Nu har det blivit dags för mig att flytta! Kommer alltså inte fortsätta att göra inlägg här något mer. Men, är det någon som är intresserad av att hänga med mig och flytten så kommer adressen här;
thoughtsofmybrain.wordpress.com
På återseende...
onsdag 17 november 2010
Dax att flytta kanske?!?
Fullkomligt ur tomma intet när jag satt och tittade på min blogg så fick jag en känsla av att det kanske är dags att börja blogga någon annanstans...
Vet inte vart dock. Har kollat runt på nätet lite och det finns ju så sjukt många olika sidor där man kan skapa en blogg. Har fått höra mycket bra om wordpress.com, dock verkar det så stort och avancerat. Det kanske det inte är egentligen utan det kanske bara är jag som måste vänja mig.
Sen har vi blogg.se, bloggproffs.se och listan fortsätter i denna utsträckning kan göras ohyggligt lång!
Frågan är nu bara; Vart ska jag flytta?!?
Någon som har något bra förslag eller bara något gott ord om någon av de ovan nämnda?!?
Vet inte vart dock. Har kollat runt på nätet lite och det finns ju så sjukt många olika sidor där man kan skapa en blogg. Har fått höra mycket bra om wordpress.com, dock verkar det så stort och avancerat. Det kanske det inte är egentligen utan det kanske bara är jag som måste vänja mig.
Sen har vi blogg.se, bloggproffs.se och listan fortsätter i denna utsträckning kan göras ohyggligt lång!
Frågan är nu bara; Vart ska jag flytta?!?
Någon som har något bra förslag eller bara något gott ord om någon av de ovan nämnda?!?
tisdag 16 november 2010
Ung & bortskämd
Jag har sedan en veckan tillbaka börjat följa ett program som heter "Ung & Bortskämd" som handlar om ett antal ungdomar som inte kan någonting när det kommer till att laga mat, tvätta, städa osv.
Det är nästan så jag blir lite rädd när jag tittar på detta program. Det är inte så att man höjer lite på ögonbrynen och säger med herregud utan det är verkligen så man sätter sig upp i soffan, himlar med ögonen, skakar på huvudet och undrar hur dem hade tänkt att dem skulle klara sig och bli självständiga individer i livet. Det är helt absurt hur bortskämda dessa ungdomar är.
Undomarna får då flytta in i ett hus under åtta veckor där dem utan föräldrarnas hjälp ska klara av vardagliga sysslor som att diska, städa, tvätta och jobba. En del av dessa ungdomar bor hemma. Andra har flyttat hemifrån men föräldrarna är där fortfarande dagligen och tar hand om sina barn. Ingenting emot att föräldrar tar hand om sina "gullegrisar" men har man väl flyttat hemifrån så kan man väl laga mat till sig själv och plocka undan sin egen tvätt. Det ska väl inte föräldrarna behöver göra, men det gör dem. Dem åker hem till sina barn, gör frukost till dem, sopar, städar toaletten, serverar mat och diskar efter dem. Allt detta för att undomarna ska kunna koncentrera sig på att uppfylla sina drömmar om att bli sångerskor och skådespelare.
Ja, det går inte att förklara vilken chock man får när man ser på detta om man inte tittat på det själv. Det räcker egentligen att titta på första avsnittet en bit in i programmet får att få en glimt av vad det är jag försöker komma fram till (finns som länk längre upp för intresserade).
Förra veckan var en del av ungdomarna med i debatt. Det var ganska så roligt att dessa ungdomar verkligen tror att dem kommer att ha råd att anställa folk som sköter ett helt hem åt dem med allt vad detta innebär. Jag är ledsen att säga det men det är ett väldigt fåtal människor som har råd att anställa folk som sköter ett hem med alla sysslor i vår värld. Sådana tjänster kostar!! Nog för att man kanske har råd att ha städhjälp och så men att ha många olika människor som sköter allt, som städar, lagar mat, diskar och tar hand om barnen är ingen billig utgift.
Nej jag tror bestämt att dessa ungdomar måste ta sig själv i kragen en sväng och börja se hur det verkliga livet fungerar....
Det är nästan så jag blir lite rädd när jag tittar på detta program. Det är inte så att man höjer lite på ögonbrynen och säger med herregud utan det är verkligen så man sätter sig upp i soffan, himlar med ögonen, skakar på huvudet och undrar hur dem hade tänkt att dem skulle klara sig och bli självständiga individer i livet. Det är helt absurt hur bortskämda dessa ungdomar är.
Undomarna får då flytta in i ett hus under åtta veckor där dem utan föräldrarnas hjälp ska klara av vardagliga sysslor som att diska, städa, tvätta och jobba. En del av dessa ungdomar bor hemma. Andra har flyttat hemifrån men föräldrarna är där fortfarande dagligen och tar hand om sina barn. Ingenting emot att föräldrar tar hand om sina "gullegrisar" men har man väl flyttat hemifrån så kan man väl laga mat till sig själv och plocka undan sin egen tvätt. Det ska väl inte föräldrarna behöver göra, men det gör dem. Dem åker hem till sina barn, gör frukost till dem, sopar, städar toaletten, serverar mat och diskar efter dem. Allt detta för att undomarna ska kunna koncentrera sig på att uppfylla sina drömmar om att bli sångerskor och skådespelare.
Ja, det går inte att förklara vilken chock man får när man ser på detta om man inte tittat på det själv. Det räcker egentligen att titta på första avsnittet en bit in i programmet får att få en glimt av vad det är jag försöker komma fram till (finns som länk längre upp för intresserade).
Förra veckan var en del av ungdomarna med i debatt. Det var ganska så roligt att dessa ungdomar verkligen tror att dem kommer att ha råd att anställa folk som sköter ett helt hem åt dem med allt vad detta innebär. Jag är ledsen att säga det men det är ett väldigt fåtal människor som har råd att anställa folk som sköter ett hem med alla sysslor i vår värld. Sådana tjänster kostar!! Nog för att man kanske har råd att ha städhjälp och så men att ha många olika människor som sköter allt, som städar, lagar mat, diskar och tar hand om barnen är ingen billig utgift.
Nej jag tror bestämt att dessa ungdomar måste ta sig själv i kragen en sväng och börja se hur det verkliga livet fungerar....
måndag 15 november 2010
Det sägs...
Det sägs att det är bra att läsa geografiska informationssystem (GIS) lika mycket som det sägs att du som läst statistik är väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden. Att kunna hantera ett GIS-program känns mycket relevant.
Att kunna hantera ett statistikbaserat dataprogram för att kunna ta ut relvanta fakta ur ett visst statistiskt datamaterial känns också relevant. Dock så känns det lite mindre relevant att kunna hantera ett statistiskt dataprogram (Minitab) när läraren säger att det inte är så användbart. Ändå så ska vi ha flera individuella inlämningsuppgifter som är baserade på detta dataprogram trots att ingen (knappt) använder det och trots att vi haft en genomgång av själva programmets funktioner som inte alls var till någon hjälp. Ingen vet hur detta dataprogram fungerar egentligen utan det vi i princip gör är att testa oss fram tills något som ser sådär helt okej ut dyker upp på skärmen. Detta är inte ett bra sätt att lära sig hur man gör, det tycker inte jag i alla fall för då förstår man inte varför det blir fel när det blir det utan då testar man bara vidare och säger "Ja, men detta kan väl se bra ut" och i själva verket har man inte förstått ett skit...
Ja, det blir en tuff tid med olika datorprogram som ska kunna hanteras framöver.. Tekniksnille kommer jag ju klassas som när jag är färdig, eller?!?
Sist men inte minst så vill jag avsluta med ett litet citat om vad statistik egentligen är;
Att kunna hantera ett statistikbaserat dataprogram för att kunna ta ut relvanta fakta ur ett visst statistiskt datamaterial känns också relevant. Dock så känns det lite mindre relevant att kunna hantera ett statistiskt dataprogram (Minitab) när läraren säger att det inte är så användbart. Ändå så ska vi ha flera individuella inlämningsuppgifter som är baserade på detta dataprogram trots att ingen (knappt) använder det och trots att vi haft en genomgång av själva programmets funktioner som inte alls var till någon hjälp. Ingen vet hur detta dataprogram fungerar egentligen utan det vi i princip gör är att testa oss fram tills något som ser sådär helt okej ut dyker upp på skärmen. Detta är inte ett bra sätt att lära sig hur man gör, det tycker inte jag i alla fall för då förstår man inte varför det blir fel när det blir det utan då testar man bara vidare och säger "Ja, men detta kan väl se bra ut" och i själva verket har man inte förstått ett skit...
Ja, det blir en tuff tid med olika datorprogram som ska kunna hanteras framöver.. Tekniksnille kommer jag ju klassas som när jag är färdig, eller?!?
Sist men inte minst så vill jag avsluta med ett litet citat om vad statistik egentligen är;
"Statistik är den vetenskap som lär att om en människa står med den ena foten i en frysbox och den andra på en kokplatta, så har hon det i genomsnitt ganska skönt"
Att lyssna till sitt inre...
Låg i sängen här om dagen och tänkte tillbaka på mitt liv i och mitt förflutna rent allmänt och det bästa jag någonsin har gjort var att flytta till Uppsala och samtidigt börja plugga, om några år ta en examen och därefter börja jobba.
Om jag får spekulera lite själv så tror jag att oavsett om jag hade valt att börja plugga eller inte så hade jag flyttat ifrån Malmö i alla fall...
Mitt liv då, som jag hade det under en väldigt lång period var inte det liv som jag egentligen ville leva och den enda utvägen för mig eller, den mest ultimata lösningen för mig var att ge mig av och bosätta mig i en annan stad med ett avstånd ifrån Malmö som var tillräckligt långt för att mitt förflutna inte skulle nå mig.
Ett väldigt stort steg i rätt riktning var när jag bestämde mig för att flytta! Det var ett väldigt hastigt beslut för mina nära och kära för jag själv hade funderat på det under en väldigt lång period men det var inget som jag pratade om utan när antagningsperioden kom och jag hade skickat in min ansökan och fått svar på den, då berättade jag för mina nära och kära så i princip hade dem inte lite mer än drygt en månad på sig att vänja sig vid tanken! Sen bar det av med flyttbilen för att flytta upp alla grejer.
Anledningen till att jag inte berättade det tidigare var för att jag inte ville ha några yttre faktorer som skulle kunna påverka mitt beslut och få mig att vela utan jag ville stå helt på egna ben och få ta ett beslut angående min egen framtid och mitt eget framtida liv. Mina tankar var att det får bära eller brista helt enkelt. Det är inte mycket värre än att jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka om det skulle visa sig vara det värsta beslutet jag någonsin har tagit. Nu visade det sig att det var tvärtom, det bästa beslut jag någonsin tagit och i dagens läge skulle jag inte kunna flytta tillbaka.
Jag har fått en chans att börja om på nytt, att starta ett helt nytt liv utan mitt förflutna som så länge har legat som ett grått moln över mig. Den chansen tackar jag innerligt för för utan den hade jag stått och stampat på samma ruta fortfarande. Jag har fått lära känna så många nya underbara människor och jag har fått chansen att stå på helt egna ben. Den första perioden var naturligtvis ohyggligt svår och jobbig. Det är absolut inte enkelt att första gången man flyttar hemifrån flytta 70 mil, dit man inte känner en människa! Att vara helt ensam är tufft när man inte är van vid det men det har gjort mig så oerhört stark. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år och har utvecklats något så fruktansvärt.
