Skeptisk, Jag?!?

På senare tid har jag fått höra att folk tycker att jag allt mer har blivit väldigt skeptisk till saker och ting. Jag ställer mig väldigt frågande till detta påstående om jag ska vara uppriktig. Samtidigt kan det mycket väl vara så att folk numera tolkar min inställning som sådan men jag ser dock inte detta som ett stort problem.

Jag har funderat, det har jag och det kan mycket väl tänkas vara så. Dock finns det en anledning till detta i så fall för jag har nog på senare tid uppdagat att det är bättre för min egen skull att vara skeptisk tills det att jag sett svart på vitt vad som kommer ur en viss situation eller en viss sak.

Förr var jag alltid väldigt väldigt optimistisk, väldigt positivt dragen och ville se allt till det bästa men jag har nog sett allt för många nederlag på den fronten för att kunna upprätthålla min allt för positiva inställning och min optimism till saker. Detta säger dock inte att jag på något sätt går och rullar i negativa banor, för det gör jag verkligen inte. Man brukar ju säga "tänk positivt så blir det bra", "Tänk negativt så blir det sämre" så negativt tänker jag absolut inte.

Dessutom så tror jag att skeptisk vore fel ord att använda. Vet inte riktigt vad för ord som kan tänkas användas istället för detta lite negativt laddade ord. Jag tror mer att det handlar om att jag inte "laddar för mycket" positiv energi kring en fråga förrän jag sett resultat och att jag är mer passiv till en början. Detta just för att jag vet att människor ibland pratar och säger alldeles för mycket. Dem lovar guld och gröna skogar innan dem ens vet vad dem pratar om själv. Eftersom jag dessutom mår bättre av att ställa mig passiv till jag ser vad resultatet blir så tycker jag inte min inställning är något mer märkvärdigt än att det är så jag är!

...Sen får folk kalla det för precis vad dem vill.