grattis till din lilla bebispojke!