Jag antar att det jag med detta inlägg vill säga är att man absolut inte ska vara rädd för att ta klivet ut och lämna det gamla för att bygga på något nytt. Det är väldigt nyttigt! Skrämmande är det absolut. Jag satte mig på ett tåg och hamnade i en stad där jag inte alls kunde lokalisera mig då jag bara hade bilat upp en vända för att lasta av grejer. Då hinner man inte lokalisera sig väldigt mycket! Så ja, det var skrämmande men man växer något så fruktansvärt som människa och bara att känna den utvecklingen inom en själv är helt underbart! Så jag tycker absolut inte att man ska vara rädd för att följa sitt hjärta och sin vilja. Resten löser sig själv!
Våga följa din vilja och våga ta klivet ut. Våga börja bygga på något nytt. Man behöver inte släppa sitt gamla liv bara för det. Det gamla kan bli en påbyggnad på det nya. Jag valde dock att lämna det gamla och börja från noll just för att det var min lösning på det jag ville komma ifrån, och det är jag tacksam för att jag gjort idag!
Om jag får spekulera lite själv så tror jag att oavsett om jag hade valt att börja plugga eller inte så hade jag flyttat ifrån Malmö i alla fall...
Mitt liv då, som jag hade det under en väldigt lång period var inte det liv som jag egentligen ville leva och den enda utvägen för mig eller, den mest ultimata lösningen för mig var att ge mig av och bosätta mig i en annan stad med ett avstånd ifrån Malmö som var tillräckligt långt för att mitt förflutna inte skulle nå mig.
Ett väldigt stort steg i rätt riktning var när jag bestämde mig för att flytta! Det var ett väldigt hastigt beslut för mina nära och kära för jag själv hade funderat på det under en väldigt lång period men det var inget som jag pratade om utan när antagningsperioden kom och jag hade skickat in min ansökan och fått svar på den, då berättade jag för mina nära och kära så i princip hade dem inte lite mer än drygt en månad på sig att vänja sig vid tanken! Sen bar det av med flyttbilen för att flytta upp alla grejer.
Anledningen till att jag inte berättade det tidigare var för att jag inte ville ha några yttre faktorer som skulle kunna påverka mitt beslut och få mig att vela utan jag ville stå helt på egna ben och få ta ett beslut angående min egen framtid och mitt eget framtida liv. Mina tankar var att det får bära eller brista helt enkelt. Det är inte mycket värre än att jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka om det skulle visa sig vara det värsta beslutet jag någonsin har tagit. Nu visade det sig att det var tvärtom, det bästa beslut jag någonsin tagit och i dagens läge skulle jag inte kunna flytta tillbaka.
Jag har fått en chans att börja om på nytt, att starta ett helt nytt liv utan mitt förflutna som så länge har legat som ett grått moln över mig. Den chansen tackar jag innerligt för för utan den hade jag stått och stampat på samma ruta fortfarande. Jag har fått lära känna så många nya underbara människor och jag har fått chansen att stå på helt egna ben. Den första perioden var naturligtvis ohyggligt svår och jobbig. Det är absolut inte enkelt att första gången man flyttar hemifrån flytta 70 mil, dit man inte känner en människa! Att vara helt ensam är tufft när man inte är van vid det men det har gjort mig så oerhört stark. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år och har utvecklats något så fruktansvärt.
Jag antar att det jag med detta inlägg vill säga är att man absolut inte ska vara rädd för att ta klivet ut och lämna det gamla för att bygga på något nytt. Det är väldigt nyttigt! Skrämmande är det absolut. Jag satte mig på ett tåg och hamnade i en stad där jag inte alls kunde lokalisera mig då jag bara hade bilat upp en vända för att lasta av grejer. Då hinner man inte lokalisera sig väldigt mycket! Så ja, det var skrämmande men man växer något så fruktansvärt som människa och bara att känna den utvecklingen inom en själv är helt underbart! Så jag tycker absolut inte att man ska vara rädd för att följa sitt hjärta och sin vilja. Resten löser sig själv!
Våga följa din vilja och våga ta klivet ut. Våga börja bygga på något nytt. Man behöver inte släppa sitt gamla liv bara för det. Det gamla kan bli en påbyggnad på det nya. Jag valde dock att lämna det gamla och börja från noll just för att det var min lösning på det jag ville komma ifrån, och det är jag tacksam för att jag gjort idag!
söndag 14 november 2010
En hel helg utan studier
I torsdags så skrev jag tenta! Mycket skönt att få det gjort. Bara känslan av att skriva en tentamen och lämna in den är en lättnad, oavsett resultatet för då vet man med sig att man gjort det man kunnat. Jag tror att det gick bra så jag håller tummarna.
Lite läskigt att vår lärare var utomlands när vi skulle skriva vår tentamen för ibland kan frågorna vara lite luddiga och inte allt för konkreta och då vill man helst kunna kontakta sin lärare för att få en mer konkret beskrivning av vad det egentligen är han/hon vill ha. Detta var alltså inte något vi kunde göra vilket gjorde många av oss som skrev osäkra då där var ett par frågor som vi inte ansåg var alldeles för bra formulerade. Men, jag gjorde mitt bästa och håller tummarna!
Detta är alltså min första HELT lediga helg UTAN studier. Det har varit så fruktansvärt skönt men den har också bara flugit förbi. Tiden bara springer förbi mig, helt utan förvarning!
Imorgon är det alltså söndag och det innebär en total slappdag helt enkelt och det ska också bli skönt. Jag har fått sova ut och hämta nya krafter för det är nu den tuffa biten i studierna kommer, statistiken som vi tenterar om en månad. Mycket att läsa och lära på kort tid men det ska nog gå!
Nu ska jag gå och bjuda min kropp på ytterligare 8 timmars sömn (eller 10)...
Ibland är det skönt att inte göra någonting alls...!
Lite läskigt att vår lärare var utomlands när vi skulle skriva vår tentamen för ibland kan frågorna vara lite luddiga och inte allt för konkreta och då vill man helst kunna kontakta sin lärare för att få en mer konkret beskrivning av vad det egentligen är han/hon vill ha. Detta var alltså inte något vi kunde göra vilket gjorde många av oss som skrev osäkra då där var ett par frågor som vi inte ansåg var alldeles för bra formulerade. Men, jag gjorde mitt bästa och håller tummarna!
Detta är alltså min första HELT lediga helg UTAN studier. Det har varit så fruktansvärt skönt men den har också bara flugit förbi. Tiden bara springer förbi mig, helt utan förvarning!
Imorgon är det alltså söndag och det innebär en total slappdag helt enkelt och det ska också bli skönt. Jag har fått sova ut och hämta nya krafter för det är nu den tuffa biten i studierna kommer, statistiken som vi tenterar om en månad. Mycket att läsa och lära på kort tid men det ska nog gå!
Nu ska jag gå och bjuda min kropp på ytterligare 8 timmars sömn (eller 10)...
Ibland är det skönt att inte göra någonting alls...!
söndag 7 november 2010
Lögner & svek
Det är fantastiskt hur människor klarar av att gå bakom ryggen på folk utan att känna något.. Jag har alltid undrat vad det egentligen är som driver dem i den riktningen? Vad är det som gör att man står ut med sig själv som människa när man bygger upp en vänskap på lögner för att komma inpå den andra människan och sen föra allt vidare?
Jag får gåshud när jag tänker på att ens närmasta "vänner" kan göra något sådant... Jag mår illa och blir spyfärdig. Jag trodde det var sådant man kom över i mellanstadiet. Tydligen inte...
Att bryta en vänskap som varit en längre tid är inte enkelt. Det gör ont, tårar fälls och det är ett tufft beslut att ta. Ändå gör man det... Tar sig själv i kragen för att visa vart man står och att personen inte är värd ens vänskap...
Men det tar inte bort det faktum att det gör ont, j*vligt ont!!!!
Jag får gåshud när jag tänker på att ens närmasta "vänner" kan göra något sådant... Jag mår illa och blir spyfärdig. Jag trodde det var sådant man kom över i mellanstadiet. Tydligen inte...
Att bryta en vänskap som varit en längre tid är inte enkelt. Det gör ont, tårar fälls och det är ett tufft beslut att ta. Ändå gör man det... Tar sig själv i kragen för att visa vart man står och att personen inte är värd ens vänskap...
Men det tar inte bort det faktum att det gör ont, j*vligt ont!!!!
fredag 5 november 2010
Live från studenternas värld...
När klockan slår åtta och man slår upp portarna för att traska ut i höstkylan så ligger mörkret som ett stilla täcke. Löv som blåser omkring och studenter som suckandes beger sig för att låsa upp sina cyklar. Ett studentområde tyst och tomt som aldrig förr. Det är morgon!
När klockan slår fyra och man slår upp portarna för att än en gång traska ut i höstkylan så har mörkret redan hunnit lägga sig. Dem ljusa timmarna har man missat när man suttit nedsjunken i sina böcker likt ett heltidsarbete med pennan i högsta hugg och en klubba i mun för att minimera frustrationen. Löv som blåser omkring och studenter som intensivt suckandes beger sig för att låsa upp sina cyklar med tunga bakåtsträvande steg. Ett studentområde, tyst och tomt som aldrig förr. Det är eftermiddag!
Med stress i halsen, hopp om att hinna ikapp timmarna på dygnet och få gjort så mycket som möjligt varje dag beger man sig hem efter en heldags studier på ekonomikum. Endast mina klackar som hörs i korridoren. Det är tyst och tomt. Ingen i köket, ingen i allrummet, inga ljud utan alldeles alldeles tyssssst! En tystnad så stor att en igenslagen dörr från korridoren nedan blev lyhörd för mina öron. Allt, bara så tyst och tomt...
När man precis är klar med studierna och klockan slår 22.00 känner man hur fönstret vibrerar av att alla studenterna samlats på vardera tak för att ta sig ann sin plikt att utöva det dagliga, traditionella flogstaskriket.
När ett livligt och människofyllt studentområde förvandlas till ett tyst och tomt område, med undantag av ett visst klockslag på dygnet, när fönsterna vibrerar, decibelnivån är högre än vanligt och allt man vill göra är att skrika ut sin frustration DÅ VET MAN;
Tentaperioden har anlänt...!
När klockan slår fyra och man slår upp portarna för att än en gång traska ut i höstkylan så har mörkret redan hunnit lägga sig. Dem ljusa timmarna har man missat när man suttit nedsjunken i sina böcker likt ett heltidsarbete med pennan i högsta hugg och en klubba i mun för att minimera frustrationen. Löv som blåser omkring och studenter som intensivt suckandes beger sig för att låsa upp sina cyklar med tunga bakåtsträvande steg. Ett studentområde, tyst och tomt som aldrig förr. Det är eftermiddag!
Med stress i halsen, hopp om att hinna ikapp timmarna på dygnet och få gjort så mycket som möjligt varje dag beger man sig hem efter en heldags studier på ekonomikum. Endast mina klackar som hörs i korridoren. Det är tyst och tomt. Ingen i köket, ingen i allrummet, inga ljud utan alldeles alldeles tyssssst! En tystnad så stor att en igenslagen dörr från korridoren nedan blev lyhörd för mina öron. Allt, bara så tyst och tomt...
När man precis är klar med studierna och klockan slår 22.00 känner man hur fönstret vibrerar av att alla studenterna samlats på vardera tak för att ta sig ann sin plikt att utöva det dagliga, traditionella flogstaskriket.
När ett livligt och människofyllt studentområde förvandlas till ett tyst och tomt område, med undantag av ett visst klockslag på dygnet, när fönsterna vibrerar, decibelnivån är högre än vanligt och allt man vill göra är att skrika ut sin frustration DÅ VET MAN;
Tentaperioden har anlänt...!
söndag 10 oktober 2010
Timetraveler
Jag tror bestämt att tiden spelar mig ett spratt...
När man var liten så hann man med att gå i skolan, göra sina läxor, äta, ut och hoppa med alla kompisar och sitta och mysa i soffan med familjen innan det var dags att gå och lägga sig.
Nu känns det som att jag knappt hinner vakna förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Lite frustrerande är det när man kommer hem från skolan, dagen har precis börjat, man äter något lätt, öppnar boken och sen *vips* så är det dags att lägga sig igen. Men, jag vaknade ju nyss?!?
Nyårsafton 2009/2010.. Det var ett år sedan snart. Om drygt två månader så står man där igen, tillsammans med sina nära och kära och skålar inför ett nytt, förhoppningsvis bra år. Men 2010 började ju nyss?!?
Man har ju knappt hunnit med detta året också är det snart början på ett nytt...
Skrämmande att tiden faktiskt bara springer förbi en sådär utan att man ens hinner reagera. Kanske lite tidigt att säga det men det är snart 2011...!
fredag 8 oktober 2010
Sömnlös i Seattle
När hjärnan blir sådär överbelastad med tankar som bara snurrar runt och runt utan någon klarhet och man går igenom en liten tuffare period med ständig motvind i livet så kan jag bara inte hjälpa att ta till tanken "jag ger upp". Samtidigt när man ligger där, totalt sömnlös, med en liten gnutta hopp om att John-blund snart tittar förbi så ser man att ge upp tyvärr inte är lösningen till något bra i längden trots att det skulle hjälpa på kort sikt. Vad gör man då då? Tankarna som bara snurrar finns det ingen lösning till, man går bara runt i cirklar och kan varken stryka det ena eller andra problemet från svarta listan. Bara att stryka en sak skulle göra allt så mycket lättare. Att lösa problemet på kort sikt kan man alltid göra, men på lång sikt då?
Man funderar och funderar trots att man vet att det är bättre att låta bli. Trots att man vet att funderingarna inte kommer leda till någon lösning så dyker dem ändå upp där, när man ligger sömnlös och ska försöka somna. Trots tröttheten så går det bara ändå inte att somna, hur mycket man än vill så somnar man inte för allt bara kommer smygandes och börja sakta med säkert snurra fortare och fortare. När klockan sen ringer så inser man att man knappt har hunnit sova något och fortfarande har man inte blivit något klokare under nattens gång...
Fruktansvärt svårt är det också att slå bort alla funderingar. Jag har själv aldrig lyckats tyvärr, hur mycket jag än velat att dem ska försvinna så jag i lugn och ro kan få besök av John-blund och få en god natts sömn.
Nej..! En lösning har jag inte och inte heller kan jag slå bort tankarna och funderingarna. Det jag vet att jag har är ständig motvind men jag vet också att ge upp inte är den rätta lösningen så därför tänker jag inte göra det, oavsett vad...!
tisdag 28 september 2010
Om sannolikhet
Denna lilla filmsnutten tyckte jag var lite kul att titta på då vi just nu håller på att brottas med avancerad sannolikhet på våra statistikföreläsningar...
Varför är inte våra sannolikhetsföreläsningar vara så här enkla liksom?!?
måndag 27 september 2010
Män som hatar kvinnor
Nu har Hollywoods filmatisering av "Män som hatar kvinnor" dragit igång. Uppsala har förvandlats till Hedestad.
Från stora allmänna biblioteket "Carolina Rediviva" fram till andra sidan ån är Uppsala helt transformerad till en 60-tals stad där inspelningen av Män som hatar kvinnor tar plats. Fasader och gatskyltar har gjorts om för att passa in i filmen.
Gula övergångsställen, 60-tals bussar, 60-tals skyltar med namn som "mjölkbar" och stora parader drar genom centrala Uppsala.
Ganska fascinerande att se om jag får säga det själv och det är ett ganska omfattande förändringsarbete som har pågått under en längre tid. Rollen som Lisbeth Salander spelas av Rooney Mara och Daniel Craig intar rollen som Mikael Blomkvist.
Har ännu inte hört något om filmen men det ska bli intressant att se hur den blir när inspelningen och allt är färdigställt. Ska även bli kul att se om man känner igen sig i filmen när den väl kommer ut.
Jag tycker dock bara det är så fascinerande. Inte för att jag levde på 60-talet men bilder har man ju alltid sett och det är verkligen som att ta tidsmaskinen tillbaka i tiden. Det är som att kliva in i en annan värld när man väl är på plats..!
Fina bilder från uppsala finns att hitta HÄR
söndag 26 september 2010
So, here I am...
... Right at the crossroad with no idea of what I want to do with my life!!! Riktigt så illa är det kanske inte. Det är bara det att, äh jag vet inte! Känner mig ganska förvirrad, allmänt konstig och har bara ingen aning om detta är det jag verkligen vill med mitt liv..!!!
Är det bara jag eller har alla känt såhär någon gång i sitt liv?
Det känns på något sätt som att det är något som får mig att ifrågasätta mig själv, jag vet dock inte vad detta "något" skulle kunna vara. Jag känner mig förvirrad och allmänt frustrerad över att inte veta varför jag känner som jag gör. Jag vet att jag tänker alldeles för mycket. Analyserar och tänker, tänker och analyserar. Det är jag i ett nötskal det..!
Är det verkligen detta jag vill med mitt liv? Är det verkligen detta jag vill läsa, detta jag vill göra, detta som kommer bli min framtid?
Det är viktigt att studera, få en utbildning för att senare kunna få ett jobb och jag vet att det finns en framtid i yrket som samhällsplanerare och jag tycker det är kul. Inte böckerna i sig då utan yrket, men det är klart att böckerna också är kul, mer eller mindre från termin till termin. Jag vet inte riktigt varför jag tvivlar. Är det kanske för att jag är skoltrött?!? Jag vet inte men det kan vara så. Eller så är det bara för att det är så det ska vara nära man pluggar, eller?!? Kanske är det bara det att jag är inne i en lite mindre bra period i livet?!?
Så många tankar och så många alternativ att det bara snurrar i huvudet just nu. Har ingen aning om vad jag egentligen vill längre... Och om det är något som är jobbigt så är det när man inte vet vad man vill och varför man inte vet vad man vill...
lördag 25 september 2010
Helt ärligt... CSN i ett nötskal
CSN är en myndighet som inte fungerar som den ska. Jag förbryllas varje gång det är dags att söka studiemedel över deras sätt att tänka (om dem nu kan tänka en gång).
Det är en myndighet som tar evigheter på sig när det gäller att behandla ansökningar och som tar evigheter på sig att meddela och börja skicka ut pengar till behövande studenter.
Jag har personligen aldrig gillat denna myndighet och varje gång man ringer dit så hamnar man hos människor som inte vet vad ett bra bemötande per telefon egentligen är.
Studenterna har det inte speciellt bra ställt. Speciellt inte när man har egen hyra att betala. Det är inte mycket spelrum man har när det gäller ekonomin och ändå ska denna myndighet dra ut på saker och ting.
Vissa människor blir beviljade studielån trots att man inte klarat av några hp alls under terminens gång, alltså 30 hp medan andra människor som bara har missat 10 hp på en termin får avslag. Vart ligger det logiska i denna biten?
En människa som struntat fullständigt i studierna under en hel termin får utbetalt 8600 kr/ månad medan en annan får avslag där en överklagan tar evigheter att lösa.
Nja, jag vet inte riktigt men det är så mycket som är skumt med deras bedömning angående om man ska få studiemedel eller inte så man börjar nästan undra vad dem egentligen gör om dagarna, om det i princip handlar om slumpen att man får "rätt" handläggare som känner lite sympati och godkänner det i alla fall medan en annan får en iskall handläggare som tycker att du kunde klarat alla dina poäng så tyvärr ger jag dig avslag.
Frustrerad, irriterad på att det inte bedöms rättvist och allmänt nedtryckt är vad man blir av detta varje gång det är dags att lämna in en ny ansökan.
Jag frågar frustrerat; Hur fungerar denna myndighet?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!
fredag 24 september 2010
Nattdjuret själv
Enkla förklaringen på varför vi studenter i Uppsala som tillhör området Flogsta tvättar mitt i natten är för att annars har vi ingen tillgång till tvättmaskiner. Har suttit och räknat på antalet studenter här i området och vi är knappa 1700 studenter som delar på två stycken tvättstugor. 24 studenter á sju våningar vilket ger oss en summa på 680 studenter i varje hus och här i Flogsta finns det tio stycken hus alltså 1680 studenter för att vara exakt.
Vi har alltså två tvättstugor och om vi summerar antalet tvättmaskiner, torktumlare och torkskåp så får vi fram att 1680 studenter delar på 20 tvättmaskiner, 10 torktumlare och 2 torkskåp..! Det gör alltså att vi har ungefär 0,012 tvättmaskiner/ person och detta är om något egentligen lite skrattretande.
Dessutom har vissa människor i detta området inte en aning om att man inte kastar ut ren tvätt på ett smutsigt golv bara för att man vill komma till och tvätta. Man kan alltså inte komma en minut försent till sin tvätt för då vet man aldrig om den är kvar eller om man BARA måste köra kläderna en sväng till i maskinen för att personen efter dig inte kunde vänta drygt 1 minut på att få en tvättmaskin. Detta är riktigt sorgligt och nog för att det fungerade i början när man flyttade hit men när man har gått igenom samma sak ett X antal gånger för mycket så börjar man tröttna på att det ens för förekomma sådana grejer.
Så vi säger väl såhär, man måste planera sin tvätt som student och antingen väljer man att tvätta mitt i natten eller ohyggligt tidigt på morgonen. Så jag får nog nöja mig med att tvätta mitt i natten för en morgonmänniska är något jag absolut inte är..!
onsdag 22 september 2010
Rythm of the Day
Onsdag eftermiddag. Från korridoren under skriker musiken "it´s my life" ut ur högtalarna. Från korridoren ovanför skriker musiken "We no speak Americano". Vet inte riktigt vilket som är värst. Båda försöker överrösta varandra och musik blir bara ett enda moln av rytmer som inte går ihop.
Enkel lösning: Sätt in hörlurarna i öronen och öppna boken och läs.. Råplugga...! Trodde jag ja...
Sätter in hörlurarna och lyssnar på musik samtidigt som jag sakta öppnar boken och slår upp kapitel 11 ---> Kartografi...
När man läst 5 sidor och inser att man inte förstått ett skit så inser man på vilket nivå koncentrationen ligger på...
Ingen idé att läsa alltså för idag har allt gått fel, bara fel och varför skulle då studierna gå rätt?!? Varför skulle något gå bra för mig idag?!? Varför finns det överhuvudtaget dagar som ens får lov att gå fel?!?
Jaa, idag är jag grinig och med all rätt att vara det också...!
Idag är jag inte lätt att ha att göra med jag vet...
Tror typ det är dags att gå och dra täcket över huvudet eller något för denna dagen lär inte bli bättre än vad den är.
Det är också när en dag som denna kommer som man bara tänker negativt.. Spelar ingen roll vad det gäller... Därför är det lika bra att gå och lägga sig så man slipper bestämma sig för något som inte är till en fördel egentligen men som i stundens hetta verkar vara enda lösningen...
söndag 19 september 2010
Varför röstar vi..?
Varför röstar vi egentligen? Varför lägger vi ner så mycket möda och energi på att gå och rösta? Handlar det om ideologi eller bara om det faktum att vi har en rättighet som alla andra i världen inte har?
Ska man lyssna till Gunnar Falkemark, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet så handlar det helt enkelt om en formel (röstparadoxen).
Enligt honom kan man med hjälp av denna formel förstå varför väljer att gå och rösta eller att inte gå och rösta.
Sannolikheten att just en individs röst påverkar utgången av valresultatet är enligt Falkemark extremt liten. Dock kan formeln enligt honom förklara varför vi röstar.
Formeln lyder; p * V + S > C
p står för sannolikheten och då den i detta fallet i princip är lika med noll så blir p * V tillsammans lika med noll. Det handlar därför om S > C som står för nyttan och kostnaden av att rösta vs att inte rösta.
Det finns kostnader när det gäller att rösta som tillexempel kan vara att det är extremt dåligt väder och att avståndet till vallokalen är stort. Falkemark säger att nyttan (S) måste vara större än kostnaden (C) för att en individ ska gå och rösta. Är kostnaden större än nyttan av att rösta stannar man istället hemma. Att kostnaden är större än nyttan kan tillexempel vara att en individ inte känner att välfrågorna berör dem på något vis och att det är dåligt väder och långt till vallokalen. Då tar kostnaden för att ta sig dit överhand och man väljer att stanna hemma.
Jag tycker själv att detta var ett intressant perspektiv och det är ganska fascinerande att det finns människor som kan förklara det mesta här i livet med matematiska formler...
lördag 18 september 2010
Intressant med blogghatare...
Ganska intressant det här med gruppen "blogghatare" som dem kallas för. Folk som blir upprörda av att läsa andra människors blogg. Folk som inte klarar av att folk uttrycker sina tankar och åsikter just på det sättet. Folk som blir upprörda bara av det faktum att just den bloggaren existerar i bloggens värld...!
Alla människor har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter kring saker och ting utan att någon annan ska behöva ta illa upp. Visst kan man ta illa upp men om man gör det så behöver man inte göra en större sak av det hela. Du tycker inte om den personens åsikter och att han eller hon uttrycker sig så pass kraftigt och färgstarkt. Det är väl sin sak det. Sen är det en helt annan femma om du väljer att hålla på och stöta din åsikter mot bloggarens. Tycker du inte om personens åsikter så SLUTA läs bloggen då om det nu gör dig så fruktansvärt upprörd. Svårare än så är det faktiskt inte. Sluta läs den och börja läs något annat som stämmer bättre överens med dina egna värderingar. Om du nu känner att det är ett måste att läsa bloggen så gör det i tystnad och släpp det sen, låt det vara bara...! Jag tror ändå inte att människan du stör dig på kommer sluta säga sina åsikter bara för att vara dig till lags, ledsen men så är fallet..!
Alla bloggar om olika ämnen och alla har olika åsikter. Det kan du inte göra något åt. Egentligen är det väl ändå tur att alla inte kan tycka och tänka precis likadant för TÄNK vad världen skulle vara tråkig och ensidig då....!
fredag 10 september 2010
Just remember...
Some say love, it is a river
That drowns the tender reed
Some say love, it is a razor
That leaves the heart to bleed
Some say love, it is a hunger
An endless, aching need
I say love, it is a flower
And you, its only seed
It´s the heart, afraid of breaking
That never learns to dance
It´s the dream, afraid of waking
That never takes the change
It´s the one who won´t be taken
Who cannot seem to give
And the soul, afraid of dying
That never learns to live
When the night has been too lonely
And the road has been to long
And you think that love is only
For the lucky and the strong
Just remember, in the winter
Far beneath the bitter snow
Lies the seed, that with the sun´s love
In the spring
Becomes the rose
torsdag 9 september 2010
I tankarnas värld - När man blir sådär frustrerad...
Ibland undrar jag vad lärarna på universitetet egentligen gör om dagarna. Dem gör säkert någon nytta någonstans, frågan är bara om det är på rätt plan.
Jag skrev min omtentamen den 19 augusti. Normalt sätt så tar det 14 arbetsdagar för dem att rätta denna och publicera resultatet på studentportalen (då är vi full klass på 20 personer). Vi är nu inne på den tredje veckan och än har jag inte sett röken av något resultat. Är det verkligen rimligt? Rimligt att det ska ta längre tid att rätta en tentamen som tre personer skriver än vad det normalt sätt gör att rätta en tentamen som 20 personer har skrivit? Det kan bara inte stämma...
Då ställer jag mig samtidigt den parallella frågan angående vad dem egentligen gör om dagarna? Skolan började inte förrän den 30:e september så redan där hade dem 10 dagar på sig att rätta den... Det kan väl inte vara så himla svårt. Jag förstår väl också att dem också har andra grejer att göra än att bara rätta en tentamen men jag blir bara så sjukt frustrerad!
Man skulle kunna tro att jag har ätit fem stycken citroner idag för idag är jag verkligen sur och grinig..! Fy vad jag blir arg.......
Produkt, moment, korrelationskoefficient
Idag blev det inte mycket som kom ner på pappret under föreläsningen. Det är nu allt börjar bli invecklat antar jag!
Det är så mycket att hålla reda på, precis som rubriken säger... Bara ordet korrelationskoefficient är invecklat att uttala, tänk så att hålla reda på skillnaden mellan korrelationskoefficient och regressionskoefficient... Inte lätt det där! Man har fått läsa det ett par gånger bara för att kunna uttala det, sen ska innebörden av dem båda sätta sig också... Men nog ska det sätta sig allt! Det ska jag och hjärnan nog blir två om...!
Det är dessutom svårt det här med fritid också, för den är ju ohyggligt viktig när man pluggar. Man måste ge sig själv tid till att göra annat som man tycker är kul än att bara gräva ner sig i böckerna. För även om det är viktigt att läsa och repetera så är det faktiskt så att studietiden också ska vara rolig. Det är den man kommer minnas senare i livet när man ser tillbaka.
Man vet liksom inte riktigt när man har läst så pass mycket att man förtjänar en stunds fritid med något kul eller när man egentligen inte kan vara ledig för att man EGENTLIGEN måste läsa... Det är sjukt svårt det där!
Jag brukar köra på magkänslan. När min magkänslan säger att jag ska få vara ledig ett par timmar och bara vara en livsnjutare så gör jag de. När man känner att man börjar få skuldkänslor för att man har för mycket fritid så brukar jag råplugga.... Hittills har det fungerat så det borde inte vara så fel att köra på den.
Nu har jag varit en livsnjutare i ett par timmar så jag tror starkt att statistikboken ropar lite vagt från min väskan. Så jag ska se till att plocka upp den och läsa lite!
Ciao sålänge...
tisdag 7 september 2010
Skärpning
Mycket positivt finns det allt med Universiteten runt om i Sverige och i utlandet för den delen också. Dock vet jag inte hur universiteten i utlandet ser ut och fungerar så det tänker jag inte ägna mig åt alls. Att prata om universiteten i generella drag är nog inte heller så bra eftersom jag inte har någon erfarenhet av alla universitetet runt om i Sverige. Dock kan man nog dra några paralleller mellan dem...!
När jag började första klass, alltså grundskolan så visste alla vem alla var. Alla lärarna hade enorm koll på vem man var, vad man kunde, vad man inte kunde och hur pass mycket hjälp man behövde. Detta varade ända fram till gymnasiet.
I gymnasiet blev det lite svårare för lärarna att hålla koll på vem alla var i början. Men efter ett tag satt det. Alla som hade läs och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter fick alltid den där extra hjälpen vid sidan av. Det var aldrig något problem och läraren uppdagade ganska snabbt vem av eleverna som behövde extra hjälp.
På folkhögskolan var det likadant. Alla som behövde extra hjälp fick det. Lärarna tog sig för det mesta tid att hjälpa till även utöver lektionstid om det inte var så att det krockade med något annat viktigt så att läraren i sig inte hade tid just då. Men nog fick man hjälp allt. Om inte den ena dagen så i alla fall den andra.
Sen staplade man in i universitetsvärlden och ALLT förändrades. Vi var en klass på 350 personer under min första kurs och vilken människa kan egentligen komma ihåg 350 namn och ansikten på en gående gång? Dessutom så var det ju inte bara vår klass som hade undervisning med den föreläsaren den dagen, utan innan oss var det minst två lika stora klassen och efter oss tre klasser i samma storlek. Alltså hade föreläsaren ungefär sex stycken klasser av denna storlek att undervisa nästan dagligen. Det ger oss en siffra på 2100 namn och ansikten att memorera... Omöjligt! Då skulle dem inte kunna göra annat varje dag än att sitta och pussla ihop namn med ansikte...
Det finns dock en oerhört viktig pusselbit som fattas på vissa universitet...
Nackdelen med dessa enorma mängder elever under en och samma föreläsares vingar är dock att det oftast är dem behövande som blir osynliga. På grund-och gymnasienivå var detta inget problem men på universiteten är det ofta många som inte får den hjälper som dem behöver och har rätt till. Många med läs- och skrivsvårigheter eller bara koncentrationssvårigheter sitter fortfarande i dessa stökiga tentamenslokaler och skriver tillsammans med alla andra elever som tyvärr inte förstår att man ska vara tyst och lugn när man skriver en tentamen.
Därför tycker jag det är viktigt att universiteten börjar belysa dessa problem. Att ge information till dem som kanske egentligen behöver det men inte vågar ställa sig upp i en grupp och säga ifrån. Det är viktigt att sprida information angående vart dem kan och till vem dem kan vända sig om det är så att dem behöver det där lilla extra.
Det är lika viktigt för dem som för oss andra att klara av sina studier. Dem behöver bara lite hjälp på traven. Det är absolut inte dem det är fel på, det är universiteten som måste vakna och sträcka ut en hjälpande hand!
Skärpning säger jag...!
När vägarna korsas och pressen kommer...
Trycket som uppkommer när folk inser att samhällsplaneringsprogrammet har öppnat i Lund är helt sanslöst.
Hmm..
Har fått förfrågan ett X antal gånger nu om jag inte ska flytta ner till Malmö igen och fortsätta min utbildning där.. Trycket är ganska kraftigt från Malmöfolket.
"...Meh, varför inte flytta ner igen och plugga 3 mil hemifrån istället för att vara så sjuuuuuukt långt bort från allt och alla?"
" Har du funderat på hur det skulle vara om du flyttade ner igen och bodde hemma och pluggade, det tar ju trots allt bara 20 min med buss intill Lund och då skulle vi kunna umgås sååå mycket oftare"
" Men du kan ju kolla upp de i alla fall. Se om det går bara."
Ja, och en massa fler kommentarer från vänner och allt. Och ja, jag har funderat på hur det skulle vara och ja ekonomiskt sätt skulle det säkert löna sig men jag trivs bra här. Jag vill stanna här och jag vill läsa färdigt min utbildning här. Det är så det är... Jag har ända sedan jag satte min fot i Uppsala trivts något så fruktansvärt bra och jag trivs bra med att åka ner och hälsa på lite då och då. Det räcker för mig. Visst, jag saknar mina vänner och familj etc men tyvärr måste jag tänka på mig själv i denna situationen. Jag tror att jag kanske hade trivts dem första veckorna, men sen hade det bara blivit jobbigt och saknaden av Uppsala som uppkommer när jag har varit nere i Skåne i några veckor är enorm, så nej, jag kommer inte flytta ner igen!
Ganska jobbigt ibland när folk sätter press på en, speciellt när det är folk som står en nära hjärtat. Visst vill jag kunna umgås med dem oftare men för den sakens skull är jag inte beredd att ge upp allt som jag byggt upp här under ett år. Alla nya och alldeles underbara människor jag har träffat och staden i sig. Svårt att förklara för mina vänner också eftersom ingen har gjort något så drastiskt som jag, flyttat 70 mil hemifrån, till en helt ny stad där man inte känner en kotte. Dem flesta har flyttat till ett annat kvarter, bara över gatan eller till en annan stadsdel och kan fortfarande åka hem och äta middag med mamma när dem känner för det, men det kan inte jag!
Och hur mycket jag än värdesätter och älskar mina vänner och familj så är jag fortfarande inte beredd att ge upp det jag vill. För det gör jag, älskar mina vänner och min familj men någonstans måste man inse att det är dags att vandra sin egen väg och börja bygga sitt eget liv. Jag kommer alltid åka ner och hälsa på, det kommer inte förändras men jag har börjat vandra på min egen stig i livet och den stigen trivs jag underbart bra på...
Laspeyres fastbasindex...Ehh, vadå sa du?!?
* Smack* sa det också hade vi, sjuhundrafemtioelva studenter två helt oförstående formler framför oss andra hälften av föreläsning.
Ganska komiskt att följa studenternas kroppsmönster under en två timmars föreläsning för oftast så är alla pigga och glada och alla hänger med dem första 45 minuterna.
När dessa formler kom upp så såg man hur 75% av alla studenter bara la ner pennorna, himlade med ögonen och sjönk långsamt längre och längre ner på stolen.
"Index var ämnet idag alltså, och framför er så har ni två formler döpta efter personerna som kom på detta samband" ... Och det var ungefär när hon påbörjade sin andra mening som hälften av eleverna kände att det var dags att ge upp. Ibland gå allt bara så fort, det förklaras hit och förklaras dit och man gör allt för att hänga med.
11.25
11.28
11.32
Herregud, måste tiden gå så fruktansvärt långsamt? Varför går inte tiden lika snabbt som första delen då?!?
När hon insåg att 75% av eleverna inte längre hängde med så bytte hon helt bana och det var ganska genialt av henne att göra det. Det visar ändå på att man vill att eleverna ska förstå vad det är man pratar om.
Vissa föreläsare har tyvärr en tendens att bara sväva iväg utan att notera att 3/4 av eleverna sitter och halvsover. Men hon hade erfarenhet av att föreläsa, det märke man.
Ur tomma intet började hon baklänges istället och tog upp konsekvenserna av vad som händer om index och KPI ( konsumentprisindex) beräknas på fel sätt.
"...För ett antal år sedan så gjorde SCB en gigantisk felräkning som ställde till det ganska rejält, det visste ni inte va? Att det kan gå så illa om man inte håller koll på hur saker och ting ska beräknas?"
Man såg hur alla höjde på ögonbrynen och började lyssna igen!
"...Mm sa hon, SCB:s felräkningar har påverkat ekonomin. För bara ett par år sedan skulle dem räkna ut KPI på skopriser. Dessa uträkningarna blev ganska så felaktiga och allt detta gjorde att staten fick 600-700 miljoner kronor i ökade utgifter så nu kanske ni förstår varför det är så viktigt att ni lyssnar och försöker förstå. Vi tar en fem minuters frågestund sen drar vi igång igen."
Detta kallar jag för en riktig föreläsare som kan sin sak...!
måndag 6 september 2010
Bara sådär från ingenstans i studentens huvud...
"We loose the people we love
Because they are meant to love someone else
We lose them because they are destined to find somebody else
It is a simple fact that is sometimes hard to accept
Because we are too stubborn to let go of something
That doesn´t belong to us anymore"
Hittade detta någonstans ute i vår vilda internetvärld. Tänkte efter och det stämmer. Det är så sant. Människan har så svårt att släppa taget om det som inte är vårt längre. Vi har svårt för att acceptera tanken av att det som en gång tillhört oss och en gång var en del av oss inte längre är det.
Jag vet vad det innebär att släppa taget om saker och bara inse faktum att läget är som det är. Det är tufft men det är ett måste! Detta inlägg syftar inte bara till kärleken i en viss skepnad utan om kärlek till alla sina medmänniskor, familj och vänner!
"Lev varje dag som om den vore din sista" (så ska du se att resten ordnar sig...)
Det var faktiskt min kära mormor som sa dessa orden till mig idag när jag pratade med henne. Faktum är att även detta är stämmer! Hon är klok hon..
Vi kom in på en diskussion om ånger och allt man kan ångra här i livet, i detta fallet handlade det om min utbildning och vad som händer om jag senare ångrar mig och det kanske inte känns rätt. Det var då hon sa dessa orden, och det stämmer verkligen! Man ångrar bara det man inte har gjort här i livet, så är det!
Sen satte jag mig ner och tänkte efter och vad händer om morgondagen inte kommer...? Då skulle det finnas sjukt många saker som jag inte fått gjort idag som jag hade velat göra och sjukt många saker som jag hade velat säga till människor som jag inte har sagt...
Detta är väldigt filosofiska och djupa tankar, i know...
Det är jag i ett nötskal ibland men jag är fortfarande lika glad för att jag är jag ändå ;-)
If tomorrow never comes... (passar perfekt till detta inlägg och texten säger en hel del)
söndag 5 september 2010
*2-Face*
Hur kommer det sig att man under färden genom livet, gång på gång inser att dem man trodde stod en nära egentligen inte står en så nära alls?!?
Jag har aldrig förstått och kommer förmodligen aldrig förstå mig på detta 2-face fenomenet som alla pratar om.
När man umgås med människorna håller dem uppe en väldig fasad av vänlighet, ärlighet, omtänksamhet och gott humör. När man sedan vänder ryggen till så ändras allt. Då snackas det hit, det snackas dit och man vet varken ut eller in längre.
Vem kan man egentligen lita på?!?
Jag menar det kan väl ändå inte vara så svårt att hålla en hemlighet?!? Vad är det svåra i det?!? Det har jag ALDRIG förstått och kommer aldrig förstå det heller... Blir bara så sjukt besviken på människor som beter sig så.
Jag har dock uppdagat på senare tid att allt handlar om uppmärksamhet. Det är uppmärksamheten dem är ute efter och på något sätt känner dem nog att dem får den genom att sprida allt man säger vidare.
Jag har alltid varit en rak och ärlig människa. Jag säger precis vad jag tycker, tänker och säger aldrig något som jag senare inte kan stå upp för! Ärlighet har alltid varit och kommer alltid att vara den viktigaste biten i mitt liv för med den kommer ett helt paket av andra saker.
Problemet med att sprida grejer vidare är inte att jag är rädd att det ska komma fram för som sagt jag står för vad jag tycker och tänker, annars hade jag inte sagt det till att börja med. Problemet är snarare att det blir så himla förstorat. Det läggs till ord hit och dit, meningar här och där och när cirkeln sedan är sluten och allt kommer tillbaka till mig så har det plötsligt förvandlats till något enormt, förvrängt och bara skumt påstående! Något som jag absolut inte sagt eller gjort har helt plötsligt kommit upp ur tomma intet.
Så fruktansvärt frustrerande.
Jag är inte heller den som står och försöker förklara mig när människor bara står och skriker en i ansiktet för något man inte sagt eller gjort. Klarar inte av när människor inte kan hålla en normal samtalston så att man kan lösa problemet. Istället ska dem skrika och gala och inte blir det väl bättre för det heller?!?
Sedan har vi dem människorna som står och ljuger en rakt upp i ansiktet.
Usch säger jag bara!
Nej, jag har varit med om allt detta alldeles för många gånger i mitt liv för att överhuvudtaget ta någon skit från någon längre. Ljuger folk för mig, då bryter jag! Nu pratar jag inte nödlögner eller vita lögner eller så, utan riktiga lögner.
Hade det varit för två år sedan, då hade jag tagit allt detta och försökt lösa det, blivit ledsen, gråtit några tårar och sen hade det varit bra. Min tillit till människan hade varit densamma och det hade bara blivit en ond cirkel, men INTE idag! Det händer bara inte.
Jag har helt enkelt slutat lägga ner min tid och energi på det!
För kan man inte vara rakt och ärlig så är man varken värd min vänskap, min tid eller min energi. Istället för att umgås med människor som knycker all min energi och får mig att må dåligt väljer jag att umgås med människor som ger mig positiv energi och får mig att må bra!
Trust & Respect; So har to gain, so easy to lose...
Söndag i ett nötskal - what to do, what to do?!?
Söndag brukar av någon anledning vara en dag där man bara går runt och plockar hemma, städar, fixar och donar! Finns inget direkt att göra en söndag.
Det liksom slår en i ansiktet lite mjuk att imorgon är det måndag och början på en ny vecka. Dessutom är det alltid måndagarna som är så himla sega av någon konstig anledning. Jag är alltid trött eller totalt slut i huvudet varje måndag. Även om jag inte har varit ute och partajat och skakat loss denna helgen så vet jag om att jag kommer vara helt slut imorgon bitti när klockan ringer.
Resten av veckan brukar gå snabbt. Speciellt när man kommer till onsdag, då flyger tiden förbi och sen är det fredag och helg igen.
Idag blir det nog bara läsning för min del. Plugg, plugg och åter plugg. Ska försöka ta mig genom 4 kapitel i vår statistikbok idag. Mina böcker kom så himla sent denna terminen så vi hann dra på ganska så bra innan jag fick dem. Ligger lite back med läsning och så men huvudsaken är att jag förstår det hon kommer fram till på föreläsningarna.
Nej, nu blir det sen frukost och sen blir det plugg.
Ciao sålänge!
lördag 4 september 2010
Femhundrasjutioelva sidor & alla dessa eviga övningsuppgifter; Hur hade dem tänkt att det skulle fastna lixom?!?
Jaha, det här med studieteknik då?!?
Det har alltid fascinerat mig att all denna fakta och dessa eviga övningsuppgifter verkligen kan fastna i vår, inte allt för stora hjärna. Dessutom bearbetar våra hjärnhalvor olika saker. Jag tycker det är oerhört fascinerande att vi har en sådan liten hjärna men att det finns plats för så mycket...
Jag har alltid undrat om det bara gick utför efter grundskolan! Jag menar jag misslyckades aldrig på något prov. Jag klarade alla och allt var så enkelt. Helt plötsligt kom man till gymnasiet och allt gick bara utför. Man kuggade på prov och allt var hopplöst. Man tänkte tillbaka och tänkte "vad hände". Jag som aldrig misslyckades med mina matematikprov i grundskolan? Jag som alltid klarade mina Kemi & Fysikprov? Kan jag verkligen kugga på detta nu?
Ja, tydligen... Men hur? Hur gick det till?
Studietekniken blir en helt annan. Studietekniken blir lite mer avancerad och det behövs fler pusselbitar. Det pussel som man hade i grundskolan blir större på gymnasiet och gigantiskt på universitetet.
Grundprincipen är dock alltid den samma. Repetition, repetition och återigen repetition!!! Det är så hjärnan fungerar.
När jag började på universitetet för ett år sedan så visste jag inte hur jag skulle bära mig åt. Jag kände mig vilsen i alla 600 sidiga böcker jag skulle läsa, som dessutom var på engelska, med ekonomiska termer. Det skrämde mig något så fruktansvärt varje gång jag öppnade boken och inte förstod vad dem pratade om. Det var så fruktansvärt uttröttande att sitta och slå upp vartenda ord, hela tiden. Det tog också en evighet att ta sig genom en sida! Men hallå tänkte jag. Jag ska har ju läst engelska C, ska det vara såhär?!? Jag förstod ingenting. Inte förrän jag kom på att det inte var en bra studieteknik att slå upp vartenda ord. Det var fel och gav mig ingenting. Jag kom ändå inte ihåg alla dessa hundratals ord som jag hade slagit upp. Visst, man kanske hade kunnat pränta in dem i huvudet så småningom men så mycket tid fanns det inte så jag hade tid med en extra börda. Tiden är knapp på universitetet. Man har inte tid med en massa extra arbete. Jag fick helt enkelt lära mig den hårda vägen att strunta i att slå upp orden och bara läsa på, försöka förstå utifrån det stora hela. Att inte haka upp mig på små ord öppnade helt nya dörrar för mig. När jag valde att bara läsa på så förstod man till slut hela sambandet. Inte dem små orden men det var strunt samma då!
Min poäng här är att alla har olika studietekniker. Ingen människa fungerar som en annan och det är verkligen tur att vi är olika individer. Tänk vad världen hade varit tråkig annars!
Jag har dock några tips som jag själv har snappat upp under tidens gång, för det tar tid att komma in i det hela. Det händer inte över en dag och man kommer misslyckas under tiden men det viktiga är att man kommer på fötter igen och intalar sig själv att man kan klara det, att man är duktig och att man kommer att fixa det. Där har vi just det som har hjälpt mig något fruktansvärt; Jag kan, jag vill och jag kommer att klara det. Inställningen helt enkelt! Den är extremt viktig och jag har märkt att så fort min inställning är positiv så går det bra!
Repetition är också ohyggligt viktigt. Att repetera det man läst gång på gång gör att det sitter bättre och bättre för varje gång.
Jag har väldigt många böcker som handlar om studieteknik, från grundskolan till universitet. Böckerna skiljer sig lite beroende på vilken nivå man läser på men ett faktum är att jag hittills inte hittat en enda bok där repetition inte dyker upp. Det är alltså ett viktigt moment.
Det finns även moment som dem tar upp i böckerna som inte fungerar på mig. Tillexempel kan jag nämna att det här med snabbläsning vs effektiv läsning inte fungerar för mig. Att först läsa snabbt och sen effektivt och grundligt, det hjälper mig helt enkelt inte.
Där kommer vi till det här med att alla är vi olika. Man måste finna sin egen studieteknik. Man behöver inte heller vara orolig för att man inte ska göra det för förr eller senare gör man det. Jag har funnit min vilket jag i början absolut inte trodde att jag skulle göra!
Det är under sömnen som all lagring sker! Detta är ett påstående som tas upp i de flesta böckerna. Jo tack säger jag. Det har jag märkt. Jag har märkt att om jag spelar in alla föreläsningar och ovanpå detta spelar in mig själv när jag läser högt ur boken så hjälper detta till väldigt mycket när det gäller att memorera.
En vecka innan min tentamen brukar jag dessutom knappt läsa själv utan bara lyssna på det jag spelat in. Det jag inte förstår brukar jag lyssna på innan jag somnar och ibland somnar jag under tiden jag lyssnar. Allt sitter bara på ett helt annat sätt sedan har jag märkt!
Denna metoden fungerar nog inte för alla heller men min poäng är att ALLA kommer på vilken teknik som fungerar i slutändan. Repetition är viktigt & jag tror att det är viktigt att skifta mellan att läsa och lyssna också. Det sätter sig bättre.
Glöm inte pauserna bara. Läs effektivt i 45 min och ta 15 min paus där du gör något du gillar. Det är trots allt under de 45 minuterna som hjärnan lär sig bäst. Du kanske tror att du kan lära dig under en effektiv två timmars period och det kanske känns så men jag kan lova att det inte är det bästa!
Pauserna är viktiga...
Smile, and the world will smile right back at you...!
Om ett ämne inte blir som du förväntat...
Samhällsplanerare i framtiden, det ska tydligen vara jag då? Ja, så är det förmodligen och på universitet har man alltid 90 obligatoriska hp (högskolepoäng) som man måste ta sig genom för att senare kunna välja och vraka och bara läsa allt man tycker är kul. Dessa obligatoriska kurserna är redan utvalda av universitetens studievägledare, lektorer och professorer. Det är inget man kan göra något åt. Faktum är det att det ALLTID, oavsett vilket program man väljer att läsa, kommer att komma ett fåtal kurser som är mindre intressanta än man från början förväntade sig. Dem kanske rent av är tvärtråkiga, inte alls som du förväntade dig eller helt enkelt bara inte passar din smak.
Hittills har jag läst två obligatoriska kurser. Planering, befolkning & politik och Hållbar utveckling. Nu läser jag två kurser parallellt med varandra; Statistik för samhällsplanerare & GIS (geografiska informationssystem).
För att gå tillbaka till termin 1; Mina förväntningar på planering, befolkning & politk var inte alls speciellt höga. Det lät bara invecklat och det lät mer eller mindre som att dem hade bakat ihop tre stycken ohyggligt stora ämnen till ett. Tyckte bara inte att det lät bra helt enkelt.
Mina förväntningar på Hållbar utveckling var skyhöga. Det lät så himla intressant när man läste om kursens upplägg osv.
För att dra en slutsats så var kursen planering, befolkning & politik nog den roligare biten även om det var stora ämnen som vi var tvungna att handskas med. Det var väldigt stora frågor med väldigt diffusa svar. Lika stora frågor som dagens politiker fortfarande idag försöker lösa. Därför var det väldigt bra för vi hade ingen direkt press på oss att "svara rätt" utan det var mer ens egen syn på det hela som räknades och att man visade att man försökte.
Hållbar utveckling!!! Där krossades mina förväntningar på mindre än en vecka. Upplägget var väldigt dåligt gjort och seminarierna var värdelösa. Det gav mig inget mer än att läsa frågorna inför tentamen, gå dit och skriva och få mitt godkänt! Detta är väldigt tråkigt för ett upplägg på en kurs är mycket viktigt. Blir upplägget fel så kan elevernas syn på kursen ändras till det sämre. Även om det kanske hade varit en sjukt bra kurs om fallet hade varit annorlunda.
Nu läser jag som sagt statistik. För att komma till min poäng så är matematik absolut INTE min grej. Men jag har inget val för det är detta jag vill bli. Däremot har vi GIS som jag tycker verkar riktigt roligt! Så det är detta jag strävar för under terminens gång. GIS-kursen.
Även om ett ämne är tråkigt i dina ögon eller inte blir som du förväntat dig så tror jag att det handlar om DIN inställning till VAD du kan göra för att det ska bli en smula roligare. Ibland måste man bara se bortom allt det tråkiga och så fort man inser att man faktiskt förstår vad en föreläsare pratar om och vad hon/han vill komma fram till så blir det automatiskt intressant. Kanske inte roligt, men man får en bättre känsla kring ämnet. För det är faktiskt så att så fort en elev/student inte förstår, då ger man upp och då tycker man att det är mindre intressant/roligt.
För att ta ett exempel. Matematik har som sagt aldrig varit min starka sida men ändå har jag läst från matte A till matte D på folkhögskolan. Inte för att jag tyckte det var superkul utan just för att jag la ner extra energi på att försöka förstå och så fort jag knäckte nöten och det gick upp för mig att jag äntligen förstod sambandet, då blev det intressant! Då blev det som en sporre att fortsätta försöka förstå.
Likaså fungerar jag med min nuvarande statistik kurs. Jag kommer lägga ner extra energi på att försöka förstå och jag har uppdagat att det faktiskt finns ett väldigt stort samband mellan intresset för ämnet och hur mycket man förstår.
Detta är en viktig poäng till att som pluggar där ute! Lägg ner extra energi på det ämnet som inte tilltalar er så mycket. Jag vet att det är svårt! Jag har pluggat i 15 år och det har tagit mig 12 år att inse detta samband.
Jag kan dock garantera att om den lilla extra energin läggs ner så att man ser samband och förstår så kommer intresset öka.
Första gången jag knäckte nöten var som ett "WOW-ögonblick" för mig. Då känner man verkligen att man kan bara man vill. Man reaktion var däremot: " Jag är alltså inte så dum som jag trodde" och DEN känslan gjorde en så sjukt glad...
Ge inte upp i första taget, det kommer ta tid!
Keep fighting & Keep smiling
fredag 3 september 2010
Det här med skola, universitet och att plugga vidare...
Jag har alltid varit den enda i min familj som valt att plugga vidare. Jag har haft väldiga motgångar under tidens gång. Sjukdom som gjorde att jag inte kunde fullfölja gymnasieutbildningen och fick därför läsa upp mina betyg på Hvilans Folkhögskola i Åkarp. Detta var nog mitt livs bästa beslut för den skolan är bara så underbar! Folket, eleverna och lärarna - Ett himla samband! Lärarna pushar en till att komma igen om man hamnar efter osv och det är nog därför jag står där jag gör idag och det är jag mycket stolt över!
Men finns motivationen egentligen där? Motivationen till att plugga vidare och ta det ett steg längre och läsa på universitetet och allt?
Det fanns det inte för mig. Jag har i princip pluggat hela mitt liv. Från det att jag var sju år gammal tills idag när jag står och är 22 år gammal. Det är 15 år i skolan. Då är man förmodligen ganska trött på allt vad böcker, kurslitteratur, prov och tentor heter. Man känner inte för att läsa längre utan vill ut på arbetsmarknaden ett tag kanske, för att tjäna lite mer i månaden och kunna spendera lite mer i månaden. Sedan efter ett par år kanske man vill plugga vidare igen, när man har tröttnat på att jobba.
Den tekniken funkar inte på mig kan jag säga! För jag vet att gör jag mig tillgänglig på arbetsmarknaden så kommer jag ALDRIG att gå tillbaka till plugget. Jag kommer helt enkelt känna att jag tjänar så pass mycket mer/månad att jag hellre jobbar än pluggar. Samtidigt så kommer jag ju tjäna ännu mer när jag är klar med min utbildning och får jobb. Därav stannar jag kvar där jag är idag och pluggar istället för att jobba.
Men hur vet man egentligen vad man vill bli då när man står där med ett slutbetyg i handen och det snart är dags att söka till universitetet?
Ja, det är nog mindre än hälften som vet det. Jag trodde att jag visste, ända fram till mitt slutår på Hvilan. Då vände allt totalt och det var inte en liten vändning heller!
Ända sedan jag var 10 år gammal har jag velat bli veterinär. Det har varit min dröm och det som hela tiden pushat mig genom åren. Det är det jag tror är så himla bra, att ha ett mål som hjälper en på vägen. Om det sedan blir så eller inte är mindre viktigt men jag kan tänka mig att det är svårare att de ljuset på vägen om målet är suddigt eller inte syns alls! Dock kom det bara en dag när jag kände att nej, veterinär är inget för mig. Jag älskar djur och allt men jag vill inte jobba med det. Kanske kommer jag i framtiden hjälpa till att ta hand om djur som behöver hjälp osv, men att ha det som mitt yrke var helt plötsligt inget som längre lockade. Då stod jag också där, utan ett klart mål. Jag visste inte längre vad jag ville bli och det var frustrerande.
Det jag vill komma fram till här är att jag tycker att det är oerhört viktigt att ha ett klart mål, även om det inte senare blir så. Ha ett mål och om detta målet skulle fallera under tidens gång att man tar sig tid och verkligen läser igenom alla utbildningar som man kan tänkas gå. Ett annat bra tips är att göra tester som finns på bland annat arbetsförmedlingens hemsida om vilka yrken som kan tänkas passa en. Det var så jag fick upp ögonen för samhällsplanering i den vackra och oerhört trivsamma staden Uppsala.
Nu tackar jag för mig...
Keep smiling =)
torsdag 2 september 2010
Minitab och absolut inget tekniksnille...
Oj vad nära det var till en försovning imorse. Det hade varit dåligt eftersom det var obligatoriskt idag. Hade inte klockan bara ringt i just den sekunden jag slöt ögonen igen så hade jag förmodligen missat vår övning på kursen idag.
Jag läser både statistik för samhällsplanerare och GIS (Geografiska informationssystem) parallellt med varandra denna terminen. Under terminens gång på statistikkursen kommer vi att använda oss av ett statistiskt dataprogram som heter MiniTab. Sjukt komplicerat dataprogram och väldigt svårt i början men med lite övning tror jag nog det ska kunna lossna.
Dem brukar ju säga att med övning kommer färdighet...
Det är tydligen i MiniTab som vi kommer göra alla våra laborationer och dem är många så bara man får göra det ett par gånger så tror jag starkt på att det blir bra. Manualen för detta program är dock lite svår att tolka men jag är ju inget tekniksnille och är oftast den som ställer mig väldigt frågandes när man jobbar med sådana program. Det blir ungefär som; Huh?!? Jaha, men sen då?!?
Men det är jag i ett nötskal...
onsdag 1 september 2010
Dunderförkylningsmorgon & ingen nattsömn...
Vaknade imorse och var totalt utslagen fast jag sovit 10 timmar. Värsta förkylningen som jag inte har en aning om vart den kom ifrån... Ganska irriterande sånt där när man precis börjat komma igång med skolan och allt!
Men nej, det blev ingen föreläsning för min del idag inte. Jag vitaminboostade mig själv istället och sov mig genom 2/3 av dagen. Det brukar hjälpa och det gjorde det minsann denna gången också. Men eftersom jag nu sovit mig genom halva dagen så är det inte speciellt troligt att jag kommer få någon vidare bra sömn inatt, då man egentligen ska sova. Vet inte riktigt hur jag tänkte då, när jag sov hela dagen. Förmodligen tänkte jag inte alls men det brukar man väl inte göra när man mår som man gör, eller?!?
Ja ja, jag får väl ta natten som den kommer antar jag, somna när jag somnar och vara trött hela dagen imorgon istället för att då lägga mig tidigt och ställa om till de vanliga rutinerna. Det är så typiskt för studenter att vända på dygnet och inte tänka i rätt banor. För även om det bara är en dag det handlar om så tycker jag att det är sjukt svårt att "ställa om".
Nu blir det nog en liten stunds läsning innan jag hoppar i säng...
Wish me luck...!!!
Gaahh, jag blir så frustrerat arg på sånt...!!!
Nyhetskanalen.se/uppsala lokalt
Jag blir bara så arg när jag ser att sådana nedskärningar ens får lov att förekomma. Det är fruktansvärt dåligt tycker jag.
Det enda lilla dem har, och ändå ska dem ta bort det..!!
Dem borde skämmas helt enkelt...
Skeptisk, Jag?!?
På senare tid har jag fått höra att folk tycker att jag allt mer har blivit väldigt skeptisk till saker och ting. Jag ställer mig väldigt frågande till detta påstående om jag ska vara uppriktig. Samtidigt kan det mycket väl vara så att folk numera tolkar min inställning som sådan men jag ser dock inte detta som ett stort problem.
Jag har funderat, det har jag och det kan mycket väl tänkas vara så. Dock finns det en anledning till detta i så fall för jag har nog på senare tid uppdagat att det är bättre för min egen skull att vara skeptisk tills det att jag sett svart på vitt vad som kommer ur en viss situation eller en viss sak.
Förr var jag alltid väldigt väldigt optimistisk, väldigt positivt dragen och ville se allt till det bästa men jag har nog sett allt för många nederlag på den fronten för att kunna upprätthålla min allt för positiva inställning och min optimism till saker. Detta säger dock inte att jag på något sätt går och rullar i negativa banor, för det gör jag verkligen inte. Man brukar ju säga "tänk positivt så blir det bra", "Tänk negativt så blir det sämre" så negativt tänker jag absolut inte.
Dessutom så tror jag att skeptisk vore fel ord att använda. Vet inte riktigt vad för ord som kan tänkas användas istället för detta lite negativt laddade ord. Jag tror mer att det handlar om att jag inte "laddar för mycket" positiv energi kring en fråga förrän jag sett resultat och att jag är mer passiv till en början. Detta just för att jag vet att människor ibland pratar och säger alldeles för mycket. Dem lovar guld och gröna skogar innan dem ens vet vad dem pratar om själv. Eftersom jag dessutom mår bättre av att ställa mig passiv till jag ser vad resultatet blir så tycker jag inte min inställning är något mer märkvärdigt än att det är så jag är!
...Sen får folk kalla det för precis vad dem vill.
Valet 2010
Okej, så vem ska man lägga sin röst på då?!?
Det är alltid lika förvirrande varje gång man står inför ett nytt val till riksdagen. Politikerna säger så mycket och lovar så mycket men frågan är nästan vad det verkligen är som kommer bli själva förändringen om man röstar på just DET partiet.
Jag tycker även att partierna börjar likna varandra mer och mer för varje valår. Dem smälter mer samman än går skilda vägar.
Alliansen eller en röd-grön regering, det är frågan...
Då var det dags igen alltså...
Såja, nu är jag tillbaka i min lilla blogghörna...!
Det känns faktiskt tråkigt att jag verkligen inte haft tid eller ork att blogga på sista tiden och imorse när jag vaknade så kände jag bara att "Nä, nu är det dags att ta upp det där igen".
För inte så länge sedan skapade jag en ny blogg som jag kallade för "Min kamp mot rökningen" som tyvärr är nedlagd nu. Jag hade en lite tuff period nydligen som gjorde att det inte gick riktigt som jag ville att det skulle gå med den biten. Nu vet jag dock att jag kan om jag vill så inom snar framtid kanske den kommer upp igen, vem vet!
Denna gången är jag här för att försöka stanna och inte göra ett avbrott (iaf inte så långt) i mitt bloggande.
Känns skönt att vara tillbaka!
Pussen...
måndag 15 mars 2010
Intervju - studentconsulting
Var med på en intervju med studentconsulting.
Den blev publicerad i Uppsalas Nya Tidning, och här är länken:
fredag 26 februari 2010
Tråkigt!
Det är väldigt frustrerande att ha vänner som inte förstår. Vänner som inte kan acceptera & vänner som bara få som dem vill. Men frågan är, är dem egentligen ens vänner då?
Jag har haft många gräl men några av mina vänner sedan jag flyttade upp till Uppsala. Folk förstår inte att jag inte kan höra av mig lika ofta som jag gjorde när jag bodde hemma. Folk förstår inte att jag har ett liv där uppe och att jag måste få leva det också.
Det är tragiskt när man känner sig tvungen att bryta vänskapen med någon man känt i ett X antal år. Det känns, gör ont inombords, man mår dåligt och tänker bara på de hela tiden. Men samtidigt klarar jag inte av att ha vänner som inte förstår, som inte kan acceptera läget som det är.
Jag hör av mig till folk när jag är nere på besök, det gör jag verkligen men det känns som att vissa av dem vill att jag ska ringa varje dag, prata i timmar och inte göra något annat. Men det fungerar inte så. Jag har nya vänner där uppe. Bara för den saken skull glömmer jag absolut inte mina vänner här nere. Det fungerar bara inte att i samma utsträckning hålla kontakten. Om dem sedan blir sura för att jag inte kan ringa varje dag och uppdatera om vad som händer så känner jag att då kan jag inte göra så mycket mer. För om jag umgås med mina vänner där uppe ser det ju inte väldigt snyggt ut att sitta och prata i telefon hela tiden. Det kallar jag för ensidigt sällskap. Jag är social av mig och jag tycker om när saker och ting händer runt omkring. Jag vill gärna vara med när det händer saker och då kan man inte prata i telefon hela tiden eller sitta på MSN eller skype bara för att DEM vill...
Jag vet inte längre vad jag ska göra för att det inte i slutet ska leda till att vänskapen tar slut. Jag känner att folk kräver för mycket av mig. Dem vill för mycket och jag kan inte stå upp till allt dem vill. Jag måste ta hand om mitt liv också. Utan att känna att jag behöver vara andra till lags.
Det fungerar inte bara!
torsdag 25 februari 2010
Hmm...
Inte kan man åka med SJ, för tåget bara strular hela tiden. Skulle man välja att åka med SJ så kan det innebära att man från Malmö till Uppsala måste spendera en hel dag på tåget bara för att framkomligheten är sämre under vintern.
Varför gör man ingenting åt detta?
Hörde på nyheterna att där var en snubbe som hade uppfunnit något slags gummi som man kunde använda för att växlarna inte skulle gå i lås... Men detta ignorerade SJ för några år sedan. Nu skulle dem behövt den där lilla uppfinningen. Nu hade det inte varit så dumt.
Det är många resenärer som är frustrerade på SJ idag. Många tåg som är inställda, många som aldrig avgår och många som inte kan ta sig från A till B.
Egentligen behöver det inte vara så. Jag kan inte den exakta lösningen på hela problemet men det känns lite som att man inte gör allt man kan för att ställa saker och ting till rätta. Jag tänker mest på alla dem företagare som behöver vara på en plats vid en speciell tidpunkt och ofta är det så att företaget i sig har ett avtal med SJ.
Där var en debatt på tv senast igår där man tog problemet med SJ. Där var någon som sa att ett årskort hos SJ kostar 40.000! J*vlar vad mycket säger jag för den dåliga servicen! Det hade jag inte gett, absolut inte den summan.
Eftersom att jag läser i Uppsala men har familj och vänner nere i Malmö så åker jag hem ganska ofta. Jag tar dock hellre flyget. Det är smidigare, kostar ungefär lika mycket för mig som är ungdom/student och tidsmässigt skiljer det 4 timmar. Så jag personligen föredrar flyg. Nu håller ju SAS på skära ner på antalet flygningar så nu börjar det uppstå ett problem där också!
Jag kan aldrig säga hur länge jag kan stanna när jag är nere utan jag måste anpassa mig efter när dem har flygningar och hela tiden vara på min vakt så att ingenting förändras. Jag skulle åkt hem nu på söndag men kommer förmodligen att få stanna till på måndag för att dem ställt in dem flygturer som fanns på söndagen.
Jag kan i och för sig ta tåg, men jag vägrar! Jag vägrar sitta på ett tåg i 6 timmar, betala 200 kr extra (jag betalar 460 för flyg) och kanske inte komma fram i tid.
Jag tycker bara att det här med SJ är lite av en katastrof. Jag läser ju på planeringsprogrammet och det är en del av det jag intresserar mig för. Detta är ett trafikproblem som är stort. Något måste göras för jag menar om jag väljer att åka med SJ så får jag ersättning om jag inte påbörjar resan. Väljer jag däremot att påbörja resan har jag ingen rätt till ersättning. Ingen alls faktiskt! Det ska vara om jag väljer att avbryta resan men vem gör de egentligen när det måste från A till B. Jag tycker det är lite dåligt att man inte får någon ersättning om resan beräknas till 5 timmar och man kanske inte kommer fram förrän efter 9 timmar, som sist jag åkte, då kom vi inte fram till Stockholm förrän efter 9 timmar så resan totalt tog mig 10 timmar och 30 minuter. Det var inte rimligt! Inte för de priset man får ge och verkligen inte för den servicen man får. Den är inte heller av högsta kvalité om jag får säga det själv!
Nää SJ, förbättringar säger jag bara! Ganska mycket förbättringar...
måndag 22 februari 2010
Seminarium
Idag hade vi seminarium. Det gick väl inget vidare bra. Jag var inte så himla aktiv, men det har sin förklaring. Jag mådde inget bra imorse alls när jag gick upp. Är inne i min månadsperiod som inte alls vill ge med sig denna månaden. Men jag var där i alla fall och närvarade vilket jag tycker var ett stort plus. Att jag åtminstone tog mig dit. Sen om det gav ett bra resultat eller inte vet jag inte, men jag kunde inte gjort det bättre om jag hade legat hemma. Det är så jag ser på saken!
Seminariet inleddes i alla fall med frågan;
“Riksdagen är folkets främsta företrädare” står det i RF. Med hur representativa är egentligen riksdagsledamöterna, åsiktsmässigt och socialt? Hur betydelsefullt är det, demokratiskt sett, att det råder en stark representativitet ur dessa båda aspekter? Vilket är viktigast: åsiktsmässig eller social representativitet (som klass eller kön)?
Jag tycker personligen att det är oerhört viktigt att ta med båda aspekterna. Åsikten är helt klart den som man som individ går på när det kommer till politikernas uttalande. Sedan tycker inte jag att det spelar någon roll om det är en yngre kvinna, yngre man, medelålders kvinna eller man eller om personen är 60+ för det är fortfarande politikerns åsikt och politikerns sätt att se på saker och ting som avgör om jag lägger min röst på honom eller henne. Samtidigt tycker jag att det även är väldigt viktigt att få in en variation i riksdagen. En blandning av både yngre och äldre då en äldre man ser annorlunda på samhället än vad kanske en yngre kvinna gör. Då är det viktigt att man har stor variation så att man kan få in de olika aspekterna i en och samma grupp.
Sedan hade vi frågan om den svenska författningen är en bra författning. Frågan löd exakt;
Är den svenska författningen en bra författning? Diskutera följande förslag på förändringar. Vilka andra förändringar kan man tänka sig:
- Beslutande folkomröstningar; ja eller nej?
Jag tycker definitivt inte att vi ska införa beslutande folkomröstning för det kan, någonstans på vägen leda ner i diket. Om en stor fråga tas upp så kan detta innebära att folket inte är insatta i frågan lika väl som våra politiker är. Att man röstar för något som man kanske inte riktigt vet vad det innebär.
Jag tycker vi ska behålla vår rådgivande folkomröstning då denna mer blir som en hjälp för politikerna som kanske inte alltid håller koll på vart folket står. Hade vi inte haft beslutande folkomröstning så tror jag att vi idag hade haft en annan valuta. Jag vill i alla fall ha kvar den svenska kronan.
Men, privatisering då? är det bra eller dåligt?
Jaa, själv tycker jag att denna kan vara lite klurig att besvara. När det kommer till att se skillnad mellan privatägda och kommunalt ägda skolor kan jag helt klart se en positiv grej med det privata. Man ser skillnad på förhållandet mellan lärare och elev, på miljön och kamratskapen. Lärarna på en kommunalt ägd skola har inte lika mycket tid för varje enskild individ. Sen kan kan nämna vården som ett annat alternativ. Ska den privatiseras helt eller inte?
Något mellanting mellan privat och kommunalt hade varit suveränt. Att man anpassar varje sektor till vad som är bäst för den. Sedan om det fungerar eller inte, det är en annan femma. Men bra hade det varit. Ett mellanting alltså!
Det var dagens seminarium.
Nu kallar sängen, och på onsdag kommer jag hem till skåne! :D Finally....
Godnatt på Er...
Puss&kram
måndag 15 februari 2010
Gud så Jobbigt....
JAG HAR HEMLÄNGTAN!
Och bara att veta att jag inte kan åka hem på ett tag gör mig ledsen...
Usch och fy... Jobbigt...
lördag 13 februari 2010
Underbar helg, bra slut på veckan, bra början på den nya!
Gud vad jag har mått bra denna helgen!
Jag och pojkvännen åkte iväg på SPA i fredags i Sätra Brunn. Det var så underbart mysigt och avkopplande. Ingen av oss hade tidigare varit på spa, men någon gång ska ju vara den första!
Jag åkte ut till honom i Alunda i torsdags kväll och vi åkte till Sätra brunn så att vi var där klockan elva. Mysig varmbassäng där vi bara kunde koppla av, men levande ljus och lugn musik i bakgrunden. Klockan ett hade vi båda bokat in oss på en Aromamassage som var helt underbar! Det var bara mjuka tag, inget hårdhänt knådande och det var inte det vi var ute efter heller. Därefter åt vi en nyttig lunch på en alldeles mysig och stämningsfull restaurang. Bara själva Sätra brunn där anläggningen låg var hur mysig som helst. Det liknade en liten by med en massa närliggande trä och stenhus från 1600 kanske. Man kunde promenara igenom denna lilla "by" och bara titta på dem olika husen och bara miljön fick en att må bra. Man gick förbi en konsthantverkshandel där det faktiskt fanns en affär. Sedan kunde man gå förbi ett hus med en skylt "apotek" och bara denna miljön var mysig. Där låg ju inget apotek fortfarande men det var mysigt att dem inte hade plockat ner skylten.
Det var helt underbar!
Senare på kvällen när vi skulle hem åkte vi förbi pojkvännens kompis och käkade middag och idag har vi bara varit hela dagen, pysslat lite i hans hus och bara tagit det lugnt. Mys!!!!
Nu är jag tillbaka i studentområdet flogsta igen =), haha, inte lika mysigt som hus men det duger sålänge :P haha...
Godnatt på Er sålänge!
Puss&Kram
tisdag 9 februari 2010
Matvanor
På sista tiden har det varit väldigt stressigt. Det har varit oregelbundna tider, ingen direkt ordning på morgonen utan stressen har tagit över. Det har inte funnits någon tid till lunch och middagen har inte varit välplanerad då jag känt att tiden inte räckt till.
Kort sagt kan man väl säga att jag på sista veckorna inte har haft några stabila matvanor, vilket jag behöver för att fungera. Jag har alltså bestämt mig för att så snabbt jag bara kan hålla mig till mina mål per dag och inte slarva för energinivån blir låg och det är en början till en ond cirkel.
Imorse började jag med en frukost som bestod av en macka, en skål med müsli & fil samt ett äpple. Det kändes bra i magen och jag var inte lika trött på föreläsningen. När jag kom hem åt jag resterna av min otroligt goda köttfärssås samt en stor skål med sallad. Förmodligen kommer det bli kyckling, klyftpotatis och sallad till middag, men det kan ändras.
Förhoppningsvis kan jag hålla mig till dessa stabila matvanor framöver. Det är bara så fruktansvärt lätt att maten hamnar åt sidan när man är stressad och ska hinna med så mycket på en och samma gång.
Mår magen bra, då mår jag bra!
Ny design!
Kände att jag bara var tvungen att byta design här på min blogg till en livligare och färggladare design. Tyckte denna passade så bra =)
Jag lever ju i en liten bubbla just nu, så därför tyckte jag att en liten bubblig blogg passade bra. Sen får vi se om jag trivs med den i längden...
Godnatt gott folk!
Genusperspektiv på samhällsplanering
Dagens föreläsning handlade om Genusperspektiv på samhällsplanering. Kort sagt vilka roller som de olika könen har i samhället. Hur vi i olika situationer som man eller kvinna reagerar och agerar.
På 50-talet planerade man köket helt enligt kvinnans behov. Man mätte och byggde köket efter hur kvinnan rörde sig. Man ville helt enkelt minska antalet steg som kvinnan behövde ta per dag.
Fortfarande än idag kan jag känna att dessa "kvinnliga" sysslor finns kvar. De kanske inte finns kvar i lika stor utsträckning och det kanske inte talas om det lika mycket men någonstans i det undermedvetna tror jag att de fortfarande finns kvar, mer eller mindre.
Exempel på olika "könade" planeringsfrågor kan ges. Här kan man ta upp;
- Anläggning av parker/grönområden. Hur ska dessa utformas och hur pass upplysta ska dessa vara för att båda könen ska kunna passera genom utan att känna rädsla? Här är det värt att nämna att det faktiskt är majoriteten kvinnor som inte känner sig bekväma med att passera genom en mörklagd park en sen kväll.
- Aktiviteter för unga och anpassning av träningstider. Tillexempel kan det här nämnas att vi i Uppsala har ett träningscentra som heter Uppsalaflickorna. Detta var i grund och botten ett centra för bara flickor men genom åren har detta blivit allt mer för allmänheten. Fortfarande än idag är 95% av alla som tränar där flickor och detta kan jag förstå. Jag som kille hade inte känt mig särskilt lockad av att börja träna på ett centra som hette Uppsalaflickorna.
- Äldreomsorg och barnomsorg
Lite intressant var det när vi fick veta att det faktiskt är majoriteten kvinnor som utnyttjar kollektivtrafiken i form av bussar och tåg medan majoriteten män faktiskt flyger. Kvinnor gör dessutom fler avbrutna resor än vad män gör. Det kan vara allt från att kvinnan efter jobbet tar bussen, hoppar av för att handla för att därefter åka och hämta barnet på dagis.
Kollektivtrafiken är dock inte anpassad för sådana avbrutna resor.
Ser man på vem som jobbar inom transportsektorn så är majoriteten män och frågan på vår föreläsning var då att om det är en majoritet på kvinnor inom kollektivtrafiken. Är det då lämpligt att det är majoriteten män som jobbar och planerar inom detta området?
måndag 8 februari 2010
Vart är vi på väg egentligen!
Jag är en människa som alltid, oavsett längden på resan väljer att hellre ställa mig upp och låta den som är äldre än mig sitta än att fortsätta sitta och låtsas som det regnar. Jag brukar alltid studera människor på bussen när jag är på väg någonstans. Inget jag direkt tänker på utan bara rent allmänt studera hur människor beter sig.
Lite komiskt är det, när man sitter på en buss där alla fönsterplatser är ockuperade. Där finns en plats till bredvid men likt förbryllat så letar människan efter en tom tvåsits plats. Hur kommer detta sig? Jag tycker inte det är så svårt att sätta sig bredvid någon. Dock kan jag känna att det är skönt att sitta ensam om man ska läsa på bussresan dit man är på väg, men annars har jag inget emot att sätta mig bredvid någon.
Nu till det mer tragiska. Ungdomarna i detta samhället blir allt mer nonchalanta med tiden. Jag skulle åka ut till pojkvännen som bor i Alunda, tre mil från Uppsala. Det tar ungefär en halvtimme dit och jag åkte mitt i rusningstrafiken när alla skulle hem vilket gjorde att bussen var ganska full. Långt fram i bussen sitter ett gäng ungdomar samlade och på bussen stiger en äldre dam som har svårt att gå. Ungdomarna låtsas som det regnar och damen får gå längre bak i bussen för att hitta någonstans att sitta.
Om vi bara ska ta ett annat exempel. Stadstafiken! Den är ju värst av alla. Ungdomarna i dagens läge bryr sig verkligen inte om dem äldre och det gör mig bara så fruktansvärt ledsen. Jag vet inte hur många gånger jag har haft så många matkassar och tunga påsar. Det är inget som hindrar mig från att stå upp resten av resan, även om detta innebär att jag med benen måste balansera kassarna så att dem inte trillar omkull. Jag tycker inte att det är mer än rätt att ställa sig upp och erbjuda dem äldre en sittplats...
Jag kommer inte ens ihåg sist jag såg någon ställa sig upp och det gör mig arg, ledsen och frustrerad.
Jag är ung, frisk och anser mig själv kunna stå upp en väldigt lång period på en resa om detta innebär att någon som kanske inte är ung och frisk får det bekvämt och inte behöver anstränga sig.
Min fråga är bara; Har dem ingen social kompetens eller nonchalerar dem bara det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)